I sommar har UNT berättat om fyra åar i Uppland – små, men för miljön viktiga vattenddrag.
På länsstyrelsens naturmiljöenhet i Uppsala finns det övergripande ansvaret för det regionala arbetet inom vatten- och miljöområdet. Tillsammans med vattenmyndigheten ansvarar man för vattnets förvaltning, arbetar med miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram och är en av de myndigheter som ser till att dessa följs.
Hur ser statusen i våra åar i länet ut? Limnolog Gunilla Lindgren svarar med att visa en karta över vattensystemen i Sverige. De åar som klarat provet är få:
– Vi har bedömt att 90 procent har måttlig eller sämre status, säger hon och berättar om EU:s vattendirektiv, om ”god ekologisk status” 2027.
Kommer ni att nå målet?
– Tyvärr ligger det långt fram i tiden. Uppdraget, intresset och styrmedlen finns, men det handlar om pengar.
Gunilla Lindgren säger att det är en chimär att det finns hur mycket vatten som helst i Sverige. Hoten som finns stavas övergödning, fysisk påverkan som vandringshinder (kvarnar och dammar) och miljögifter.
– Gifterna finns mest i tätortsmiljö. Jordbrukarna i dag är pålästa och använder inte mer gift än de behöver.
Det finns också goda exempel på hur man löst konflikten mellan kulturvärden och fiskeintressen i åarna, senast i Sävaån där man rev delar av en gammal kvarndamm för att släppa igenom landskapsfisken asp. Alla blev nöjda.
De strömmande åarna med sin biologiska mångfald är målet, viktiga ekosystem. Det når man oftast genom en ”funktionell kantzon”, ståndplatser där det är lätt att skaffa föda för fisken.
– En trädbård som ger skugga gör att ån inte växer igen. Allt som ramlar ner i vattnet är viktigare än man tror. Ju fler pinnar på botten desto mera fisk.
Men Gunilla Lindgren väver också in den mer allmänmänskliga delen av åarnas betydelse: från estetiska miljöer i kulturlandskapet över sportfiske till rekreation och rena naturupplevelser.
– En bäcks porlande, det gör något med människan.
Är våra åar lite bortglömda i dag, att de är lite som de andras vattendragens ”avloppsrening”?
– Nej, men de är väldigt exploaterade, för vattenkraft och avvattning. Äganderätten är viktig i Sverige. Många anser att det är min skog och mitt vatten och det använder jag som jag vill, men en å rinner från den enes mark, över en annans och ut i havet. Hela vattensträckan behövs, det är viktiga reproduktionsplatser.
Tre fjärdedelar, 75 procent, av våtmarkerna i länet är utdikade och det finns endast en handfull sjöar som inte är sänkta. Sänkningen behövdes för ytterligare jordbruksmark för 200 år sen. När åarna dikas ur blir de artfattigare och till slut en grumlig soppa.
Vad gör man då?
– I Skåne har man åter-meandrat, byggt tillbaka åns naturliga lopp. Men det är dyra åtgärder.
När det gäller förvaltning och samverkan kring våra åar och vattendrag finns i dag många att ta hänsyn till: kommuner, LRF-kretsar och privatpersoner. Nystartade är vattenråden, ett finns runt sjön Tämnaren.
– Ett förslag som passerat genom ett vattenråd kommer få särskild tyngd eftersom det är förankrat bland berörda aktörer, tror Gunilla Lindgren.
Läs mer:
Forsmarksån: Rikt på fisk i nyttjad å
Skeboån: Ån är livsnerven i Skebo