Året framlevdes med fördel till tonerna av Dexys, Cleo Sol och Pugh Rogefeldt.
Årets musik
Fredriks bästa
"Gold" och "Heaven" med Cleo Sol
Mitt liv tonsätts alltjämt av brittiska Sault som klämde ur sig hela fem fantastiska album i slutet av 2022. De följdes upp sömlöst i år när Cleo Sol släppte sina album "Heaven" och "Gold", som låter som de heter. Sångerskan från London är en av få öppna medlemmar i annars anonyma Sault, ett kollektiv som lyckas vara retro, tidlösa och väldigt samtida samtidigt. Musiken kan vara drömskt svävande för att i nästa stund ligga klistrad mot rå gata, avdomnad och arg.
Marias bästa
"Finns det lite stolthet kvar finns det också..." med Pugh Rogefeldt
Han avled i år Pugh. Skönt att all musik finns kvar. Låten "Finns det lite stolthet kvar finns det också ..." är tokaktuell i dag fastän han spelade in den 1975 eller vad sägs om den här textraden: "Dom säger att för varenda natt som går blir världen sämre"? Slutsnackat sjunger han, problem är till för att lösas för " ... vart går det hän, om vi sitter still på stenen". Gör nåt sjyst i stället.
Viktors bästa
"The feminine divine" med Dexys
Dexys Midnight Runner (numera bara Dexys) och sångaren Kevin Rowland gjorde värdig comeback med "The feminine devine", något så udda som en 70-årig ex-missbrukares uppgörelse med den toxiska mansrollen. Bäst är blödiga och smått patetiska pianoballaden "My submission". En lika banal som pampig kärlekslåt.
Annas bästa
”Midnight Feelings” med Freja the dragon
Freja Drakenberg, med artistnamnet Freja the dragon, har hållit på länge men kanske mest i bakgrunden av andra. En låtskrivare och multiinstrumentalist som bland annat turnerat med Peter Björn & John och First Aid Kit. I år kom hennes andra EP med melodiös indiepop, ”Midnight Feelings”. Bäst är medryckande ”Closer” där hon fått sällskap av just Peter Björn & John.
Årets bok
Fredriks bästa
"Tung metall" av Nils Håkanson
Nils Håkanson matar ur sig läsupplevelser av olika slag, alltid smart, inspirerande och rolig. Den här gången synar han sin uppväxt i Uppsala, på färd genom en magisk djungel av superhjälteserier, rollspelsfantasier och risiga vhs-filmer. Inte minst mångårigt marinerad i hårdrocken. Vad gjorde egentligen eskapismen och det upplevda utanförskapet med en ung människa? Var det nyttigt, det där?
Marias bästa
"Systrarna" av Jonas Hassen Khemiri
Det här måste vara Khemiris bästa. En tegelsten, visst men den är svår att lägga ifrån sig, jag blev fast. Han har en förmåga att hålla i mitt fokus med sina texter, genom att konstant varva olika personers perspektiv. Han gästade Uppsala stadsteater, där berättade han att han skrev om boken på engelska för att ha distans till det självupplevda, sedan översatte han den till svenska, igen. Wow!
Ingvild H. Rishøi, Solvej Balle och Jonas Hassen Khemiri stod för tre starka romaner.
Viktors bästa
"Historien om Fru Berg" av Ingvild H. Rishøi
En grubblande flicka sörjer sitt marsvin, en storebror stänger in sig på sitt rum och en tonårstjej får höra att hon liknar Janis Joplin. Mycket ryms i denna tunna lilla novellsamling signerad Norges egen samtida Astrid Lindgren. Flo förlag och översättaren Marie Lundquist fortsätter att med bravur förvalta Ingvild H. Rishøis enastående författarskap på svenska.
Annas bästa
Om uträkning av omfång 1 & 2 av Solvej Balle
Varje dag är plötsligt den 18 november för bokhandlaren Tara Selter och hon befinner sig ensam i ett hack i tiden. I de första två böckerna (av sju) får vi följa hur Tara hanterar denna nya tillvaro på olika sätt, och med slående acceptans. Lågmält, vardagligt och smått kusligt om tid och rum. Jag längtar tills den tredje boken kommer på svenska i mars.
Årets scen
Fredriks bästa
Yemi Alade på Uppsala reggaefestival
Nigerianskan sparkade in dörren för mer afrobeat på URF. Yemi och dansarna glittrade av paljetter och guld medan tempot växlade mellan mjuka partier med tändare i luften och allsångshymner för att plötsligt slå över till galen afrobeat-dancehall med en vansinnigt tajt koreografi. "Starkaste basen jag känt", utbrast UNT:s fotograf efter en holmgång vid scenkanten.
Marias bästa
"Dottern" på Uppsala stadsteater
En pjäs om folkhemmets uppgång och fall med hög igenkänningsfaktor för mig som är född på 60-talet. Om familjen med den skidåkande dottern Elsa i fokus, pappan Ragnar är hennes tränare både vad gäller skidor och moral. Karin Parrot Jonzonn stod för regin där allt utspelade sig i en skönt avskalad scenografi.
Tre sagolika scenframträdanden i Uppsala: Yemi Alade på URF, Anna Carlsson i "Dottern" på Uppsala stadsteater och Alphaville i Parksnäckan.
Viktors bästa
Alphaville i Parksnäckan
Jag satt inte bänkad framför 1980-talsidolerna, men jag hade turen att promenera förbi Stadsträdgården just den kvällen. Säga vad man vill om bedagade gamla synthpopband med knappt igenkännbara sångare i kortärmade skjortor, men att höra "Forever young" live gav åtminstone mig gåshud. Inte minst tack vare publikens allsång i refrängen.
Annas bästa
"Monstrets tid” på Kulturhuset stadsteatern (kommer till UKK 10 mars)
Jag har länge följt norrländska Klungan vars föreställningar blandar absurditet och allvar på ett ovanligt skicklig sätt. ”Monstrets tid” är en nyskriven föreställning av och med Olof Wretling, Sven Björklund och Mattias Fransson från Klungan. Uppsättningen i Ada Bergers regi är en storslagen upplevelse som kretsar kring rädslor, utanförskap – och ett jätteägg.
Årets film
Fredriks bästa
"The Banshees of Inisherin" av Martin McDonagh
Dimbeslöjad grönska och excentriska original som suger sig fast i sinnet. Inte i klass med McDonaghs mästerliga regidebut "In Bruges" men alla som uppskattar hans dråpliga dialoger och plågade karaktärer får sin ölsejdel lika bräddfylld nu som när hans "Löjtnanten från Inishmore" blev komiskt IRA-drama i blodig Tarantinoskrud på Uppsala stadsteater år 2008.
Marias bästa
"Tillsammans 99" av Lukas Moodysson
Det är svårt att inte imponeras av Anja Lundqvists ögon när hon spelar en psykotisk Lena i den här uppföljaren. I genomsnitt flyttar en människa blicken tre gånger per sekund, hennes blick flackar stundtals hit och dit som poppande popcorn i ett försök att ha total kontroll. Nu är Lundqvist nominerad till en Guldbagge i klassen bästa kvinnliga biroll. Så välförtjänt om hon får den.
Pádraic i "The Banshees of Inisherin", systrarna i "Miraklet i Gullspång" och sambogänget i Tillsammans 99 hade en sak gemensamt. De fick sina liv vända upp och ned i tre av årets bästa filmer.
Viktors bästa
"Tár" av Todd Field
Självupptagna dirigenten Lydia Társ liv på toppen trasas sönder fullständigt när drevet börjar gå. Och så sakteligen börjar även verkligheten att släppa i sömmarna. Cate Blanchett är magnetisk i Todd Fields suggestiva och gastkramande perspektivskifte på maktstrukturer och dagens (gårdagens?) cancelkultur.
Annas bästa
"Miraklet i Gullspång" av Maria Fredriksson
När två norska systrar köper en lägenhet i västgötska Gullspång visar det sig att säljaren är en exakt kopia av deras döda syster. Denna utgångspunkt är spännande nog, men under filmandet tar historien flera oväntade vändningar, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Dokumentär när den är som bäst och som jag hoppas får en uppföljning.
Årets serie
Fredriks bästa
"Doctor Who" (60 års-special)
"Doctor Who" har pågått i 60 år på brittisk tv men aldrig fått fotfäste i Sverige bortsett från bland ett fåtal anglofila hjältar. Den här julen dök så den utomjordiske Doktorn upp på Disney plus som visar jubileumsavsnitten. Jag är alltid öppen för nya nörderier och tog chansen, mellan glöggrundorna. Och vad ska jag säga? Ett knasigt universum vecklar ut sig.
Marias bästa
"Hålla samman" i regi av Maria Blom
Tragikomiska svenska serien som tar upp demens på ett verklighetstroget sätt med allt vad Alzheimer innebär. Livet pågår hela tiden för den drabbade och för alla runtomkring. Förlösande skratt, skratt som nästan fastnar i halsen, sorg och all stress som det innebär att ta hand om sina åldrande och vimsiga föräldrar. Det tog ett tag innan jag vågade titta, har själv två föräldrar som avled i sjukdomen. Se den!
Gick genom rutan: David Tennant i "Doctor Who", slitne stjärnkocken Carmen (Jeremy Allen White) i "The bear" och Salma Hayek i "Black mirror".
Viktors bästa
"Black mirror" (Säsong 6)
Dystopiska skräck-tech-satiren "Black mirror" lät den här gången röda tråden genom säsongen vara den mystiska strömningstjänsten Streamberry. Finalavsnittet, med en misslyckad demon och en blyg skoförsäljerska som går ut i intigheten medan världen står i lågor, och det till tonerna av Art Garfunkels sentimentala powerballad "Bright eyes", var något av tv-årets absoluta höjdpunkt.
Annas bästa
"The Bear" av Christopher Storer
Sen på bollen såg jag denna ikapp första säsongen av denna dramakomedi när den andra kom i höstas. Stjärnkocken Carmy återvänder hem för att styra upp sin avlidne brors stökiga smörgåshak, kört i botten av kaos, konflikter och skulder. Med ovanliga skiften i tempo, fantastiska skådespelare och underbara inhopp av flera stora namn är denna serie svår att skaka av sig.