Erik Pelling står mitt på Stora Torget – mitt i sin stad. Det är september 2023 och han har varit mäktigast i Uppsala i fem år.
Uppsalabor som passerar iakttar nyfiket fotograferingen som äger rum. När han blir stoppad på stan – och det är rätt ofta – vill folk antingen tala om att han fattat dåliga beslut, eller heja på. För samtidigt som nästan var tredje Uppsalabo (27 procent) röstade på Socialdemokraterna i kommunvalet är Erik Pelling också en hårt kritiserad politiker.
– Det kan förstås vara jobbigt ibland. Samtidigt är det mitt ansvar som kommunstyrelsens ordförande. Jag ska vara beredd på att fronta både när roliga och dåliga saker händer, säger han.
Det var nära att han petades från sin plats högst upp på kommuntronen. Redan förra mandatperioden var det svårt att få till ett styre i Uppsala. Den gången slutade det med att Pelling lockade över Mohamad Hassan (L) till sin sida för att kunna bilda ett "mittenstyre" med L och MP.
Efter valet 2022 krävdes ännu mer invecklade lösningar.
– Det var osäkert in i det sista och det var ett race mot Almerfors och Moderaterna, minns Erik Pelling.
Redan på valnatten uppstod den stora frågan: hur skulle egentligen Uppsala få ett styre? Kort därefter framträdde en komplicerad spelplan. På ena sidan: S, V och MP. På den andra: M, L, C och KD, som räknade med att deras allians skulle få stöd av SD. Läget var så jämnt att det nystartade partiet UP, med två mandat, blev avgörande.
De flesta räknade med att UP skulle välja alliansen; de hade trots allt deklarerat att de skulle sätta stopp för spårvägen, precis som UP ville. Dessutom betecknar sig UP som ett parti på högersidan.
Men så, på kvällen den 11 oktober, fick Erik Pelling ett sms från Stefan Hanna (UP). UP hade bestämt sig: de skulle stötta honom som kommunstyrelsens ordförande, och inte Therez Almerfors (M).
Som tack för stödet hade Pelling erbjudit Stefan Hanna två höga ordförandeposter. Och så gick de rödgröna med på att genomföra en folkomröstning om spårvägen och försöka omförhandla innehållet i fyrspårsavtalet med regeringen.
Ändå kände inte Erik Pelling att han kunde andas ut förrän på kommunfullmäktige i november, då han officiellt röstades fram.
– Vi har tänkt hela tiden att någon gång borde vi stanna upp och fira att vi lyckats. Men det har hela tiden kommit något nytt, nämnder skulle fyllas, budgeten skulle förhandlas, och så behöver vi bedriva faktisk politik ...
Han är märkbart less på att prata om det politiska spelet i Uppsala kommun.
– Det var ju inte därför jag gav mig in i politiken. Och bilden av att vi bråkar i kommunfullmäktige, jag tror inte att det är så bra för demokratin att det är den bilden man ser och hör.
Ändå är det just partiernas maktspel som präglat året som gått sedan valet. Är det så konstigt att det blivit bilden utåt?
– Nej, jag har full förståelse för det. Jag kan bara beklaga att det blivit mycket sådant.
Erik Pelling fick inte bara stöttning av UP. Under våren slöt han också en sakpolitisk överenskommelse med L. När han summerar året som gått sedan valet står det klart att han både säkrat makten och innehållet i fyrspårsavtalet (bland annat 21 500 bostäder i södra Uppsala) och sett till att projektet spårvägsbygge nu kan starta på allvar.
På så sätt fick han i slutändan precis som han ville. Men att det skulle bli så här komplicerat – det hade han aldrig trott.
– Det är speciellt att se hur det blir svårare och svårare att bilda styren och få igenom sin politik.
Frågar man några av oppositionsledarna, spelade han bort sin egen politik för att få sitta kvar i toppen.
– Det är som att S gör allt för att behålla makten. Både i förhandlingen med UP och med L köpte Erik Pelling i princip alla krav från det andra partiet för att få sitta kvar, förutom att Hanna fick ge sig när det gällde spårvägen. Men de har ju olika politik, det har vi sett hela året. Det är en ekvation som inte går ihop, säger Jonas Segersam (KD).
– Jag saknar reformtempot, var är deras vision för ett bättre Uppsala? Jag ser inte hur de får igenom sin politik, vet inte vad deras vilja är. Det jag kan konstatera är att Pellings spårvägsplaner rullar vidare, annars vet jag inte, säger Therez Almerfors (M).
Erik Pelling håller inte med.
– Klart vi hade kunnat få igenom mer politik, men så ser inte läget ut, man måste vara beredd på att förhandla.
Men efter överenskommelser med både V, MP, UP och L – hur mycket socialdemokrati finns egentligen kvar?
– Stadsbyggnadsfrågorna – spårvägen, sydöstra staden men även andra byggprojekt – är socialdemokratisk politik. Det såg mörkt ut efter valet, de beslut vi fattat från mandatperioden innan riskerade att rivas upp, och det var något UP också ville. Men vi nådde en kompromiss som gjorde att vi kom framåt, så rent politiskt känner jag mig väldigt nöjd.
Det här att ditt mål skulle vara att till varje pris sitta kvar vid styret – vad säger du om det?
– Makten har inget egenvärde utan det handlar om få igenom politik och driva frågor man tror på. Jag råkar representera det största partiet, så det är klart jag försöker få igenom S politik i så hög grad som möjligt.
Är du maktgalen?
– Nej, det är jag inte. Jag försöker lyssna och ta till mig så mycket av andras synpunkter som möjligt.
Men om Erik Pelling vetat att alliansen aldrig tänkt ge Stefan Hanna några höga poster, hade han kanske inte erbjudit honom fullt så mycket, medger han nu.
– Det går aldrig att veta i en förhandling, särskilt om en annan koalition tävlar om UP:s gunst samtidigt. Jag upplevde nog att alliansen var ganska inställda på att ta över makten, men om jag hade haft kännedom om hur diskussionerna gick bakom stängda dörrar i alla partier, då hade det kanske sett lite annorlunda ut.
Känner du att du gav honom för mycket?
– Hade vi känt oss säkrare på att det skulle gå i lås, hade vi inte behövt ge lika många poster. Och det var inte idealt för oss att gå med på en folkomröstning om spårvägen, det satte hela projektet i limbo och har gjort det svårt att jobba det här året. Men jag tycker inte att vi gjort en dålig uppgörelse.
Efter ett "väldigt intensivt" år känner sig Erik Pelling, trots allt, utvilad. Han och oppositionsledaren Therez Almerfors tog i hand på att ta det lite extra lugnt under sommarsemestern och han har bland annat hunnit bila till Österrike med barnen. Han hoppade även över almedalsveckan i år, för att prioritera familjen.
Hade det varit skönt att inte bli kommunstyrelsens ordförande igen, för att få mer tid över?
– Det är klart det kan komma stunder när man känner så, men jag skulle inte ha ställt upp om jag inte kände att det här var något jag vill göra och orkar med.
Som pappa till fem barn, med tre bonusbarn, är det en ständig balansgång, konstaterar Erik Pelling.
– Men jag tycker att jag klarar det hyfsat. Jag är ju van, jag är själv uppväxt med många syskon och har haft småbarn i många år, och nu har jag en sladdis. Jag skulle inte ha skaffat fler barn om jag inte tyckte det var kul.
Det är tre år kvar till nästa val. Den som väntar sig stora förändringar under den tiden kommer att bli besviken; styrets fokus kommer att ligga på att hålla liv i de satsningar som redan finns, berättar Pelling.
– Det här är inte mandatperioden där vi kan göra många nya reformer, med tanke på omvärldsläget, inflationen och att vi troligtvis inte får så mycket statsbidrag från regeringen. Jag ska inte sticka under stol med att det kommer vara tufft.
Hur länge sitter du kvar som S-ledare?
– Det är det faktiskt medlemmarna som bestämmer. Det här är ett uppdrag man har till låns och jag får se hur länge det blir.
När Mohamad Hassan (L) klivit av som partiledare sade han att "sitter man vid makten för länge blir man en förvaltare och fattig på idéer". Ser du den risken hos dig själv?
– Ja, men det har jag känt sedan jag blev aktiv i ungdomsförbundet på 90-talet. Jag funderar hela tiden om jag fortfarande har energin och kraften att fortsätta ett tag till. Och när jag inte har tillräckligt bra idéer längre eller förmågan att lyssna, då ska jag sluta.
Och framåt? Erik Pelling har tidigare dykt upp på listor över troliga kandidater till nya bostadsministrar.
Lockar rikspolitiken?
– Här och nu och tillsvidare har jag fullt fokus på Uppsala.