Håkan Henmyr, projektledare på Skånetrafiken, säger att Region Skåne var allt för sena med att starta sitt spårvägsprojekt.
När spårvagnarna började rulla i Lund i december 2020 var det drygt ett år efter den ursprungliga tidsplanen. I en självkritisk rapport beskriver de ansvariga på Skånetrafiken vad som gick fel.
Det är lärdomar som kan vara viktiga för Uppsala att ta till sig i planeringen av framtidens kollektivtrafik. Inriktningen har hittills varit spårväg, men politiska diskussioner pågår om hur Uppsala ska gå vidare.
Tidsplanen för Uppsalas spårvägsprojektet är tight redan från början. Medfinansieringen från staten har dessutom en mycket mer absolut deadline i Uppsala än vad fallet var i Lund: Eftersom Trafikverket inte har några anslag alls för stadsmiljöavtal efter 2029, den form av bidrag som Uppsala fått för den första spårvagnsetappen, finns heller ingen förhandlingsmån vid eventuella förseningar.
I Lund började problemen med att de ansvariga på Region Skåne inte trodde att spårvägsprojektet i Lund skulle bli av. Medan Lunds kommun fortsatte arbeta för spårväg så gjorde regionen – ingenting.
Först efter att genomförandeavtalet mellan kommunen och regionen skrivits under inrättade region Skåne en projektorganisation. Det skedde sommaren 2016, ett drygt halvår efter att Lunds kommunfullmäktige fattat det formella beslutet att sätta i gång spårvägsprojektet. Då saknades i regionen både organisation och kompetens för att göra upphandlingar av depån, som fungerar som garage och verkstad för spårvagnarna, samt själva fordonen.
Politikerna i regionen accepterade heller inte de kalkyler som gjorts av vad det skulle kosta. Resultatet blev att projektet fick en budget som var omöjlig att hålla samtidigt som man höll fast vid den ursprungliga tidsplanen, trots att regionen kom i gång alldeles för sent med arbetet.
– Det gav helt omöjliga förutsättningar redan från början, säger Håkan Henmyr, ansvarig projektledare på Region Skåne.
Detta gjorde i sin tur att regionen till en början inte hittade några företag som ville bygga depån.
Först ett drygt år försenat började spårvagnarna rulla från Clemenstorget i centrala Lund.
Efter att ha justerat upp budgeten och arbetat om underlaget fick man så småningom om in ett anbud för depåbygget. Under byggtiden konstaterade Region Skånes fastighetskontor att det fanns stora brister i den ursprungliga projekteringen, vilket ledde till nya förseningar och kostsamma extrabeställningar.
För att ändå komma i mål i tid gjordes ett nytt misstag, enligt Skånetrafikens rapport. Andra städer som byggt spårväg rekommenderade att man avsatte minst åtta månader för provkörning före trafikstart. Den tiden kortades till fyra månader i Lund, vilket gav nya problem. Bland annat fick man problem med bromsarna, vilket i sin tur gav skador på hjulen. Hjulsvarven, som ska åtgärda problemen, fanns inte heller på plats i depån från början.
– Spårvagnar tillverkas inte på löpande band som bilar. Det är mer speciallösningar och man behöver testa alla tekniska system för att hinna korrigera fel innan man sätter det i drift, säger Håkan Henmyr.
Depån, där spårvagnarna ska underhållas och repareras, var en orsak till förseningen vid trafikstarten.
Den korta provkörningstiden ledde i sin tur till att det inte gick att köra enligt tidtabellen vid trafikstarten. Under en period kompletterades spårvagnarna med ersättningsbussar
Trots problemen i början så är slutsatsen från Håkan Henmyr ändå att spårvägen i Lund blivit en framgång.
– Spårvägen är en succé skulle jag hävda. Kanske inte riktigt längs hela sträckan än, men i alla fall längs halva sträckan där man hunnit bygga nytt, säger han.