Kommunens sopsaltningsmaskiner, som annars ger närmast barmarksförhållanden på cykelbanorna, har fått vila den här vintern.
Enligt uppgifter från stadsbyggnadsförvaltningen har saltbilarna kallats ut 25 gånger den här vintern, fram till den 19 december. Kostnaden för detta har varit totalt 1,1 miljoner kronor på de drygt 20 mil gator som saltas av kommunen. Här finns en stor del av busstrafiknätet. Men även andra vägar som Östra Ågatan, söder om Islandsbron, Strandbodgatan, Tycho Hedéns väg, Fyrislundsgatan och flera gator i industriområdet Östra Fyrislund.
Som jämförelse är det totalt 6,5 mil cykelvägar som normalt sopsaltas. Besparingen att ställa in sopsaltningen uppskattas av förvaltning till ungefär 700 000 kronor fram till mitten av december.
På Bolandsgatan har kommunen fortsatt salta bilvägen medan sopsaltningen av cykelbanan dragits in.
Rafael Waters (S), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden, säger att saltningen av vägarna inte är något som politikerna tagit ställning till i samband med att besparingarna klubbades. Att kommunen ändå fortsatt salta vägarna, trots besparingarna, har med framkomlighet att göra.
– Vi har inte tagit något aktivt beslut om saltningen av vägarna. Men saltet behövs för att garantera framkomligheten för kollektivtrafiken, säger han.
Rafael Waters (S), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden, säger att saltningen av gatorna behövs.
Det finns gator som inte saltas, är de oframkomliga menar du?
– Den här detaljnivån har jag inte koll på. Men det jag hört är att det till exempel inte skulle gå att ta sig upp för sjukhusbacken om man inte saltar där.
Hur går det här ihop med prioriteringen av gång- och cykeltrafiken?
– Sopsaltningen är en relativt ny metod. Och den används inte i hela landet, så uppenbarligen fungerar det utan sopsaltning. Jag tycker det har fungerat bra på de stora cykelstråken den här vintern, säger Rafael Waters.
Det här är en bild som motsägs i många av de felanmälningar som kommit in till kommunen denna vinter.
Bergsbrunnagatan är en av de gator där kommunen har fortsatt att salta körbanan för bilarna medan sopsaltningen på cykelbanan sparats in.
Gående och cyklister är den grupp som oftast drabbas av olyckor. En utredning som gjorts av Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, visar också att halkolyckor på grund av bristande snöröjning leder till samhällskostnader, som är mångdubbelt större än hela snöröjningsbudgeten i många kommuner. Även i Uppsala kan man av olycksstatistiken se att det är betydligt färre olyckor med gående och cyklister längs de sopsaltade gång- och cykelvägarna.
Innebär inte den här besparingen att ni skickar notan till regionen som får vårda olycksoffren?
– Jag har bett att få sådan statistik från förvaltningen men fått svaret att det inte går att få den sortens data, säger Rafael Waters.
På Östra Ågatan har man fortsatt att salta för bilarna, trots sparkraven på snöröjningen.
Än är det för tidigt att göra ett totalt bokslut av effekterna av besparingarna på snöröjningen. Preliminära siffror visar dock att även här skenar kostnaderna i vården för halkolyckorna. Denna vinter har fram till den 21 december ungefär 60 halkpatienter sökt vård på närakuten i Uppsala. Det är ett högt antal när man jämför med siffror från 2022 då det totalt under hela året rapporterades in 97 halkolyckor från Uppsala i olycksdatabasen Strada. UNT har inte fått motsvarande siffror från akuten vid Akademiska sjukhuset.
Vanliga skador hos de här patienterna är hand- eller fotledsfrakturer. Vårdkostnaden för dessa ligger på mellan 40 000 och 212 000 kronor, beroende på hur komplicerat brott det handlar om.
– Lägger man till kostnaden för tre månaders sjukskrivning, som det ofta handlar om, så inser man att det inte behövs så många patienter för att komma upp i samma summor som snöröjningskostnaderna, säger Caroline Sköld, verksamhetschef för ortopedi vid Akademiska sjukhuset.