"Norrvatten var tidigt ute och såg problemet med PFAS", säger Daniel Hellström, chef för kvalitet och utveckling på Norrvatten.
– Det dricksvatten som vi levererar får aldrig några anmärkningar som är bekymmersamma och det är absolut okej att dricka, säger Daniel Hellström bestämt.
Han är kvalitets- och utvecklingschef i den kommunala organisationen Norrvatten, där Knivsta och Sigtuna ingår, och står utanför sin arbetsplats Görvälnverket på ön Skeftingeholmen i Mälaren, dryga fem mil söder om Knivsta. Han meddelar UNT att vi inte får fotografera vattenverket eftersom det klassas som skyddsobjekt.
Daniel Hellström och hans kollegor har fullt upp just nu. Orsaken är Livsmedelsverkets nya gränsvärde för PFAS, som från år 2026 sänks till 4 miljarddels gram per liter (ng/l) dricksvatten.
Det kan låta löjligt lite, men gränsen sätter fingret på hur allvarligt man ser på PFAS, som är samlingsnamn för tusentals olika ämnen. Miljögiftet bryts inte ner i naturen och är skadligt även i mycket små mängder. Vissa PFAS-ämnen är bevisat reproduktionsstörande och kan försämra immunförsvaret samt orsaka cancer. Det finns inte sällan i mat – och i dricksvatten.
– Norrvatten var tidigt ute och såg problemet med PFAS. När Livsmedelsverket skärpte gränsvärdet till 90 nanogram för några år sedan låg vi redan långt under det, berättar Daniel Hellström.
På en ö i Mälaren i Järfälla kommun ligger vattenverket som förser cirka 700 000 invånare i 14 kommuner med dricksvatten. I nästan 100 år har det funnits en reningsanläggning på platsen.
Den högsta PFAS-halten som Norrvatten uppmätt vid provtagning av dricksvattnet de senaste fem åren är 5,7 ng/l. Det kan till exempel jämföras med 12 ng/l i Uppsalas kommunala dricksvatten i dag.
Men Norrvatten är på god väg att klara de hårdare kraven på 4 ng/l redan vid årsskiftet, enligt Daniel Hellström.
– Ja, till 2024 kommer vi att ligga i nivå med den nya gränsen eller strax under om vårens utvärdering stämmer.
"Jag tycker absolut att det finns en potential med flotation", säger KTH-studenten Madeleine Vikström som skrivit en mastersuppsats om hur metoden kan rena PFAS från dricksvatten.
Den utvärdering som han syftar på är ett nyligen publicerat examensarbete av KTH-studenten Madeleine Vikström. Hon har undersökt om den nya reningsprocessen flotation, som testats vid Görvälnverket, även kan ta bort PFAS.
Flotation innebär att föroreningar i reningsbassängernas vatten förs upp till ytan med hjälp av små luftbubblor. På vattenytan bildas ett slamtäcke som sedan tas bort. Tekniken är ett alternativ till sedimentering, där slammet i stället sjunker till botten.
– Det jag såg var en PFAS-minskning på mellan 19 och 38 procent. Så jag tycker absolut att det finns en potential med flotation och speciellt för Norrvatten, som ligger ganska nära gränsvärdet, kan metoden vara bra, säger Madeleine Vikström, men påpekar att vattnet även behöver renas med så kallat aktivt kol som ett komplement.
Även dricksvatten kan innehålla mycket små mängder av PFAS. Nya kostsamma reningsmetoder krävs för att komma till rätta med problemet, men framför allt måste utsläppen av miljögiftet upphöra.
PFAS har använts inom industrin sedan 1950-talet. Kemikalierna har vattenavvisande egenskaper och finns bland annat i teflon, impregnering i textilier, smink och har även använts i brandskum.
De senaste åren har PFAS-larmen duggat tätt. 2012 upptäcktes höga halter i Uppsalabornas dricksvatten och i Fyrisån. Det militära flygfältet F16 pekades ut som ansvarigt och kommunala bolaget Uppsala vatten inledde en rättsprocess som ännu inte är avgjord.
Enligt Daniel Hellström på Norrvatten kan vattenverkets nya reningsmetod göra att nya gränsvärdet för kemikalien PFAS klaras redan vid årsskiftet.
UNT har även rapporterat att miljögiftet finns i grundvattnet vid plastfabriken Habia teknoflour i Knivsta samt i Knivstaån och Märstaån. Nyligen larmade Naturskyddsföreningen om höga PFAS-halter i fisk, bland annat i Mälargös.
– Jag har följt vattenbranschen sen 90-talet och riskerna med mikrobakterier och läkemedelsrester har man hanterat, men de senaste 10–20 åren har varningsklockorna börjat ringa när det gäller riskerna med PFAS, säger Daniel Hellström och fortsätter:
– Vi behöver vara rädda om vårt vatten. I dag finns det definitivt ett ökat medvetande på olika nivåer i samhället i de här frågorna.
I april beslutade Norrvatten att investera i ett nytt vattenverk på samma plats för att öka vattenproduktionen till medlemskommunernas växande befolkningar, som lågt räknat beräknas uppgå till cirka 900 000 år 2050. Dessutom ska reningen förbättras och leveranssäkerheten stärkas.
En reningsbassäng i Görvälnsverket. Här renas vattnet som invånarna i Knivsta och Sigtuna får i kranarna.
Hela investeringen beräknas i dagsläget kosta tre miljarder kronor och då ingår en helt ny anläggning som ska rena det PFAS-förorenade slammet som samlats in under flotationprocessen.
Men rening av dricksvatten i all ära, det absolut viktigaste är att PFAS-utsläppen upphör och att förorenade områden saneras innan de når Mälaren. Bara brandövningsplatserna på Arlanda och F16 beräknas ligga bakom 30 procent av det PFAS som sugs in i vattenverket.
– Vi har en dialog med dem och de tar det seriöst och jobbar på ett bra sätt. Men vi skulle gärna se att det gick ännu fortare, säger Daniel Hellström.
Det slam som bildas vid reningsmetoden flotation innehöll höga halter av PFAS och måste därför renas i nästa steg.