Till slut kom så det besked som Uppsala väntat på. På onsdagsmorgonen ställde sig en uppsluppen Stefan Hanna från Utvecklingspartiet Demokraterna (UP) framför den samlade lokala pressen i Stadshuset och meddelade att hans parti – som sitter på blott två men ack så avgörande mandat – kommer att släppa fram de rödgröna (S, MP, V) och inte alliansen (M, KD, C, L).
Nog gick det en liten jordbävning genom Uppsalapolitiken.
För även om Stefan Hanna själv hela tiden flaggat för att det är helt öppet vilket styre hans parti ska stötta hade de flesta tippat på alliansen, av ett enkelt skäl: den ideologiska hemvisten. I UP:s eget partiprogram har man placerat in sig själva klart till höger på vänster-höger-skalan. Alltså ungefär i den sfär där såväl alliansen som SD befinner sig. Stefan Hanna har tidigare sagt till UNT att UP står "för långt ifrån MP och V i våra viktigaste frågor, så med dem skulle det inte gå att förhandla".
Men Uppsala kommer nu, av allt att döma, få ett vänsterstyre i minoritet – medan kommunfullmäktige, där besluten ska röstas igenom, lutar åt höger. Det är sannerligen ingen stark högermajoritet vi snackar om, men partierna åt höger har ändå totalt 42 mandat mot de rödgrönas 39.
Utifrån de knapphändiga uppgifter som UP gett kring det avtal man slutit med Erik Pelling (S) framgår att man släpper fram Pelling som kommunstyrelsens ordförande, och att man släpper fram de rödgrönas budget. Men sedan kommer de rödgröna i varje beslut att behöva hitta stöd hos UP eller något annat parti.
De rödgröna samt Stefan Hanna är dessutom de politiker som efter valet starkast betonat hur viktigt det är med stabilitet nu när stora infrastrukturbeslut ska tas i Uppsala och sämre ekonomiska tider väntar. De rödgröna har vädjat om att C och L ska joina dem. Att alliansen hållit låg profil i denna fråga är inte så märkligt: de har hela tiden insett att de inte kan styra annat än i minoritet.
För det ska man också komma ihåg: Även ett alliansstyre hade blivit oerhört bräckligt. Ett sådant styre skulle behövt stöd inte bara från UP utan också från SD – ett parti som den samlade alliansen deklarerat att man inte kommer förhandla med. Dock hade man i många sakpolitiska frågor troligen haft lättare att baxa igenom beslut i fullmäktige än vad de rödgröna på papperet ser ut att kunna.
Även i mandatperioden vi precis lämnat hade Uppsala ett minoritetsstyre, bestående av S, MP och L. Skillnaden nu blir att de rödgröna inte kan förhandla åt både vänster och höger – vilket de inblandade partierna då framhöll som sitt starka trumfkort – utan enbart åt höger.
Men nu är ju politik som bekant inte bara politik. Även personkemi spelar in. Och precis som efter förra valet ser just den faktorn ut att få stor betydelse även den här gången. År 2018 var det konflikten mellan Mohamad Hassan (L) och Stefan Hanna (som då tillhörde C) som bidrog till att L lämnade alliansen för ett mittenstyre. Nu 2022 verkar det också skava mellan några av huvudaktörerna. På presskonferensen sa Stefan Hanna att det i alliansen "finns vissa som har svårigheter att samarbeta med Stefan Hanna" och uppgav sedan att det handlar om politiker i C – en bild som C inte alls delar.
Samarbeta kommer alla Uppsalas politiker att behöva göra de kommande fyra åren, hur jobbigt det än blir. Det är massor av beslut som måste fattas. Kring skola, vård, äldreomsorg, trafik, byggande och allt annat som rör vår vardag.
Som sagt: Spänn fast er.