Den slumrande vattenkraften i åar och vattendarag var själva förutsättningen för de uppländska bruken. Detta blir extra påtagligt i Forsmark. Här är dammarna många och enorma, men här får man leta ganska länge efter ån, Forsmarksån.
– Det är inte många som frågar efter den, säger Sofia Ellegren, på Forsmarks Kraftgrupps turistinformation.
– Åk till Johannisfors och gamla stenbron, där är ån som vackrast, tipsar hennes kollega Christoffer Ågstrand.
Och där bland det som skulle göra en limnolog på länsstyrelsen överlycklig, det vill säga en synnerligen bred och vildvuxen kantzon, skymtar vi ån som delar sig innan den imponerande stenbron.
Intill i den gamla kvarnen, som i dag är smakfullt omgjord, bor Dick och Ingela Ahlström. I dag är en sådan där dag när Dick kör bort sten.
– Men den ska ner till ån, säger han och förklarar att han håller på att bygga om det gamla transformatorhuset.
Vi går över stenbron och ner till strömhuset. Här är ån som tokig, virvlar och brusar, bara för att några hundra meter bort mynna ut i havet och bli till en enda vassrugge.
– Ogenomtränglig, konstaterar Dick som också är båtmänniska.
Vilket är ditt förhållande till Forsmarksån?
– Starkt, vi bor ju praktiskt taget på den, den går rätt igenom en tillbyggnad här. Den är så levande. Man hör den hela tiden och om de reglerar den i dammen, små ljud av bakvatten. Den är väldigt ren, det finns bäcköring här.
Tillbaka på bruket och på en av de bryggor som skjuter ut i bruksdammen står tre fiskare: Martin Fredén, Oliver Zander och Valdemar Fredén-Zander från Uppsala.
– Pappa fick en gädda nyss! hojtar sjuårige Valdemar längst ut på bryggan.
Pappa Martin får naturligtvis visa den mobilbild som Valdemars morbror Oliver tog på gäddan, som nu återvänt ner i dammen.
Plötsligt rycker det till i Martins spö igen. Men det är bara ett par av de miljoner näckrosor som också befolkar Forsmarksdammen som hakat i hans krok. Oliver hjälper till att få bort dem.
– Det är det här som är det vanligaste nappet, medger Martin och skrattar.
Men Joel Berglund, limnolog och miljöutredare på vattenförvaltningen på länsstyrelsen i Uppsala, kan vittna om all fisk som finns i ån.
– Abborre, björkna, braxen, gärs, gädda, mört, ruda, sarv, stensimpa, sutare, öring, lake, nejonöga, vimma och id. Ån hyser även den invasiva arten signalkräfta och ett svagt bestånd av vår inhemska flodkräfta.
Och att Forsmarksån är den enda å i Uppland som inte är övergödd hänger ihop med att det finns så få jordbruk längs ån.
Vilka faror hotar då i stället?
– Att ån är kraftigt grävd och har vandringshinder för fisk. Åtgärdas dammarna vid Forsmark och Lövstabruk får vi ett kedjesjösystem fritt från vandringshinder från källan till havet, det skulle vara unikt för den här delen av Sverige.