Fredrik Baudou har varit ledare i Film under många år och är inte orolig över damlagets framtid trots att man inte har något seniorlag för tillfället.
För några år sedan gjorde UNT ett reportage om Films Sportklubb. Utgångspunkten för artikeln var "uppgång och fall" och syftade mest på herrlaget, som gått från att vara ledande i Uppland till att spela i "lingonserien." Men hela upplägget för reportaget ändrades, från ett nattsvart scenario till en ljus bild av framtiden.
För tre år sedan vann Films damlag trean. Samtidigt var herrlaget överlägset i sjuan.
Aldrig tidigare hade Film haft ett mer framgångsrikt damlag. Talangerna var många, som målvakten Mathilda Andersson och forwarden Josefin Baudou. Ungdomsverksamheten blomstrade och fotografiet från ett sommarläger på hemmaanläggningen Björkparken var talande: det var så många ungdomar att det knappt gick att räkna dem.
Nu skriver vi 2023 och i seniortabellerna finns inte Film längre.
– Vi hade många spelare utifrån, från Uppsala, Gimo och Örbyhus. Många gick vidare till gymnasiet och vi blev sårbara. Förut gick man gymnasiet i Gimo, Tierp eller kanske Uppsala och fortsatte att spela fotboll på hemorten. Det har förändrats, säger Fredrik Baudou, som under många år varit – och är – ett känt tränar- och ledarnamn i Film.
Men det finns även en annan – och mycket ljusare – bild av verksamheten i Film.
– Vi har kommunens största ungdomsverksamhet och har blivit en plantskola när det gäller att utbilda fotbollsspelare. På sikt kan det bli jättebra.
Hur viktigt är det att ha ett seniorlag?
– Väldigt viktigt. Barn och ungdomar behöver ha ett seniorlag att se upp till, och det spelar egentligen inte så stor roll vilken division det är, säger Fredrik Baudou.
Kanske är det så att klubbar på små orter – i Norduppland i det här fallet – får leva med att det går väldigt mycket upp och ner, både vad det gäller antalet spelare och serietillhörighet?
– Det är lockande för 15–16-åringar att byta klubb när de gör sitt gymnasieval. Man kanske börjar spela i Uppsala eller i Gusk och då försvinner de här tjejerna och killarna från landsorten. Går man in i Sirius eller Uppsalas akademi och det tar slut när man är 17–18 år så kan rullgardinen gå ner, säger Baudou.
Det som oroar Fredrik Baudou är inte verksamheten i sin egen klubb, Films SK – den utmålas ju som ljus – utan det är damfotbollen i hela Östhammars kommun.
– Oland har inget lag längre, Upplands Ekeby lade ner i fjol och vi har bara Gimo och Östhammar kvar på seniornivå, och de spelar i trean och femman och har en relativt liten ungdomsverksamhet. Det är tufft för alla lag.
Men varför slutar så många spelare i 15–17-årsåldern, främst på tjejsidan? Det kan väl inte bara bero på gymnasievalet och att man söker sig till "större" klubbar?
– Jag upplever att man vill styra sin egen tid i högre utsträckning än tidigare. När kärnan (av spelare) inte vill spela i trean och hellre går ner till Skyttorp för att man kanske vill träna en kväll i veckan i stället för tre så kan det bli spelarbrist.
Fredrik Baudou på Björkparken i Film.
Problemet finns även på herrsidan, även om det inte är lika utbrett som på damsidan.
Films herrar var på väg uppåt i seriesystemet för bara något år sedan. Nu är laget tillbaka i sjuan och det är en nivå som för många "Filmare" är overkligt lågt. Sedan 1970-talet har Film varit nästan synonymt med framgångar beaktat antalet invånare.
– Vårt herrlag är egentligen pojkar-07-laget. Vi har duktiga killar och jag är optimist på sikt. På papperet har vi 25 spelare, men de flesta är unga. För att skapa intresse tror jag att det är viktigt att spelarna kommer från orten, säger Fredrik Baudou och tar ett exempel:
För en tid sedan spelade Film bortamatch mot Gräsö Norrskedika och vann med 3–2. Enligt Fredrik Baudou var det (typ) fyra personer som hejade på hemmalaget och ett 40-tal från Film/Österbybruk.
– Det var bara att titta på planen. Hur många av spelarna i Norrskedika kom från orten? Var det två? Resten är från Gimo. Då blir det inte någon engagemang. Det måste finnas en tillhörighet, man ska känna igen spelarna. Det ska kunna vara grannungen.
Det ska dock sägas att det var Gräsö Norrskedikas andralag som Film mötte.
Fredrik Baudou återkommer till engagemanget – och då talar han inte bara om publiken.
– Det krävs mycket för att driva en klubb och det kräver ett stort engagemang, och de som vill göra det vill gärna ha lite betalt också.
Starka ledare som brinner för sin förening – och som är beredda att lägga ned kanske 20 timmar i veckan – växer inte på träd längre.
Alla delar:
Fotbollen i Norduppland – tidigare delar i serien:
Del 1: Damlagen försvinner från Östhammars fotbollskarta (artikel), Norduppländska fotbollens uppgång och fall (dokument), Frågan som fick oss att söka svar – det här fann vi (krönika)
Del 2: Efter raset – så har Gimo vänt trenden: "Det har börjat visa sig"
Del 3. Bottenrekordet oroar ledare: "Är fruktansvärt dåligt"
Del 4: De har lämnat för eliten – moderklubbarnas lag har försvunnit
Del 5: Från England till Norduppland – namnkunnigt i femman
Del 6: "Vi har ambitioner om att varje säsong vara med i toppen"
Del 7: Almoledaren om Oland: "Vi kunde aldrig lösa den biten"