Överst t v: Klipp från UNT i september 1985 efter att IFK D/Ö lagt ned hockeyverksamheten. Nere t v: Match på naturisen i Österbybruk mellan D/Ö och Gimo 1978 och t h kval till division II 1977 mellan TIS/EIS och D/Ö.
IFK D/Ö är bara en av många föreningar som tvingades lägga ned ishockeyverksamheten. En del kämpade in i det längsta, som D/Ö, men när grannklubbarna fick konstis och sedan ishall gick det ganska snabbt. Allt tog slut en höstdag för 29 år sedan.
– Det gick inte längre. Vi krigade länge för att få en konstfrysen isbana, och det var faktiskt nära att det blev så. Med hjälp av Fagersta AB (som ägde Österbyverken) var det på gång ett tag, men när Gimo med hjälp av Sandvik fick en bana så sprack det, säger Mats Rydåker, målvakt och lagledare i IFK D/Ö och även styrelseledamot i Upplands Ishockeyförbund under en period.
Det var i början av 70-talet som planerna fanns för en konstisbana på Idrottsplatsen i Österbybruk.
Österby IF, som blev IFK Dannemora/Österby i början av 60-talet, var en klassisk ishockeyförening i distriktet som under en del säsonger var en topp 10-klubb i Uppland, eller bättre än så. Då ska man också veta att det på den tiden, på 60-talet, fanns ett 50-tal klubbar med ishockeyverksamhet.
– Det var ganska tidigt som vi insåg att det skulle bli svårt att bedriva en ishockeyverksamhet. Det kunde vara dåliga vintrar då också. Vi fick åka till Hallstavik för att träna (sju mil enkel resa) och senare till Gimo som fick en konstfrysen rink, säger Mats Rydåker.
I Dannemora/Österby visste man inte från den ena dagen till den andra om man skulle kunna träna eller spela match på sin egen rink eller tvingas åka till Hallstavik, Björklinge eller Gimo. Några appar med väderleksprognoser var det förstås inte tal om.
– Det var tungjobbat, säger Mats Rydåker med en lätt suck.
Ändå höll sig D/Ö kvar på ishockeykartan och var bara en seger från division II (där Almtuna spelade) 1977. Men sedan gick det snabbt utför även om det fanns ett seniorlag ända fram till 1995. När Östhammar fick en konstisbana 1977 (samma säsong som D/Ö var nära att bli divsion II-lag) blev det droppen för många i Österbybruk.
– Det var ett bra gäng det här, säger Mats Rydåker och pekar på lagbilden från 1977. Men vi kom på efterkälken och många av oss insåg nog redan då att det inte skulle hålla så länge till.
Mats Rydåker minns att man redan under slutet av 70-talet började förstå att det skulle bli svårt att driva verksamheten på utomhusrink med naturis. I handen håller han en bild på seriesegrarlaget från 1964.
På hösten 1995 meddelade så Lars Rydåker (bror till Mats), som var ordförande för ishockeysektionen, att seniorverksamheten skulle läggas ned.
– Det var förstås sorgligt. Jag minns att allt såldes till Gårdskär, ismaskinen och allt som de kunde använda, säger Mats Rydåker.
Nu finns inte heller Gårdskär kvar som hockeyklubb.
Tror du att ishockeyn kommer att återuppstå i Österbybruk?
– Nej, det tror jag inte. Då ska det ske ett under i så fall, säger Rydåker.
Hade hockeyn funnits kvar idag om Österbybruk fått konstfryset på 70-talet?
– Det tror jag säkert. Det var problemen med is som tog död på hockeyn. Allt gick så snabbt när Gimo fick sin bana och sedan Östhammar, säger Rydåker.
Här låg den, IFK Dannemora/Österbys naturisbana. Nu är den borta sedan länge. Mats Rydåker, mångårig ledare och spelare i Österbyhockeyn, blickar ut över det som numera är fotbollsplaner.
Den gamla rinken på IP i Österbybruk är borta sedan länge. Sargen, och hela rinken, byggdes för övrigt av klubbmedlemmar under slutet av 50-talet och början av 60-talet när Kanalplan (där Ekens förskola ligger) försvann. Virket hämtades från skogen där Sandgropsgatan ligger idag och de svåra "sarghörnen" (rundningarna) gjorde Tuve Däck och "Julle" Pettersson. Resterna av sargen flyttades till skolan och sedan till Film, där den ställdes upp vid kyrkan under några år.
- Det är här del 2 i UNT:s artikelserie Hockeyn i Uppland.