Maria Fredriksson, är född och uppvuxen i Fålhagen. I dag är hon en internationellt prisad dokumentärfilmare och regissör. Med sin "Miraklet i Gullspång" har hon vunnit pris för bästa klippning på filmfestivalen Tribeca i New York och Young Critics Award på den italienska filmfestivalen Biografilm i Bologna.
Maria Fredriksson kommer från Uppsala. "Miraklet i Gullspång" är hennes sjunde dokumentärfilm, men hennes första långfilm.
Handlingen i korthet kan beskrivas så här: Ett tecken från Gud får två norska systrar, Kari och May, att köpa en lägenhet i svenska Gullspång. När köpekontraktet ska skrivas möter de lägenhetsägaren, hon liknar deras döda storasyster, som begick självmord 30 år tidigare. Vad som börjar som en familjeåterförening utvecklas till ett drama om lögner, hemligheter och trons betydelse.
– Det har varit väldigt speciellt att följa Kari och May. Jag har inte varit med om något liknade i livet. Jag trodde att jag skulle skildra deras första mirakelupplevelse men det bara fortsatte. Gång på gång tog historien en helt annan riktning, jag blev överrumplad igen och igen, säger Maria Fredriksson.
Hon har tidigare gjort kortfilmer om äldre kvinnor. Det började runt 2007 då hon tyckte att det fanns "förtvivlat få berättelser om kvinnor över 80 och så många berättelser om äldre män". Maria Fredriksson längtade efter kvinnoberättelserna och tänkte att då gör hon dem själv. Inför den här filmen blev hon uppringd av systrarna, de ville berätta sin historia för just henne.
– För mig är det en historia om tro och vad man väljer att tro på utifrån vem man är och vad man klarar av. Det var viktigt för mig att alla medverkande skulle känna att deras sanning finns i filmen, att skildra var och en så som de upplevde att det verkligen var. Så är det i livet i stort, i alla typer av relationer, i alla bubblor man befinner sig finns en viss uppfattning som råder, säger hon.
Kari Klo och May-Elin Storsletten är kvinnorna som har huvudrollerna i dokumentärfilmen ”Miraklet i Gullspång”. Den kommer även att visas som SVT-serie någon gång nästa år, i en förkortad version.
Utan att spoila handlingen för mycket kan vi säga att åtminstone en av kvinnorna i filmen genomgår en identitetskris.
– Hon är i en ålder då man kanske vanligtvis ser tillbaka på sitt liv och tänker att så här blev det. I stället får hon omdefiniera allt. Men det finns också pusselbitar som faller på plats.
På lördag 28 oktober åker Maria Fredriksson till sin gamla hemstad Uppsala och till biografen Royal där filmen går upp. Efteråt svarar hon på publikens frågor.
I tonåren hade hon planer på att bli journalist, i stället arbetade hon med reklam och när hon tröttnade på det utbildade hon sig till dokumentärfilmare.
– Jag har alltid tyckt om att berätta historier och att få tillgång till andras världar. Det är en stor ynnest att träffa människor genom mitt arbete som jag aldrig annars skulle ha mött, säger Maria Fredriksson.