På tisdagen går rättsprocessen om PFAS-föroreningen av Uppsalas dricksvatten vidare, denna gång i mark- och miljööverdomstolen.
På den ena finns Uppsala Vatten, som kräver betalt för de pengar som bolaget tvingats lägga på att rena dricksvattnet efter att höga halter av miljögiftet upptäcktes i vattnet 2012. På den andra sidan av tvisten finns Försvarsmakten, som hävdar att de visserligen använt PFAS i brandskum vid Ärna, men att det framför allt är andra källor som är orsaken till de höga gifthalterna.
Den första ronden, som avgjordes i mark- och miljödomstolen 2021, vanns av Försvarsmakten. Domstolen slog då fast att det inte kunde bevisas att PFAS-föroreningarna kommit från Ärna.
Den domen överklagades av Uppsala Vatten, vilket är skälet till att mark- och miljööverdomstolen har fått ärendet på sitt bord.
Tomas Underskog, Uppsala Vattens advokat, är hoppfull över att utgången kan bli en annan denna gång.
– Ett dokument som vi fått ut från Försvarsmakten visar att man på Ärna har använt mellan fem och tio gånger mer PFAS än vad vi har räknat med i våra modeller. Dessutom har medvetenheten och allvaret med PFAS förstärkts under resans gång. Gränsvärdet ligger nu på 4 nanogram per liter, inte på 90 nanogram som det var då, säger han.
Han pekar också på att en vetenskaplig rapport från Sveriges lantbruksuniversitet visar att de olika ämnena som ingår i PFAS-cocktailen i Uppsalavattnet fungerar som ett fingeravtryck som i sin tur visar att källan är Ärna.
Ingen representant för Försvarsmakten vill ställa upp på en intervju utan hänvisar till ett skriftligt uttalande där de bestrider skadeståndsanspråket: "Försvarsmakten gör i stället gällande att föroreningen kommer från en eller flera andra PFAS-användande verksamheter som ligger närmare Stadsträdgården eller de många släckinsatser som har skett på och omkring Stadsträdgården".
PFAS har av Kemikalieinspektionen kallats för "vår tids värstingkemikalie". PFAS är ett samlingsnamn för mer än 10 000 ämnen där fluor binds i långa kolkedjor. PFAS är smuts- och vattenavvisande och används förutom i brandskum även i textilier, framför allt i kläder som ska vara vädertåliga, i elektronik, skidvalla och livsmedelsförpackningar, till exempel pizzakartonger och påsar för mikropopcorn.
Det brandskum som tidigare använts vid Ärna är förbjudet sedan 2008.