– Vi har en mördare på fri fot.
Kammaråklagare Tomas Eriksson konstaterar fakta i målet. Den som mördade en 30-årig man i Uppsala i augusti 2017 är inte gripen av polisen.
Mordet sker med flera skott på en parkeringsplats vid en restaurang nära S:t Maria kyrka i Stenhagen, på seneftermiddagen den 17 augusti. Samma dag skadas två personer i skottlossningar i Västerås och tidigt pratar Uppsalapolisen i medierna om en möjlig uppgörelse i kriminella kretsar och kopplingar mellan dåden.
Efter bara några dagar grips en yngre man misstänkt för inblandning i mordet. Men redan samma dag avskrivs misstankarna. Några dagar senare efterlyser polisen via medierna uppgifter om en bil som setts i närheten av brottsplatsen. Sedan är det tyst till februari 2018. Då grips flera personer i en välplanerad och samlad insats på ett par orter. I samband med gripande betonar dock Tomas Eriksson i UNT att utredarna fortfarande vill få kontakt med vittnen.
En ung person häktas på sannolika skäl misstänkt för mordet och ytterligare en för inblandning. Sedan är det tyst igen, ända till juli, nästan ett år efter mordet. Då släpps den mordmisstänkte. Åklagare Tomas Eriksson gör bedömningen att bevisningen är för svag för en fällande dom.
I dag har det gått 15 månader sedan mordet. Förundersökningen är inte nedlagd, den bedrivs till någon hittas, säger Tomas Eriksson. Men ingen åklagare jobbar med ärendet, som återgått till polisen för som det heter "fortsatt spaning". Ska ärendet ta ett steg framåt behöver något hända, säger Tomas Eriksson.
Vad skulle det kunna vara?
– Att någon vill träda fram och vittna. Många måste ha sett det här på nära håll, men ingen har trätt fram. Jag är övertygad om att många har mycket information. Så pass många människor befann sig på platsen. Vi vet flera som var där, men som inte lämnat uppgifter.
I Sverige har vi så kallad allmän vittnesplikt. Men det finns en tysthetskultur där vittnen och brottsoffer inte berättar vad de vet, sett eller hört för polisen. Den bilden ger flera av varandra oberoende personer från olika myndigheter som UNT talat med. Det gör utredningsarbetet svårt. I bland händer det att hörda personer helt ändrar sin berättelse och drar tillbaka utpekanden och uppgifter de lämnat initialt, berättar åklagare. Exempel på det finns i domar som UNT har läst.
Tysthetskulturen är inte generell, utan finns i vissa speciella miljöer, säger Tomas Eriksson. I Stenhagenfallet känner Tomas Eriksson inte till några konkreta hot.
– En del är nog tysta av lojalitetsskäl. Det gäller att få folks lojalitet att ligga hos rättssystemet i stället för hos de kriminella och deras kretsar.
Vad känner du som utredare?
– Frustration och otillfredsställelse. Att inte anhöriga kan få upprättelse. Tysthetskulturen är ett hot mot rättstryggheten, att man kan komma undan som brottsling för att folk inte pratar med utredande myndigheter.
En åtgärd som Tomas Eriksson tror skulle kunna öka chanserna till fällande domar är anonyma vittnen. Frågan diskuteras på politisk nivå, men partierna är oeniga. Även inom rättsväsendet pågår en debatt där rättsäkerhet och försvarets möjligheter att få veta vem som lämnat en uppgift eller kommer med en anklagelse, ställs mot vittnens rädsla för att framträda öppet. "Ingen tror på polisens möjligheter att skydda vittnen.", anförde exempelvis tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem i en debatt tidigare i år, där han argumenterade för anonyma vittnen.
– I Stenhagenfallet och flera andra ärenden tror jag att vi hade kunnat komma längre med anonyma vittnen, säger Tomas Eriksson.