Slotts anor går tillbaka till år 1885. Då registrerades den enskilda firman Holmgrens ättiksfabrik i lokaler på Kungsängsgatan 4. Ättikan var den enda produkt som fabrikören tillverkade. Men det förändrades år 1919 då fabriken köptes upp av Martin Edlund och Carl Johan Wiksell. När verksamheten flyttade in i nya lokaler vid S:t Persgatan hade tysken Bruno Knebel anställts som driftledare. Med sig från hemlandet hade Knebel ett recept på senap, vilket skulle komma att bli den klassiska Slottssenapen. Än i dag är det Knebels originalrecept som används i produktionen.
Sortimentet utökades. Under årens lopp har Slotts tillverkat produkter som remouladsås, O'boy och salladsdressing. Det ökade antalet produkter gjorde att företaget växte ur sina lokaler. En ny fabriksbyggnad på 5 000 kvadratmeter upprättades mellan Kungsgatan och järnvägen år 1967.
Men så började utförsbacken. Turerna med fusioner och ägarbyten blev många. Dödsstöten kom med Unilever Bestfoods som gjorde om anrika Slotts till en produktionsenhet. Trots att enheten gick med drygt 60 miljoner i vinst bedömde Unilever att fabriken inte var tillräckligt kostnadseffektiv.
Den 26 mars 2008 lämnade den sista senapen bandet vid produktionsenhetens lokaler. 52 personer blev av med jobbet, tillverkningen flyttades till Polen och ett stycke av Uppsalas industrihistoria gick i graven.
I dag finns bara en minnespinne kvar utanför Almqvist & Wiksells gamla tryckeri i Fyrislund som påminner om storhetstiden.
År 1882 förvärvade Robert Almqvist och Julius Wiksell verksamheten. Till en början var företaget relativt obetydligt. Men år 1906 lyckades Almqvist & Wiksell få Vetenskapsakademiens tillstånd att med ensamrätt trycka och utge samtliga almanackor och kalendrar i Sverige. Ensamrätten norpade det lilla tryckeriet från Norstedts i Stockholm, som innan dess haft almanacksprivilegiet sedan 1823.
Verksamheten växte. 1973 tog Esselte över. Vid det laget var 600 personer anställda vid tryckeriet i Uppsala. När Oron AB tog över drygt 20 år senare hade personalstyrkan minskat till 450 personer. Två konkurser och ett gäng nedskärningar senare fanns knappt 60 anställda kvar.
Oväntat nog fick Almqvist & Wiksell ett uppsving år 2000, om än kortlivat. Alfa print i Sundbyberg köpte verksamheten och under några år blev det Uppsalas snabbast växande företag. Det köptes in en tryckpress för 40 miljoner kronor. Om det var den utgiften som slutligen tippade Almqvist & Wiksells över kanten förtäljer inte historien. Men år 2005 försattes tryckeriet i en sista, slutgiltig konkurs.
Uppsala är inte bara cykelmetropol i bemärkelsen cykelvänliga avstånd och studenter som gärna far fram på två hjul. Under 1950-talet tillverkades här en cykel i minuten. Två företag som bidrog till det var Nymans verkstäder och Cykelfabriken Fram.
Nymans verkstäder var till en början inriktade på metallarbeten, reparationer och slipning. Men i takt med den vidunderliga velocipedens intåg under 1880-talet uppstod också behovet av reparationer av det nya fortskattningsmedlet.
Anders Fredrik Nyman åtog sig arbetet och blev så pass intresserad att han tillverkade en egen cykel. Det var den första av många som tillverkades av Nymanbolagen. När Nyman dog övertogs rörelsen av hans två söner. År 1936 hade man 1 100 anställda i Uppsala och levererade 120 000 färdiga cyklar. Nymanbolagen och Cykelfabriken Monark i Varberg gick samman i en koncern 1960. Formellt var syftet rationalisering och kostnadsbesparningar, men båda företagen hade börjat gå dåligt. Den 12 mars 1963 tillverkades den sista cykeln hos Nymans.
Konkurrenten Cykelfabriken Fram startades 1897 av fabrikören Bernhard Öberg. Verksamheten övertogs av Josef Eriksson 1905. Framcyklarna blev populära och rönte framgångar på tävlingsbanorna. Ragnar "Ragge" Malm, som med sin Framcykel tog olympiskt guld, var främsta affischnamn. Toppnoteringen i cykeltillverkning på Framfabriken kom år 1971. Då tillverkades 32 000 cyklar. Samtidigt började importen av lågpriscyklar att öka i Sverige vilket gjorde att glädjen blev kortvarig. Konkurrensen blev för hård och 1973 såg den sista Framcykeln dagens ljus i Uppsala.