Sedan nittiotalet har svensk förvaltning tillämpat så kallad mål- och resultatstyrning. Det beskrivs ofta som en nyliberal idé och som har använts i stor skala sedan 1990-talet. Kommuner och regioner ska effektivt producera tydliga resultat genom att efterlikna marknaden. Medborgarna är ”kunder”. Men är det verkligen så förvaltningen styrs? Låt oss ta några exempel från Uppsala.
Strax före jul upphörde sopsaltningen i kommunen. Pengarna var slut (UNT 2023-12-22). Men inte snön. Alla vet att snöröjning förhindrar olyckor med cyklister och gångtrafikanter (UNT 2023-01-23). Men att folk bryter armar och ben skapar ju kostnader som faktiskt går på regionens budget inte kommunens. Hej då!
Men om man nu då halkat och slagit sig och värken inte går över? Den som vänder sig till en vårdcentral ska enligt vårdgarantin få kontakt samma dag och hjälp inom tre dygn. Det sägs att tre av fyra patienter får vård inom dessa ramar i Uppsala (UNT 2023-01-05). Men det är tveksamt. Inrapporteringen har brister och det är inte sällan som de som ringer ombeds att höra av sig någon annan dag. Räcker inte resurserna så görs vården ofta otillgänglig för medborgarna.
Då får man väl ta sig till akutmottagningen. Men där är arbetsförhållandena alltjämt förfärliga (UNT 2023-01-09). Och den information jag fått tillgång till visar att den inte fungerar så bra på specialistavdelningar heller. Individer som har allvarliga sjukdomar får sina behandlingar och operationer uppskjutna. Journaler och remisser slarvas bort. Och regeln om att behandling ska ges inom nittio dagar fungerar ibland, och ibland inte.
Att försöka få besked var man står i behandlingskön genom att ringa är hopplöst. De som är missnöjda hänvisas till en meningslös klagomålsfunktion på webbsidan 1177. Vårdgarantin finns främst på pappret.
Det finns självfallet mer att säga om detta. Men en sak är säkert. Den styrningsform som tillämpas i Uppsala kommun och region kan knappast kallas nyliberal. Mitt intryck är snarast att verksamheten drivs enligt samma modell som tillämpades i öststaterna innan muren föll. En senfärdig organisation där energi och resurser ägnas åt fel saker, och där målstyrningen påminner mest om femårsplaner.
I styrdokumenten är målsättningarna hur ambitiöst och fint paketerade som helst. Men kommer det några snöflingor för mycket så kan både snöröjning och behandlingar för sjuka få vänta tills nästa budgetår. Spasi bog!