Söndagen den 9 juni äger åtta kommunala folkomröstningar rum. Väljarna i Lomma, Stenungsund, Nynäshamn, Örkelljunga, Nyköping och Söderhamn ska tycka till om hemtjänst, skolor, vindkraft med mera. I samtliga fall startade det med ett så kallat folkinitiativ. Lagen från 2011 innebär att samlar man in namnunderskrifter från tio procent av de röstberättigade så behöver kommunfullmäktige två tredjedels majoritet för att säga nej till en folkomröstning.
Även i Mora hade ett folkinitiativ startats, om en ny skola, men avbröts då kommunen gick in och röstade för en folkomröstning. Det finns i alla fall sju kommuner som parar EU-valet med lite lokal spänning. Blir det ett ja till vårt initiativ? De ska minsann inte få som de vill, tänker en annan. Båda sidor försöker mobilisera grannar och bekanta. Hur ska det gå?
I den åttonde kommunen, Uppsala, ser det minst sagt annorlunda ut. Beslutet om folkomröstningen kommer uppifrån, som en del av en uppgörelse om makten i kommunen. Därför har det sett ut som det gjort vid valstugorna på Stora Torget den senaste tiden: Förvirrade och ointresserade väljare – dessvärre också förvirrade och ointresserade partiföreträdare. Rösta ja eller rösta blankt, tycker de, men låt framför allt valdagen passera så att vi slipper den här parodin (UNT Ledare 27/5).
Jag har skrivit åtskilliga texter om det olämpliga i att arrangera den här folkomröstningen. Huvudargumentet är alltså att kommunledningen inte vill veta vad folket tycker, bara lösa dilemmat med att skapa en ny majoritet efter valet 2022. Utvecklingspartiet Demokraternas (UP:s) två mandat kunde köpas med bland annat några attraktiva kommunala poster och en folkomröstning om spårväg.
När det senare inte gick, spårvägsplanerna var för långt gångna, landade det i frågan som står på valsedeln, den med ”mycket svår byråkratsvenska” (enligt LIX). I samma ögonblick gick Uppsalas folkomröstning från att vara olämplig till att bli direkt dum och nästan farlig. Att rösta blankt 9 juni är att skicka tillbaka frågan till kommunfullmäktige: Lös era majoritetsförhållanden genom förhandlingar. Låt medborgarna rösta om Uppsalas framtid som vanligt i valet 2026.
Fyra partier för ja, fem för blankt. Varför vill ingen se ett ”nej”? Förra kommunalrådet Maria Gardfjell (MP) (UNT Debatt 27/5) har rätt i sak, att ett tydligt ja vore illa för miljön (och för en hel del annat, som VA-taxorna (UNT 4/6)). Om det nu skulle byggas mängder av bostäder i Vattholma och Vänge, vill säga. Vilket inte kommer att ske, eftersom sådana inte efterfrågas. Folkomröstningsfrågan handlar bara om ”fler” bostäder där och att ”lätta på” bebyggelsen i stan. Det är till intet förpliktigande.
Vare sig man röstar ja eller nej är det ett godkännande av själva frågeställningen. Fråga mig bara, vad som helst, jag gör som mitt parti säger. Att rösta blankt är inte ett ideologiskt ställningstagande, för eller emot en rödgrön vänster eller en borgerlig allians. Det innebär bara att man skjuter upp sitt beslut, tills det finns en fråga som går att svara på, eller tills det kommer ett riktigt val.
Ett folkinitiativ är raka motsatsen till två politiker som gör upp på ett kafé. Uppsala hade kunnat folkomrösta om såväl nya förorter som broar och kollektivtrafik, om man bara varit ute i tid. Det är betydligt svårare att få ihop närmare 20 000 namnunderskrifter i Uppsala än några hundra i en liten kommun. Men det går! Alternativet är att lägga framtiden i händerna på konsulter och ett fåtal starka beslutsfattare.
Det kommer nya chanser för Uppsalaväljarna. Om många röstar blankt kommer i alla fall 9 juni inte att passera så obemärkt som vissa i Stadshuset hade hoppats.