Temperaturen inför EU-valet är "lagom" hög.
De har det inte så lätt, partiföreträdarna i EU-valstugorna på Stora Torget i Uppsala. Den största förtjänsten för den lokala folkomröstningen 9 juni tycks vara att den inte gör någon större skada. ”Den är en av många saker som spelar in inför nästa översiktsplan”, säger en valarbetare. ”Det är långt tills att det ska byggas och mycket hinner hända”, säger en annan.
Jag koncentrerar mig på de fyra ja-partierna, de tre rödgröna samt Utvecklingspartiet Demokraterna (UP). Dessa har ju gjort upp om att styra Uppsala kommun i fyra år. Till priset för de rödgröna hörde en lokal folkomröstning om spårväg – som i stället landade i den famösa formuleringen ”Ska Uppsala kommun i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?
Innan man kommer till frågetecknet har man glömt vilken plan det gällde. ”Det är många som är förvirrade”, säger en som ser ut att längta efter en fråga om EU och klimatåtgärder. ”Det är politisk kohandel”, konstaterar en i grannstugan.
För att summera: På torget står nio stugor uppställda. I åtta av dem finns syftet att informera om EU-valet. Det är viktigt, men temperaturen kan givetvis inte nå upp till fotknölarna jämfört med om makten i riksdag, regioner och kommuner står på spel.
Sedan är det folkomröstningen. Fem av partierna (alliansen och SD) är inte särskilt intresserade av att prata om den då de bestämt sig för en blankröst – ”ge inte låtsasfolkomröstningen legitimitet” som de skrev på UNT Debatt (21/2). Det finns goda skäl till det ställningstagandet, jag återkommer till det.
Märkligare är att tre av de fyra ja-partierna också svarar undvikande på frågor om folkomröstningen, S, V och MP. Det kan bero på att de inte riktigt bottnar i sitt ja till att bygga mer i Vänge, att de bara vill ha omröstningen överstökad. Det kan också bero på att de inte känner någon som helst samhörighet med det fjärde ja-partiet, UP, Stora Torgets enda JA-röstare.
I UP-stugan är det drag under galoscherna. En skylt med många höghus är det första som möter besökaren. Den sägs föreställa en stad ”med cirka 60 000 invånare”, alltså Sydöstra staden mellan Lunsen och Bergsbrunna. ”S, MP, L, V vill ha denna jätteförort” trumpetar man ut.
Vänta nu! De rödgröna vill ju bygga mindre i stan. Är inte Sydöstra staden ”stan”? Den ligger ju vid tågspåret, men är inte utpekad som en av orterna ”längs tågspåren”. I vilka områden ska man lätta på bebyggelsen? Frågorna blir många, debattens vågor går höga. Inte sällan slutar det med ett vagt löfte om att spårvägen kanske inte blir av, ”om vi bygger mindre finns ju inte behovet”.
”Spårvägen är beslutad” blir det korthuggna svaret i närmaste rödgröna valstuga. De tre S-, V- och MP-företrädarna förtydligar också på UNT Debatt (23/5) att omröstningen varken gäller spårvägen eller Sydöstra staden, att man genom ett ja vill se ökat byggande längs spåren, vilket ”något” minskar behovet av att bygga i staden, oklart var.
Folkomröstningen gör skada. Både genom skälet till att den äger rum (politisk maktkamp) och genom själva frågan (spårväg hade varit bättre). Som Uppsalabo undrar man hur resultatet kommer att spela in i nästa kommunval 2026. Kommer mitt alternativ att gälla, eller kommer mina hjärtefrågor att lösas ut genom förhandlingar med ett nytt intresseparti?
En stor andel blankröster 9 juni skickar frågan om Uppsalas framtida utbyggnad tillbaka till politiken där den hör hemma. Därför finns det goda skäl att utnyttja sin rösträtt och rösta blankt.