Lösningen vore ett system som upplevs rättvist och rimligt både för dem som får plats på den skola de önskat och för dem som blir utan. När drabbade familjer känner sig orättvist behandlade tar de till de juridiska halmstrån som finns. Och att klaga på syskonförturen är den väg som lättast ger framgång i rättsinstanserna.
Följer man de fall om syskonförtur som nu drivs vidare till Högsta förvaltningsdomstolen ser man att tillämpningen av syskonförturen inte är huvudsaken för någon av familjerna. Det är i stället brister i hur kommunen hanterar närhetsprincipen vid skolantagningen.
Vi har tidigare berättat att kartunderlaget som kommunen använder har stora brister, att skolor som inte tar in några elever alls eller är fulla används som jämförelseskolor i urvalet samtidigt som det inte finns några garantier alls att kompisar som bor på samma gata eller går i samma klass eller förskolegrupp hamnar på samma skola.
I de fall där kommunen har förlorat i förvaltningsrätten har man överklagat vidare och argumenterat att rätten gjort en prövning av vad som är rätt och rimligt i stället för att pröva om föräldrarna lyckats bevisa att kommunens hantering är olaglig.
Men om antagningsenheten, när de konfronterats med bristerna i skolantagningen, försökt få till ett urval som är både rätt och rimligt hade man förmodligen sluppit striden om syskonförturen. Nu riskerar man ett beslut som kan försvåra vardagen för många Uppsalafamiljer.
LÄS MER: Föräldrarnas algoritm löser skolvalsproblem