Skebobruk är vallonbruket i Uppland där det rivits mest, får jag veta. Men en promenad utmed ån genom bruket, med kulturföreningens ordförande Eva Rytterlund och museiföreningens ordförande Ove Karlsson, ger ändå förstegångsbesökaren en oföglömlig upplevelse. De hus som ännu står kvar är omsorgsfullt rustade.
Och överallt står vi i ständig kontakt med Skeboån, en av få åar som rinner norrut i Sverige.
– Ån är livsnerven i Skebo, säger Eva som bott här i över 20 år.
– Och där brusade ån på båda sidor förr och där förvarades brukets arkiv i händelse av brand, säger Ove och pekar mot något som ser ut som en udde i dag.
Vi tar eftermiddagskaffet inne i gjuteriet, med herrgården i fonden och här inne ser ut som vilken pub som helst med bardisk och en scen.
I Skebopuben, där man måste vara medlem för att komma in, har sedan kulturföreningen bildades på 1980-talet många kända svenska och utländska artister spelat. Sommarprogrammet i år är lika ambitiöst.
– Kulturföreningen köpte huset för att bevara det, i dag är vi 300 bofasta i Skebo och har 900 medlemmar i föreningen, ler Eva.
– Det finns nåt som kallas Skeboandan, vi hjälper varandra här, säger Ove.
I början av juli anordnas ”Sommarnattens toner”, med betoning på klassisk musik, i tre dagar i Orangeriet.
Vi stannar till vid det fina bruksmuseet och traskar vidare mot Tippen, det är badstället innan sjön Vällen breder ut sig. Här var förr hamn och innan dess tippade man slagg här. Vattnet vid åmynningen är ljuvligt ljummet där ett tiotal människor badar den här dagen.
– Det finns ingen anledning att åka från Skebo på sommaren, säger Eva. Det är då allt händer här!
I Skebo finns också aktiva Skebo sportfiskeklubb, där medlemmarna just nu är uppe i Jämtland och fiskar. Föreningen får beröm av John Kärki, fiskevårdare på Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund:
– De har gjort det stora jobbet i ån och på sin ideella tid. Vi är inkopplade på elfisket, där man kollar tätheten av yngel på ställen de inte jobbat med.
Men han säger också att Skeboån är en gåta.
– Det är någonting, gamla synder kanske, som gör att det finns lite fisk här för att vara ett så pass stort vattendrag. Jag tror det har med vattenkvaliteten att göra.
Han håller med om att våra åar är lite bortglömda.
– Men ju mer rovfisk, som är viktiga för att skapa balans i sjörna och haven, desto mer minskar övergödningsproblematiken.
Fiskar du själv?
– Ja, men fiskevård är roligare än att fiska i sig. Jag brinner mer för det i dag.