Under torsdagen berättade UNT om papperslösas oro att söka vård. En volontär från Läkare i världen förklarar att det finns “gömda personer som inte vågar söka vård” på grund av punkten i Tidöavtalet om en anmälningsplikt för offentligt anställda.
Som ledarsidan skrivit tidigare (29/11) måste regeringen vara tydlig med att det inte är ett angiverisystem som ska till. Utredningen, som ännu inte tillsatts, behöver skapa ett undantag för vården – och kanske fler områden.
Det går att förstå de papperslösas och de vårdanställdas oro. Men skrivelsen är uppenbart underkommunicerad. Många ogrundade påståenden om konsekvenserna av utredningen har därför florerat. Ett stort ansvar vilar på politiken.
Efter sju månader med Tidöavtalet har inte ett dyft sagts eller gjort om anmälningsplikten. Regeringen är inte så angelägen att få saken på plats som vårdpersonal, fack och oppositionspartier gör gällande.
Det borde få fler att reflektera över det moderata regionrådet Emelie Orrings kommentarer till UNT om papperslösas oro. Hon säger sig inte ha märkt av den, och poängterar att utredningen inte tillsatts.
Det är knappast den kallhamrade provinsiella Thatcher som oppositionen, volontärer och Uppsalas vårdfack ser i regionen. De kräver ändå att regionstyret ska ta ställning mot förslaget, precis som längre söderut.
I Västra Götaland har liberaler och kristdemokrater gått ihop med de rödgröna för att rösta igenom ett förbud mot en eventuell anmälningsplikt. I Skåne röstade dessa partier och Moderaterna i våras ja till något liknande.
Det är rätt bisarrt. Regionpolitiker avkrävs ställningstaganden mot nationell lagstiftning som inte finns, och partier pratar i media om att rösta emot lagen. Hur kan regionpolitiker rösta emot riksdagen?
Det här hade Orring med fördel kunnat diskutera utan att förminska såväl vårdanställdas som papperslösas oro. I stället upprepas talepunkter från partikollegor i Stockholm och Västra Götaland.
Anmälningsplikten må vara ett dåligt förslag. Men politiker har ett ansvar att presentera alternativ, särskilt i frågor där de är oense. Socialdemokraterna i regionen kommer, enligt regionrådet Vivianne Macdisi “aldrig acceptera ett resultat av en utredning som… försätter papperslösa i en sådan situation”.
Politiken måste balansera två dilemman. Dels hur mycket av välfärden som ska vara tillgänglig för personer som inte har tillstånd att befinna sig i landet. Dels hur den gruppens förtroende för institutioner ska värnas utan att majoritetens förtroende för välfärdsstaten decimeras. Hur vill S och övriga partier göra?