I Upplandsmuseets foajé är det full fart. Människor i alla åldrar kommer och går i en stadig ström. I museishopen köper besökarna böcker och souvenirer. I ett bokstånd står Roland Agius bok om Uppsalas industrihistoria. Framsidan på den tjocka volymen pryds av ett gammalt fotografi över Uppsalas första industriområde – holmarna vid Saluhallen och Upplandsmuseet. Namnen i området vittnar om den här historien: dagens museum ligger ju på Kvarnholmen dit man kommer över Kvarnbron. En liten plakett på muren vid änden på bron berättar att byggnaden där Upplandsmuseet hållit till sedan 50-talet kallas för Akademikvarn.
LÄS MER: Industrijättarnas upgång och fall
Per Lundgren, bebyggelseantikvarie, tar emot i entrén och leder mig fram till en låg dörr in i väggen i museets kafé, Kvarnkaféet. Vi går in och kommer på andra sidan ut på en bro över forsande vatten. Här i kvarnhuset fanns en gång de stora hjul som gav kraft åt stenen som malde ax till mjöl. Senare skedde malningen även med hjälp av ånga och el, men Fyrisån användes som kraftkälla ända till slutet 1946.
Den byggnad vi ser idag är från 1700-talet.
– Men högst sannolikt vilar den på grunden av kvarnbyggnaden från 1600-talet, säger Per Lundgren.
Redan före det låg det en kvarn här, mitt i stan. De första noteringarna om kvarnverksamhet är ända från 1286, då ärkebiskopen Magnus Bosson ska ha fått rätten att driva en vattendriven mjölkvarn på holmen i "Sala Fluvius", eller Sala å som Fyrisån på den tiden hette.
De här detaljerna ur den tidiga historien finns återgivna i Roland Agius bok. Men mycket mer är inte känt om de första århundradena. De uppgifter som finns kommer från omnämnanden i dokument. Den första kända bilden är en teckning från 1600-talet. För att få veta mer konkreta saker om tiden före 1600 så skulle lämningar och spår behövas hittas i utgrävningar.
– Det kan visa om dokumenten stämmer. Men här har det inte grävts ut, säger Per Lundgren när vi balanserar på bron och undviker att tappa pennor och nycklar i forsen under oss.
LÄS MER: Han skriver Uppsalas dolda historia
Efter hundratals år i kyrkans ägo övergick kvarnen till att under 1600-talet bli den svenska kronans. 1647 bestämde Drottning Kristina att inkomsterna skulle tillfalla Uppsala universitet, som nu fick monopol på kvarnverksamheter i Uppsala. Det här var ett sätt för regenten att finansiera universitetet och utbildningen av personal till statsapparaten. Det är också därifrån byggnaden har sitt namn, Akademikvarn. Än i dag ägs byggnaden av Uppsala Akademiförvaltning, som förvaltar de många och ibland stora donationer som givits till Uppsala universitet genom århundradena. Varje år ger förvaltningen tillbaka ett par hundra miljoner i utdelning från tillgångarna till Uppsala universitet.
Men de 660 åren av oavbruten kvarnverksamhet verkar inte ha satt några outplånliga spår i Uppsala. När UNT frågar runt bland människor kring museet om de vet vad museet egentligen är för byggnad, säger en av fem tvärsäkert: "en kvarn!". En drar det sig till minnes efter flera ledtrådar och lite resonemang. Övriga vet inte alls. Och faktum är att inne i museet är det lite eller nästan inget som berättar för besökaren om den månghundraåriga kvarnverksamheten på platsen.
Men det ska det bli ändring på.
– Vi vill lyfta fram det och funderar just på hur, säger Per Lundgren.
Det är på tiden tycker Roland Agius.
– Arvet efter kvarnverksamheten är inte omhändertaget alls. Man undrar nästan om universitetsstaden Uppsala skäms för det ursprunget, säger han.