Billie Piper och Christopher Eccleston spelade rollerna som Rose Tyler och Doktorn i 2005 års upplaga av science fictionserien "Doctor Who". Serien startade 22 november 1963, dagen efter mordet på John F Kennedy, men köptes aldrig in av SVT. "Ryktet säger att den ansågs för obehagligt för barn", säger Kristina Rudbjer.
"Doktor Who" började sändas på brittisk tv år 1963. För att förstå science fiction-seriens storhet stämde UNT träff med vårt lands ledande "Doctor Who"-expert.
– Jag brukar kallas det, men själv tror jag inte att jag vet mest om "Doctor Who" i hela Sverige, säger Kristina Rudbjer, till vardags Uppsalabo och gymnasielärare, när vi ses på Västgöta nation, där hon en gång var förste kurator.
Vem vet ännu mer?
– Det finns de som ägnar all sin lediga tid till att bara titta på tv eller förkovra sig i detta. Det gör väl jag också visserligen men det finns alltid någon som är värre. Däremot är jag kanske den svensk som oftast föreläser eller berättar för andra om "Doctor Who".
Du menar att du inte alltid vinner era quizar på konventen?
– Nej, för då är det sådana här frågor: "vem spelade tredje 'cyberman' från vänster ungeför 2,22 minuter in i episod 112?" Och så svarar någon "Brett Paulsen".
Är det rätt svar?
– Nej, det hittade jag på.
"Doctor Who" har aldrig varit stor i Sverige, hur upptäckte du serien?
– ZTV visade den en kort tid på 90-talet när jag hade kommit till Uppsala från Lidköping för att studera. Jag tyckte att han hade så fina sammetskavajer. Sedan gillade jag gillar science fiction som "Star trek" och brittisk humor, som "Blackadder". Det här var båda delarna, i en skön blandning. Men för att fortsätta titta fick jag köpa VHS-band från England. Numera har jag alla avsnitt som finns utgivna på dvd.
Men många finns inte utgivna, har jag förstått?
– Nej det är som med "Trazan och Banarne", många av de gamla originalbanden blev överspelade för att det var så dyrt med film. Nu har amnesti utfärdats för BBC-anställda som kanske har råkat få med sig något av banden hem. Då och då dyker det upp några gamla avsnitt som varit försvunna. Då restaureras de och ges ut.
Varför är "Doctor Who" så stor i Storbritannien?
– Det är inte alla serier som puttrat på och fortsätter utvecklas i 60 år. Från svartvit, filmad teater i en studio med vobblande kulisser och personer som pratar direkt in i kameran till något helt modernt. "Doctor Who" började som ett barnprogram, som skulle lära barnen saker och samtidigt vara underhållande.
Kristina Rudbjer, Uppsalabo och till vardags gymnasielärare i bland annat svenska och religion. Sedan år 2016 driver hon "Doctor Who"-konventet Wholicious i sin gamla hemstad Lidköping. Det anordnades senast nu i november.
Som lärare, tycker du att det är ett bra barnprogram?
– Oerhört bra. Ett grundbudskap i "Doctor Who" är att man ska vara snäll mot varandra. Han är lite som "Bamse" och gillar inte att använda våld. Idén var att den här lilla farbrorn, Doktorn, skulle resa med sitt barnbarn i en maskin genom tid och rymd samtidigt som barnen får lära sig om historien, romarriket eller aztekerna. Snart blev det tydligt att barnen gillade bäst när Doktorn reste till framtiden och andra planeter. På 70-talet kommer sedan tv-serier som "Snobbar som jobbar" och då blir doktorn en actionhjälte. Han har en flashig liten bil och alla hans assistenter är coola brudar som är väldigt "kick-ass".
Hur arga blev fansen när Doktorn återföddes som en kvinna?
– Den allra första skådespelaren som spelade Doktorn var superpopulära William Hartnell. När han ville sluta kläcktes idén att Doktorn var en rymdperson, en "timelord". Så han kan regenerera som samma person men i en annan kropp och det där har man ju då levt på sedan dess, med en lång rad skådespelare i rollen. Och varje gång de byter blir publiken jätteupprörd. Det räcker att han är vänsterhänt eller skelar.
Kalle Lind gör "Snedtänkt, podden som tar upp sådant som andra poddar inte pratar om". Han kommer till Reginateatern för att livepodda 5 och 6 december. Hemlig gäst första kvällen är Kristina Rudbjer, tidigare intervjuad i "Snedtänkt" år 2021.
