En tisdagskväll åker Malin Alenstål in till Universitetsdjursjukhuset vid Ultuna i Uppsala, med sin jaktgolden Lexie som blivit akut sjuk. Väl inne på sjukhuset säger veterinären att det inte är någon idé att diagnostisera Lexie under kvällen då de inte visste om de skulle få några vettiga svar, och sjukhuset hade dålig bemanning på natten. Lexie bedömdes i stället vara tillräckligt stabil för att åka hem, vilket de gjorde, Malin med en klump i magen och Lexie som kom att bli ännu sjukare.
– Jag trodde inte i mina vildaste fantasier att det var så här allvarligt. När vi var på sjukhuset den kvällen fick veterinären mig att känna att jag överdrev. Men all annan personal var helt fantastisk, säger Malin.
På onsdagsmorgonen kommer de tillbaka, varpå personalen hittar fri vätska i buken, som visade sig vara blod. Lexie läggs in och en annan veterinär säger att de behöver göra en operation för att öppna upp och titta i magen. Det slutar med att en del av tarmen och hela mjälten opereras bort.
Efter den akuta operationen ringer djursjukhuset Malin och säger att de inte har någon intensivvård i Uppsala, och att Malin därför behöver hämta Lexie för att köra henne till djursjukhuset Albano i Stockholm, där hon fått en plats.
– Jag fick köra fram här till ingången, medan Lexie blev utrullad på en bår av personalen precis efter att hon vaknat från narkosen, säger Malin och pekar på djursjukhusets entré på Ultuna.
Lexie lastas in i baksätet. Sedan väntar en timmes bilfärd mot Stockholm.
– Sköterskorna som körde ut henne till entrén önskade mig lycka till och sade att de hoppades att hon skulle klara sig. Det kändes helt absurt faktiskt, att ha henne där i baksätet med dränage som hänger ut och infarter i benen. De hade märkt upp artärinfart på bakbenen och visade mig vart, för att sedan säga att jag för säkerhets skull kunde visa det för veterinären i Stockholm.
Malin fortsätter:
– Min känsla var att sköterskorna också tyckte att det var jobbigt och fel att behöva lämna över henne.
Väl framme på djursjukhuset Albano i Stockholm hade inte journalen kommit fram, så den enda information de hade var att Lexie var livshotande sjuk, berättar Malin. Hon fick därför försöka återberätta allt, dessutom mitt i kaoset med en sjuk hund och kontakt med försäkringsbolaget som skulle sköta Lexies utskrivning från sjukhuset i Uppsala.
Malin Alenstål har tidigare haft hästar och därför besökt hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala många gånger, som hon haft positiva erfarenheter av.
– Då har min känsla varit att när allting skiter sig, kan man komma till Ultuna, för att all hjälp man behöver kan man få där. Det har varit min tro som hundägare också. Därför blir man väldigt chockad att vi har ett jättestort universitetsdjursjukhus som inte ens kan leverera intensivvård.
Hon fortsätter:
– Det känns bisarrt att man opererar akutsjuka patienter som man sen inte kan vårda. Det är ju inte en liten stad vi bor i, det ska finnas dygnet runt vård och intensivvård, med kompetent personal. Vad gör man om man inte har körkort eller bil i en situation som min?, avslutar Malin.
UNT har skrivit en rad artiklar om turbulensen vid Universitetsdjursjukhuset, senast om ett larm från skyddsombuden. Bodil Ström Holst är prefekt vid Institutionen kliniska vetenskaper, som djursjukhuset numer är en del av.
Har ni ingen intensivvård?
– Det stämmer att vi inte erbjuder intensivvård. Vår strävan är att ha dygnet-runt-vård och intensivvård, men i dagsläget har vi inte tillräckligt med personal.
Behövs inte intensivvård för att kunna ha veterinärutbildning?
– Jo, det behövs tycker vi, men frågan är komplicerad. Det är inte ett absolut krav.
Finns det några kriterier som avgör om ni ska skicka vidare patienten direkt?
– Bedömningen görs från fall till fall, men jag kan inte svara på vilka kriterier man går på. Ibland kan den göras direkt på telefon, andra gånger krävs att djuret undersöks först. Det kan vara svårt att förutse ett sjukdomsförlopp och om intensivvård kommer att behövas senare eller inte.
Kommer den omorganisation ni genomgår innebära att ni kan ha intensivvård?
– Vi måste ha en hållbar situation för personalen, så det är också en arbetsmiljö- och ekonomifråga. Vi tittar över kompetenser och ekonomin för att ha som mål att kunna bedriva intensivvård dygnet runt.