De flesta förknippar Uppsala med dess två universitet, Uppsala slott och Domkyrkan. Färre känner Uppsalas industrihistoria. Under 1900-talets mitt fanns ett livaktigt näringsliv med över 100 större och mindre tillverkningsföretag - flera skotillverkare, ett sidenväveri, en stor tvålfabrik, senaps- och cykeltillverkning.
– Runt decennieskiftet 1940/50 var 43 procent av Uppsalaborna sysselsatta inom tillverkningsindustrin. Det var mycket för en stad som är så präglad av den akademiska världen, säger Roland Agius som vigt en stor del av sitt liv åt att dokumentera Uppsalas industrihistoria.
Efter tio år som Centerpartistiskt finanskommunalråd på 1970-talet är Roland Agius ett känt namn bland många Uppsalabor. Han har också haft flera vd-jobb bland annat för Svenska byggentreprenörföreningen. Uppsalas industrihistoria har han på allvar ägnat sig åt som pensionär. Men redan under tiden som kommunalråd fanns tanken där.
– Jag har alltid haft ett intresse för historia och började samla kopior på olika dokument om Uppsalas industrier. Mycket kom ju till Uppsala kommun som köpte upp många tomma industrilokaler på den tiden, säger han.
Varför just industrihistoria?– Därför att historien om universitetet, domkyrkan och slottet så totalt dominerat i Uppsala. Den dominansen har jag alltid tyckt illa om. Det fanns ju mycket mer. En industri som en stor del av stadens befolkning livnärde sig av. Jag vill att hela Uppsalas historia ska synliggöras, säger han.
Roland Agius berättar att Uppsalas industriepok grundlades i mitten av 1800-talet och nådde sin höjdpunkt på 1950-talet.
– Vissa företag blev väldigt dominerande på sina områden. Ett exempel är Gahns tvålfabrik som dominerade den svenska marknaden helt. De tillverkade ett 100-tal olika tvålsorter, berättar han.
Ett annat, mindre företag, tog sig ut på världsmarknaden. Det hette Löfquists sportskofabrik och tillverkade specialskor för löpning.
– Tillverkningen var inte stor. Men under OS 1912 använde nästan hela den svenska truppen skor från Löfquists och den amerikanske löparen Jesse Owen hade dem på fötterna när han tog fyra guldmedaljer under OS i Berlin 1936.
Nymans verkstäder som tillverkade cyklar var under slutet av 1940-talet Europas största cykeltillverkare med 1 300 anställda i Uppsala.
– Man tillverkade en cykel per minut i fabriken, berättar Roland Agius.
Efter andra världskriget konkurrerades industrin med anor i 1800-talet ut. Roland Agius förklaring är att många av fabrikerna i Uppsala hade en föråldrad maskinpark.
– När den amerikanska marshallhjälpen kom efter kriget för att bygga upp det sönderbombade Europa fick de europeiska fabrikerna moderna maskiner som var effektivare och kunde tillverka till lägre priser. De hade även lägre löner, säger han.
Roland Agius industrihistoriska intresse har lett till två böcker om Uppsalas industrihistoria, ett mångårigt engagemang inom Uppsalas industriminnesförening som byggt upp ett industrihistoriskt museum. Det finns i dag i Nymans Verkstäders gamla fabriksbyggnad på Salagatan och härbärgerar ett stort antal föremål från de gamla företagen.
– Vi har fått en hel del från företagen själva. Exempelvis när Slotts senapsfabrik lades ned i Uppsala, säger han och visar en glasmonter med olika senapstuber, ketchupflaskor och andra produkter.
Här finns också ett exemplar av ateljékameran Hela som tillverkades vid Larssons kamerafabrik mellan åren 1946-1950.
Livsmedelsföretagen är också representerade i museet. I Uppsala fanns både mejerier, slakterier, en livaktig kvarnindustri, bryggerier, brännvinsbrännerier, karamellfabriker och bagerier.
I museet finns naturligtvis också en avdelning för läkemedelsbolaget Pharmacia som har präglat Uppsala ända fram till våra dagar.
Museet växer oavbrutet och tar emot besökare och grupper som är intresserad av industrihistoria.
– Vi måste snart ha större lokaler om vi ska få plats, konstaterar Roland Agius.
Själv fortsätter han att gräva i Uppsalas industrihistoria och upptäcker ständigt nya företag som han publicerar korta historiska presentationer om på den egna hemsidan med namnet Uppsalas industriella kulturarv. Nu håller han på att skriva om Uppsalas berömda stadsarkitekt Gunnar Leche och hans företag Gunnar Leche Ab.
– Vid sidan om arbetet som stadsarkitekt hade han en privat firma där han själv tog hand om många stora arkitektuppdrag. Om det finns mycket spännande att berätta, säger Roland Agius.