Hur ska man se på Parisavtalet?
– Man kan se det från två håll. Å ena sidan är det helt oacceptabelt i förhållande till vad man behöver göra. Men å andra sidan är det första gången som hela världen kommer överens om klimatet. Och det är en stor framgång. Man ska komma ihåg att det här är Saudiarabiens avtal; de minst ambitiösa länderna har också skrivit under det här.
Men hur stor är den framgången egentligen?
– Förhandlingarna har varit som ett knytkalas byggt på frivillighet. Alla lägger upp sitt bidrag på bordet, och när man summerar det blir resultatet en temperaturökning på närmare 3 grader. Och det är ju konstigt att man sätter sikte på 1,5 grader när man knappt har en färdplan som klarar 2 grader utan snarare 3 grader. Men nu fångar man in 90–97 procent av världens utsläpp. Kyotoavtalet var en liten familj som bara berörde 15 procent av världens utsläpp.
Läs mer: Myter och sanningar om klimatet
Läs mer: Vi silar mygg och sväljer kameler
Läs mer: Så blir vädret 2080
Läs mer: Gläds inte åt det mildare klimatet
Läs mer: Klimatutsläpp mäts i Björklinge
Läs mer: Parismötet sista chansen
Finns det överhuvudtaget någon möjlighet att nå temperaturmålet på 1,5 grader? Klimatforskarna säger att bara de utsläpp som redan gjorts ger en sådan klimatpåverkan.
– Det handlar om hur mycket man kan binda koldioxid framöver. Och det finns fortfarande en chans att klara det. Men det kräver att en rejäl omställning börjar nu.
Hur realistiskt är det?
– Jag tror att verkligheten har sprungit förbi förhandlarna. I Kyotoavtalet lovade länderna utsläppsminskningar på 15,2 procent. I verkligheten blev det 20 procents minskning. Man underskattar potentialen. Det sker nu en snabb omställning av energisektorn. Det har också visat sig att det är lönsamt att gå före. Det är inte smärtsamt att ligga i framkant. Därför är jag optimistisk.
Betyder det att avtalet egentligen inte behövs?
– Vi hade inte haft det tempo vi har i omställningen om vi inte antagit det första klimatavtalet 1992. Och i och med att man skrivit in målet om 1,5 graders höjning blir Parisavtalet en tuff signal till marknaden att man måste ställa om. Och genom att man ska träffas vart femte år och revidera sina åtaganden kan man nå en bättre utveckling framöver.
Men det finns andra delar som inte går att lösa med teknik. Hur ska man få folk att äta mindre kött, till exempel?
– Jag tror att köttfrågan är lättare än vi tror. Ungdomarnas preferenser ändras snabbt. Det finns också andra ingångar med hälsoargument och djuretiska frågor som kommer att göra att köttätandet minskar.
Motsvarasambitionerna i Sverige verkligen de höga ambitionerna i Sverige verkligen av praktisk handling?
– På energiområdet har det varit väldigt framgångsrikt. Vi har i princip fått bort de fossila bränslena i uppvärmningssektorn. Men transportpolitiken är ett totalt misslyckande. Att man nu lägger koldioxidskatt på förnybara bränslen är helt hål i huvudet. Jag är medveten om att det är besvärligt med EU-reglerna. Men här måste man kunna vara den olydiga i klassen och strunta i det.
Finns det en risk för bakslag efter Paris? Den amerikanska kongressen kan fortfarande sätta sig på tvären. Och nästa president kanske heter Donald Trump.
– I slutet av förhandlingarna rensade man ut en tvingande formulering så att det i stället stod att ”USA bör ...”. Det var Kerrys krav för att slippa ta upp det i den amerikanska kongressen för ett godkännande. Det hade kunnat stjälpa hela avtalet. Och det jag hör från mina amerikanska kontakter är att Trump aldrig kan bli president. Så extrem är man inte i USA. Blir han den republikanske kandidaten kommer Hillary Clinton att ha en ganska lätt valrörelse.
Hur går vi vidare nu?
– Golvet för klimatet läggs i Paris. Nu ska vi få till väggar och tak. Och det görs i nationernas klimatpolitik och på marknaden. Här i Uppsala och i Malmö har man ännu högre ambitioner och säger att man ska vara fossilfri till 2030. Så vi har ett högre tempo i omställningen.