Almtunas Daniel Wessner får in en vänster på Anton Sandlén i Uppsala Hockey.
– Helt otroligt, utbrast Ais-tränaren Thom Eklund, som knappt verkade tro att det var sant.
Tränaren hade just varit med om att hans Almtuna just fått storstryk av uppstickaren Uppsala Hockey i tidernas första derby.
1 400 åskådare kom till Gränbyhallen och såg 6–1-matchen. Rubriken i UNT löd: Almtuna förnedrat av lillebror.
Men av Uppsala Hockey kom inte sällan det oväntade. De utmanade inte bara Almtuna i Uppsala utan ville mer än så. Hela hockey-Sverige skulle få höra om dem var tanken.
"Ända sedan jag kom till Uppsala 1987 har jag hört att det inte finns ett riktigt elitlag i den här staden men nu är tanken att vi ska få det. Ska vi ta oss någonstans så är det inte till division I eller allsvenskan utan det är elitserien som gäller" deklarerade Stephan Johnsson tre år före den där krossen i säsongens första derby.
Skulle han få rätt?
Uppsala Hockey klart för allsvenskan efter seger mot Asplöven. Martin Wiita, tv, jublar tillsammans med lagkamraterna.
Drömvärvningen hette Markus Näslund för Johnsson som tidigt blivit hockeybiten i Bankeryd utanför Jönköping. HV71 var favoritlaget men han skapade sig ytterligare en förening nära hjärtat. Det var han som stod för mycket av entusiasmen och pengarna när riktlinjerna mot eliten drogs upp.
Länna Hockey hade förvandlats till Team Uppsala. 2001 bolagiserades verksamheten och fick namnet Uppsala Hockey. Tvåan byttes mot ettan och efter kvalframgången våren 2004 stod "Teamet" plötsligt i näst högsta serien. Och bara ett par omgångar in det allsvenska äventyret tvålade laget alltså till Almtuna med stora siffror. I omgångarna som följde slog man Teg, tog poäng av Piteå och därefter besegrade Västerås två gånger, hemma och borta, inom loppet av tre dagar.
Snacka om succé för uppstickaren.
Men bygget knakade i fogarna.
– Så här i efterhand kan man känna att man kanske var naiv. Vi skulle haft lite mer lugn och ro. Vi gick från tvåan till ettan, ett år i ettan och sen direkt upp i allsvenskan. Vi hade mått bra att vara i ettan i några år. Sportsligt hade vi fantastiska framgångar men i slutändan blev det för tungt organisatoriskt, vi hann inte med, och ekonomiskt, säger Stephan Johnsson till UNT nu snart 20 år senare.
– Vi tuffade ju på oförskämt bra i början och jag minns ju fortfarande när vi slog Almtuna med 6–1. Jag var ytterst ansvarig men det gick lite för bra. De som jobbade runt laget och styrelsen gjorde ett fantastiskt bra jobb, men till slut tog soppan slut, säger Johnsson, som sade sig, vid sidan av sponsorintäkterna, skjuta till de medel som krävdes.
Stephan Johnsson var Uppsala Hockeys stora finansiär när det begav sig och även den som låg bakom satsningen mot elitserien. Arkivbild.
Om Stephan Johnsson var den stora visionären var det tränaren och allt-i-allon Hasse Baumann den som höll ihop det sportsliga.
– För det första var det en jäkligt rolig resa, det kan jag inte sticka under stol med. Det var fantastiskt kul. Den allsvenskan som var då med NHL-lockout, vilka spelare det var i ligan ... ja, i alla klubbar utom hos oss då, säger Baumann och skrattar.
– Sen var det tråkigt att vi inte kunde matcha det men det var mer på grund av ekonomin.
Hur bra mådde du när ni slog Almtuna?
– Jag haussade inte upp det där så himla mycket. Jag var jätteglad men tänkte inte att vi var i himlen. Men när vi slog Västerås två gånger på tre dagar, det var en jäkla prestation.
Daniel Jardemyr, i mitten, drar igång firandet i omklädningsrummet i samband med avancemanget till hockeyallsvenskan.
Klubbens pengar tog slut. Egentligen långt innan allsvenskan satte igång kan nu UNT berätta. Det var ytterst nära att Uppsala tackade nej till spel i näst högsta serien.
– Redan när vi hade kvalat var det slut på pengar. Det var så. Stephan Johnsson sa att vi inte kommer kunna spela i allsvenskan, det var så mycket skulder. Det går inte. Men jag var en tävlingsmänniska och såg spelarna, som varit med sedan i division 2, bli så jäkla deppiga. Klart att vi ska fixa det där. Jag fick åka runt och prata med alla möjliga företag. Det gjorde även Micke Jarlstrand och Stephan Johnsson. Till slut fick vi ihop det med konstgjord andning och bestämde oss för att köra så länge det höll. Det tog slut väldigt fort. Det fanns inte klubbor, eller resurser till resor och material.
Hans Baumann var tränare och sportchef och allt möjligt när det begav sig i Uppsala Hockey. Arkivbild.
Johnsson bekräftar Baumanns uppgifter:
– Vi konstaterade allihop att det skulle bli ruskigt tufft att få ihop en ekonomi för allsvenskan. Men när man har en sån framgång är det svårt att tacka nej. Tyvärr räckte det inte till. Vi var en kärntrupp som gjorde vad vi kunde.
Den dåliga ekonomin fick till följd att spelarna försvann en efter en. Till slut var det bara sju kvar. Men Baumann och målvakten Olow Sundström vägrade ge upp så de började ringa runt till sina kontakter.
– Vi dammsög hela Sverige och tog hit division 2-spelare, och juniorer från Hammarby för att jag kände Arto Blomsten och Bernie Kaminski. Vi fick låna olika juniorer varje match. Det var på håret att vi höll oss kvar, drar sig Baumann till minnes.
Fredrik Ronström, Mattias Strandin, Ville Jo-Linder i Uppsala Hockeys tröjor 2010.
Spelet i allsvenskan blev bara ettårig och sedan följde några säsonger i ettan innan det blev en ny degradering. Efter säsongen 2010/11 lades herrlaget ned. Till sorg för några få, för "Teamet" fick aldrig någon stark förankring hos Uppsalaborna, men garanterat till en viss glädje för många inom Almtuna. Relationen mellan de två klubbarna var sällan friktionsfri.
– När jag var i Almtuna var jag jättebra och så fort jag var i Uppsala var jag en idiot och psykopat. Jag vill inte hänga ut någon i dag men jag skulle kunna skriva en bok om hur de försökte sabba med våra sponsorer och tryckte upp biljetter själva till våra matcher mot dem. Det var väl konkurrensen som gjorde det. Det var så tråkigt. Jag har ju jobbat i Almtuna 13 säsonger sammanlagt, säger Baumann.
Stephan Johnsson förstår att Uppsala Hockey inte sågs med blida ögon.
– Vi har ju haft en bra relation med människor i Almtuna också men man kunde vara rejält osams. Det var mer en intressekonflikt.
När slutade ditt engagemang?
– Det var ganska strax efter att vi åkte ur allsvenskan, inom de närmsta ett två åren.
Ser du det som ett misslyckande att ni inte nådde målet?
– Försöker du inte vet du inte. Vi hade säkert kunnat göra resan men skulle tagit betydligt mer tid på oss. Man kan se det som ett misslyckande visst, men man når inte fram till alla mål.
Ångrar du att du gick in med så mycket pengar?
– Inte ångrar. Det som har hänt har hänt och det man kommer ihåg är det sportsliga. Klart att vi skulle gjort saker annorlunda, som att ha jobbat mer med organisationen i stället för att klättra uppåt i seriesystemet.
- Det här är del 4 i UNT:s artikelserie Hockeyn i Uppland.