UNT granskar
Tidigare har det varit de ideella kvinnojourerna som främst erbjudit våldsutsatta hjälp. Nu riskerar de att hamna i kläm när privata bolag är på väg att blir den största aktören i branschen. Det menar Marcus Lauri, forskare i socialt arbete på Mitthögskolan, som i sin forskning intervjuat just privata aktörer.
En sammanställning som Socialstyrelsen gjorde 2020 visar att en tredjedel av alla skyddade boenden drevs av ett privat bolag och att de står för närmare hälften av alla platser.
Det som driver utvecklingen är het enkelt att det finns pengar, säger Marcus Lauri.
– Syftet med ett aktiebolag är att det ska gå med vinst. Det finns förstås en risk att det leder till att det finns aktörer som inte främst gör det här för de utsatta människornas skull, utan för att tjäna pengar, säger han.
UNT har rapporterat om att ideella föreningen Tjejers rätt i samhället, Tris, låtit sitt skyddade boende Madickengården övergå till ett aktiebolag som företrädarna för Tris driver. Bolaget har gjort en vinst på nära 60 miljoner kronor på ett år, en vinstmarginal på över 60 procent. Grundarna av Tris, tillika ägarna av bolagen, har också blivit miljonärer på aktieutdelning.
Marcus Lauri känner inte till Tris eller Madickengården. Han har heller inte sett några vinster som ens ligger i närheten av Madickengårdens.
– En del bolag jag har kollat på ligger på miljonvinster, säger han.
Det han kallar "marknadiseringen" har vridit perspektivet, från den utsatta till dem inom socialtjänsten som placerar. Där försöker de privata bolagen sälja in sig genom att säga att de tar ett helhetsansvar. På Madickengårdens hemsida beskrivs verksamheten just så.
– Socialtjänsten blir översköljd med reklam från de här bolagen. Det blir lockande när bolagen marknadsför sig genom att säga att ”Vi löser allt”. Bolagen ser socialtjänsten som sin uppdragsgivare, förklarar Marcus Lauri.
De privata bolagen har bidragit till ökat fokus på säkerhetsfrågorna, menar han och ser att går hand i hand med att fler kommuner upphandlar skyddade boenden. Vilken säkerhetsnivå man har är en mätbar parameter som lätt kan bockas för i ett upphandlingsunderlag.
Fokuset på säkerhet kan också förstärkas om det kommer ett beslut om tillståndsplikt för skyddade boenden. Ett förslag finns på politikernas bord. Men precis som Roks ordförande Jenny Westerstrand sagt i UNT, pekar Macus Lauri på att det finns de som menar att det här handlar om en falsk säkerhet.
– Det handlar inte om att ha ett fort som kvinnorna ska bo i. Så sade en kvinnojour till mig. Kvinnorna sitter inte inne hela dagarna. Men nu talas om skottsäkra glas och övervakning så att vissa uppfattar det som ett närmast löjligt fokus på säkerhet.
För de ideella kvinnojourerna har det blivit tuffare tider. De har traditionellt sett varit en kritisk röst som markerat sitt oberoende mot kommunerna, till värn för dem som ska skyddas. De brukar också hävda sin specifika kunskap om hur våldet fungerar och hur uppbrott går till. Men det är inte något som skrivs in i kraven i en upphandling.
– Risken är förstås att de privata tränger undan de ideella kvinnojourerna genom att de har större ekonomiska muskler, kan lägga pengar på marknadsföring och också har en strävan att få så många placeringar som möjligt, säger Marcus Lauri.