UNT har talat med flera åklagare om de grova brotten som skjutningar, knivmord och narkotikabrott i Uppsala. En av dem är Thomas Bälter Nordenman. Han är oroad över vad han ser av samhällsutvecklingen från sin horisont.
– Vi har passerat en gräns där oskyldiga drabbas och det skjuts in i lägenheter och på restauranger, eller där automatvapen används på allmänna platser på dagen. Vi är bekymrade.
Han beskriver med ett exempel från 2017 då flera personer ska ha skjutit med Kalasjnikovs vid en gång- och cykelväg i en park i Valsätra, vid 18.30-tiden, då mycket folk ännu är i rörelse.
– Det fanns skott i träd och lyktstolpar. Det kunde ha träffat vem som helst, säger han.
Ingen är misstänkt för skjutningen. Personen som skottskadades har heller inte velat medverka i utredningen, erfar UNT.
I dag finns en rad hinder som försvårar brottsutredningarna. En del av dem är praktiska, som begränsade möjligheter att få ta del av telebolags uppgifter om mobilanvändning, eller att resurserna för att med kraft utreda alla brott är för små. Men det största hindret är tysthetskulturen, menar Thomas Bälter Nordenman och kolleger till honom som UNT talat med. I vissa miljöer i Uppsala är den utbredd.
– Tysthetskulturen är vårt största hot. Den måste det berättas om. Att folk inte pratar är den viktigaste förklaringen till att brott inte blir lösta. I många fall har polisen en god uppfattning om vem som ligger bakom, och bra stödbevisning. Ändå kommer vi inte hela vägen fram för att vi saknar målsägandes berättelse eller vittnesuppgifter.
I den första delen i den här serien betonade Fatem, mamma till en skottskadad och tidigare dömd kille i Uppsala, vikten av att alla vågar berätta och slå larm. Samtidigt bekräftade hon bilden av en tysthetskultur. "Ingen vill vara en tjallare, en golare", sade hon.
Att erbjuda ett totalt skydd av den som är villig att lämna uppgifter är svårt. Resurserna för att kunna ge livvaktsskydd dygnet runt finns inte. I princip skulle det krävas att uppgiftslämnaren fortsätter sitt liv inkognito, på hemlig ort, kanske utomlands.
– Men vem är beredd att lämna familj och vänner för det? Det vi skulle behöva är att någon verklig gudfader och profil i den kriminella världen träder fram och vittnar och visar vägen för andra, säger Thomas Bälter Nordenman.
När vittnen inte berättar skulle mer kameraövervakning av allmänna platser vara ett gångbart alternativ, tror han. Den som säger att integriteten hotas måste tänka på följderna av att det inte finns övervakning, menar han.
En som vill nyansera bilden av en tysthetskultur är advokaten Christer Söderberg, specialiserad just på grova brott. Han motsäger inte att den finns, men hans bild är att det ibland kan vara väl enkelt för polis och åklagare att skylla olösta brott på tysthetskultur.
– Egentligen är det en resursfråga, att kunna göra ett gediget polisarbete. Då kan man komma fram till fällande dom ändå. Det finns det exempel på, säger han.
Men Christer Söderberg delar uppfattningen om att kameror kan vara bra. Fast från en annan utgångspunkt.
– Min klara bild är att de för det mesta är till den anklagades fördel. Så gärna fler kameror för mig.
LÄS MER:
Tysthetskultur bakom ouppklarade brott