"Jag ville inte fortsätta leva. Det blev bara mörker", säger Samer Saad.
Han springer runt på övervåningen för att se till att alla kommer ut ur huset. Det är då han upptäcker att Sohas rum är tomt. När pappan kommer till bottenvåningen ser han att hela ytterväggen är borta. I stället gapar ett söndertrasat hål mot honom. Det som en gång var köket är nu ett inferno av glas, väggmassor, brädor och bråte. Samer förstår direkt. Under allt detta ligger hans dotter.
– Jag var som paralyserad, blockerad av traumat, men försökte ändå rädda henne. Men det gick inte. Jag bara skrek: Soha, Soha, Soha!
Egentligen hade Samer Saads familj inte riktigt råd att köpa det där huset i Fullerö. Men de behövde verkligen flytta från lägenheten i Gränby till något större när barnen, två döttrar och två söner, blev äldre och behövde egna rum. Så när läget uppenbarade sig att köpa ett nybyggt hus på 136 kvadratmeter i Fullerö slog familjen till.
– Jag tänkte att det var lugnt och bra för oss, lite utanför staden och det var bara barnfamiljer nästan som flyttade dit. Men det var det största misstaget jag har gjort i mitt liv, säger Samer Saad.
"Jag var lite orolig att hon var för snäll, du vet, att man måste vara lite tuff för att klara sig i samhället."
Dottern Soha, 24, trivdes i Fullerö. Här skaffade hon sig sin universitetsutbildning och blev klar lärare. Under studierna kämpade hon inte bara med de egna läxorna utan hon hjälpte ofta kursare och jobbade extra som lärare.
– Soha var väldigt intelligent och flitig. Jag ville egentligen att hon skulle bli apotekare eller läkare. Vi hade lite diskussioner om det, men hon var bestämd. Soha ville verkligen bli lärare, jobba med människor och framför allt då barn.
Samer Saad älskar alla sina barn lika mycket, men det märks att hans dotter var speciell för honom.
– Vi hade väldigt fin och nära kontakt. Hon var otroligt snäll och tänkte alltid på andra först. Jag var lite orolig att hon var för snäll, du vet, att man måste vara lite tuff för att klara sig i samhället.
Soha Saad hade precis blivit färdig lärare när hon dog i sprängdådet i Fullerö.
Den 27 september 2023, dagen innan familjens liv slogs i spillror och sorgen tog över tillvaron, började ändå bra. Samers bror med familj åt middag hemma i Fullerö. Under dagen hade Samer handlat mat till kvällen tillsammans med dottern Soha.
– Hon slutade tidigare på skolan i Gränby där hon jobbade och jag hämtade upp henne med bilen. Så här i efterhand är jag ändå glad att vi fick den sista dagen ihop. Att vi kunde prata, skoja och umgås med varandra.
I Fullerösprängningen skadades 52 hus. Flera har behövt byggas upp igen.
Sovrummen i Fulleröhuset var på övervåningen, men Soha blir denna kväll kvar på nedervåningen. Hon somnar på familjens nyinköpta hörnsoffa i köket. Några timmar senare, mitt i natten, väcks Samer av något som han tror är en jordbävning. Hela huset skakar och väggarna knakar. Den enorma tryckvågen river loss möbler, väggar, glas, isolering och dörrar. En stor tung byrå full med kläder flyger upp och träffar nästan sonen.
– Det blev som en chock. Jag hade ingen aning om vad som hände. Konstigt nog hörde jag ingen smäll utan jag kände bara tryckvågen och konstiga ljud.
Jag ville inte fortsätta leva
Det piper konstant i Samers öron och huset fylls av grå rök.
– Jag vet inte vad det var, om det var damm eller murbruk. Det var svårt att se någonting. Min enda tanke var att rädda familjen.
Utanför har grannarna vaknat av den kraftfulla bombdetonationen och rör sig runt på gatorna. Räddningstjänst och polis är snabbt på plats. Resten av familjen förs iväg med ambulans och klarar sig mirakulöst utan allvarliga fysiska skador. Men kvar i huset är Soha. Framme på Akademiska sjukhuset får Samer dödsbeskedet.
– Jag ville inte fortsätta leva. Det blev bara mörker. Det är svårt att beskriva. Men att förlora sitt barn är det värsta som kan hända en människa.
Bomben förvandlade villaområdet i Fullerö till en krigsskådeplats och skadade 52 hus. Familjen Saad fick med hjälp av försäkringsbolaget bo på hotell i Uppsala.
– I början funkade det, men efter ett par månader gick det bara inte. Vi behövde en egen lägenhet att bo i, säger Samer Saad.
Men det visade sig lättare sagt än gjort att lösa – i så fall fick familjen fixa det själva. Samer Saad känner att när han behövde som mest stöd svek myndigheter och politiker.
– Det fanns ingen beredskap alls för oss brottsoffer. Jag har helt tappat tron på det svenska samhället och politikernas prat.
Måste det krävas att en oskyldig ung tjej dör för att polisen ska komma?
Samer är också arg och besviken på Uppsalapolisen. Bomben var nämligen egentligen avsedd för familjen Saads grannar, som är släktingar till gängledaren Rawa Majid och vars hus tidigare utsatts för ett skottattentat.
– Hur kan det vara en resursfråga att övervaka några adresser i Uppsala? Polisen vet var de kriminella kan slå till men ändå är de inte på plats. När bomben smällt, då var det hur många poliser som helst där. Måste det krävas att en oskyldig ung tjej dör för att polisen ska komma? säger Samer Saad.
Uppsalapolisen har i en tidigare UNT-artikel svarat att det trots extra resurser under våldsvågen var omöjligt att vara på plats hela tiden med hundratals personer som potentiella måltavlor.
Samer Saad känner att samhället svek när han behövde som mest hjälp med att hitta ett nytt hem till sin familj efter Sohas död.
Samer Saad lyckades, trots en minst sagt tuff start i Sverige, att bygga upp ett liv i det nya hemlandet. Hit kom han som flykting bara 16 år gammal. Vid sin sida hade han endast sin 13-åriga bror. Mamma, pappa och tre syskon dog i kriget i Libanon på 1980-talet. Framtiden var okänd, oron stor, men samtidigt var han lättad över att ha flytt från oroligheterna i hemlandet.
– Jag hade mycket sorg. Det var svårt att komma till ett nytt samhälle, ett nytt språk och ett nytt klimat. Men det var hopplöst i Libanon och därför flydde vi till Sverige, säger Samer Saad.
Men en morbror, som har hjälpt honom en hel del, bodde i Uppsala och därför tog sig bröderna hit. Här har han dubbelarbetat, på äldreboende och inom LSS, för att kunna försörja familjen.
– Jag var så stolt och glad att jag hade fyra barn, två av varje, alltså två pojkar och två döttrar. De var min stora glädje... Men så hände det där, säger Samer Saad.
Under fredagen ska åtalet mot de misstänka männen väckas. Samer Saad tänker följa förhandlingarna i rättegången på plats, men helst avskilt så att han slipper se de häktade.
Familjen Saad bor nu i en trea i Uppsala, men de känner att de behöver ett större boende. Att flytta tillbaka till huset i Fullerö när det är återuppbyggt är däremot uteslutet.
– Det skulle bli en mardröm för oss med allt som hänt där. Jag ser mörkt på framtiden nu. Jag har inte bara förlorat en dotter. Hela familjens trygga tillvaro här är slagen i spillror.
Soha Saad blev 24 år gammal.
