Morgonen efter explosionen såg området ut som en krigszon.
På bilderna ser poliserna ut att vada i bråte, framför de gapande hålen in i vad som varit två familjers hem. Det liknar mest en krigszon.
Snart har ett år gått sedan bombattentatet i Fullerö, då oskyldiga Soha Saad miste sitt liv.
På fredagen åtalades de misstänkta bakom bombattentatet för bland annat mord och grov allmänfarlig ödeläggelse. Åklagaren yrkar på livstids fängelse för de tre männen.
När UNT återvänder till Böljemolnsvägen en tidig augustidag är området lugnt, nästan sömnigt. Förödelsen har städats bort och husen lappats ihop igen. Det ser ut som vilket nybyggt villakvarter som helst.
Böljemolnsvägen i augusti 2024.
Familjen Saads hus och det hus där man tror att den egentliga måltavlan bodde, var de som skadades värst i explosionen. De behövde rivas och byggas upp på nytt, och ännu står byggstängsel kvar runt husen.
Men bomben förstörde mer än så. För 50 hus i området återstår fortfarande att totalrenovera hall och badrum, på grund av sprickor och risk för bland annat vattenskador.
I dag har de två husen som totalförstördes i explosionen byggts upp på nytt. Men det är inte helt klart, och ingen bor där.
Så är fallet hemma hos Fredrik Nordborg. Han hade köpt sitt hus men inte hunnit flytta in när sprängningen ägde rum.
– Vi flyttade in bara någon vecka efteråt. Det kändes lite läskigt, säger han.
Tvärsöver gatan från brottsplatsen bor Joakim Bech. På hans hus knäcktes fasaden och flera av fönstren krossades. Han har tidigare berättat om den där natten, när han som i en mardrömsscen sprang in i sin bonusdotters rum och lyfte upp henne ur en säng full av krossat glas.
Joakim Bechs bonusdotter träffades nästan av en spegel som slungades från väggen. Och sängen var täckt av glassplitter från fönstret när Joakim sprang in i rummet den där natten.
Det tog åtta månader innan de kunde återvända hem.
De första veckorna efter explosionen bodde familjen i olika hotellrum. Så småningom fick de lov att hyra ett visningshus i Fullerö-området. Mitt i kaoset, i februari, födde Joakims sambo en liten son. Först i maj var huset så pass återställt att de kunde börja flytta in igen.
– Det har varit extremt krävande. Vi har väl egentligen precis landat, och det har varit svårt att njuta av tiden nu när vår son är så liten.
Det tog åtta månader innan familjen kunde flytta hem igen.
Joakim Bech och hans sambo har slitit med att packa upp kartongerna i sommar. Utåt sett är det ordning och reda igen. Men sprängningens efterdyningar fortsätter att påverka livet.
De lider alla av någon slags posttraumatisk stress, tror han. Under en shoppingtur i Gränby centrum kastade sig hela familjen ner på marken när en ballong sprack.
– Och vi sover fortfarande alla fyra i samma rum. Tioåringen vågar inte gå ner på bottenvåningen själv.
"Det har varit extremt krävande", säger Joakim Bech om månaderna när familjen var utan sitt hem.
Själv sover han inget vidare.
– Jag går upp på nätterna, kollar ut genom fönstret. Man blir paranoid.
Mitt i kaoset föddes Joakim Bech och sambons lilla son. "Vi har blivit lite snuvade på den första tiden", säger Joakim.
Några av grannarna berättar liknande historier.
Det första Gunilla Sanlén ser när hon kliver utanför sin ytterdörr är platsen där bomben exploderade.
– Det är klart att det är jobbigt även om husen är uppbyggda igen. Man påminns hela tiden om vad som hände, och funderar på om det kan hända igen, säger hon.
Gunilla Sanlén påminns om attentatet varje gång hon går ut. Men hon trivs för bra i sitt hus för att flytta. "Det här området är ju känt för att vara lugnt", säger hon.
"Det här området är ju känt för att vara lugnt", säger Gunilla Sanlén.
En av Soha Saads vänner bor bara några hus bort. Hon vill inte vara med på bild eller med namn, men vill gärna prata om Soha.
– Hon var en ängel, nästan för snäll. Hon kändes nästan för god för den här världen.
Soha Saad, bilden, dog den 28 september. Det är fortfarande jobbigt att prata om säger hennes vän. "Det känns ibland som att det inte har hänt, att de bara är bortresta. Men det har hänt. Det är tufft."
Attentatet har förstört känslan av trygghet, säger Sohas vän.
– Man tvivlar på att det är säkert någonstans. Eftersom det hände här hemma känns det som att saker kan hända var som helst.