Avtalet med staten säger att Uppsala kommun ska bygga 21 500 bostäder i sydöstra staden fram till 2050. Men innan det blir verklighet ska man ta hänsyn till medborgardialoger och miljöanalyser.
Uppsalas framtid
"Fyrspårsavtalet med staten ska omförhandlas!"
Det deklarerade Stefan Hanna, ledare för Utvecklingspartiet demokraterna (UP), efter att i oktober i fjol ha ingått ett avtal med Socialdemokraterna. I utbyte mot bland annat en omförhandling släppte UP fram det rödgröna styret (S, MP, V).
Det man hoppas få omförhandla är antalet bostäder – 33 000 – som Uppsala åtagit sig att bygga i utbyte mot fyra järnvägsspår till Stockholm. Särskilt är det de 21 500 bostäder som planeras i sydöstra staden som UP vill banta.
En omförhandling var något Erik Pelling (S) länge vände sig starkt emot, med argumentet att staten kunde dra sig ur avtalet.
I dag säger han:
– Nu är vi inte längre i ett lika kritiskt skede eftersom regeringen skjutit till de pengar som behövs för fyra spår. Men fortfarande är det viktigt att vi tänker på vad vi gör och är ödmjuka, för konkurrensen om pengarna är stor.
Protesterna mot byggplanerna i sydöstra staden har varit omfattande från närboende. Frågan blev en av de största lokala valfrågorna, och gjorde att UP kom in i fullmäktige.
För att transportera de nya invånarna kommer Uppsala kommun att behöva bygga ny "kapacitetsstark kollektivtrafik". Även det står i avtalet. Förslaget är spårväg, men det finns en majoritet emot i kommunfullmäktige som hellre vill ha någon form av bussystem. Hur det blir ska partierna försöka enas om under våren.
Flera oppositionspartier är positiva till att omförhandla eftersom även de är kritiska till omfattningen av utbyggnaden. De har inte angett exakt hur många färre bostäder man vill bygga i sydöstra staden, bara att man vill få in fler villor/radhus och färre höghus.
– Vi tycker att Uppsala själva ska få bestämma var de här 33 000 bostäderna ska byggas. Där gjorde Uppsala en dålig förhandling. Fyrspåret har hög prioritet så jag är övertygad om att staten kommer att göra den här investeringen oavsett, säger Ehsan Nasari (C).
Uppsala kommun har fortfarande inte skickat in någon begäran till staten om att förhandla om avtalet. Först behöver politikerna nämligen enas om vad man vill i en omförhandling: det vill säga hur många bostäder man vill bygga och var. Sådana diskussioner pågår just nu för fullt mellan partierna.
Tidigare har boende i området som ska bli sydöstra staden protesterat mot byggplanerna. Framöver väntar fler medborgardialoger.
I avtalet står att en omförhandling bara kan ske om alla tre parter – staten, Region Uppsala och Uppsala kommun – säger ja till en sådan. Det står dock inget om vad som kan omförhandlas.
– Nej, vi har ingen aning än, säger Christian Blomberg, som är stadsbyggnadsdirektör och har jobbat med avtalet sedan starten.
I nästa stund konstaterar han:
– Men om det inte finns demokratiskt stöd att bygga så många bostäder i området så behöver vi inte göra det. Det behövs ingen omförhandling för det.
Christian Blomberg, stadsbyggnadsdirektör i Uppsala kommun, säger att man måste ta viss hänsyn till medborgarnas synpunkter innan ett bygge påbörjas.
Vad menar du?
– Avtalet tar hänsyn till att kommunen har ett demokratiskt ansvar, säger Christian Blomberg och läser upp paragraf 9:
"Beslut om dessa planer ska enligt lag föregås av samråd med de som berörs av planerna".
– En kommun är skyldig att ta hänsyn till vad de egna medborgarna tycker och justera planer efter det, förklarar han.
Kan man minska antalet bostäder hur mycket som helst?
– Det vet jag inte. Vi har ett stort intresse av att kunna bygga det här området, bland annat för att vi har ett bostadsförsörjningsansvar. Samtidigt har vi också ett intresse av att det blir bra. Var den gränsen går får tiden utvisa.
Hur mycket brukar kommunen ta hänsyn till grannar som inte vill ha höghus nära sig?
– Jag har inte varit med i någon detaljplan där man inte tar hänsyn till det. Vi har ofta sänkt hus och gjort andra anpassningar efter grannars åsikter. Men kommunen har ju många intressen att ta hänsyn till och ett ansvar att genomföra projekt som har god ekonomi. Alternativet är att Uppsala inte kan byggas ut. Vi möts alltid av protester, oavsett var vi planerar nya bostäder.
Erik Pelling
Erik Pelling håller med Christian Blomberg: en omförhandling behövs egentligen inte, utan antalet bostäder i sydöstra staden kan bli betydligt färre ändå, menar han.
– Kommunen ska alltid väga samman olika samhällsintressen, som vad medborgarna tycker, naturintressen och så vidare. Det kan inte staten ta ifrån oss och därför finns stor flexibilitet inom ramen för avtalet.
Kan ni då inte bara banta planerna nu direkt utan omförhandling, eftersom det finns ett stort medborgerligt motstånd?
– Nej, för då bryter vi mot avtalet. Vi måste göra ett seriöst försök att följa det.
Erik Pelling förklarar att det finns två vägar. Antingen den traditionella vägen: att kommunen strävar efter att uppfylla avtalet, men att man i slutändan kan behöva bygga färre bostäder efter dialog med grannar. Eller den mer ovanliga vägen: att förhandla om avtalet.
– En omförhandling kan gå fortare, men också riskera att staten drar åt sig öronen och säger att då skiter vi i det här. Vi tycker att den vanliga vägen är att föredra, men eftersom vi har ett avtal med UP om att omförhandla är vi beredda att pröva det.
Det finns tydliga skillnader mellan styrets och oppositionens visioner för hur Uppsala ska växa. Therez Almerfors (M) och Erik Pelling (S) sitter under våren i intensiva samtal.
Kommunen har redan tagit ett steg närmare ett förverkligande av avtalet: I februari 2022 klubbade politikerna en fördjupad plan för sydöstra staden, där de fortfarande räknar med 21 500 bostäder.
Borde ni tagit mer hänsyn till medborgarna redan då, och minskat antalet bostäder?
– Då fanns fortfarande inga statliga pengar avsatta för fyrspåret. Vår politiska bedömning var att det var helt avgörande att vi levererade på vår del av avtalet och jag skickade personligen den fördjupade översiktsplanen till ansvariga ministrar. Nu är vi inte längre i ett kritiskt skede, och då kan vi prova oss på att omförhandla, säger Erik Pelling.
Så här förklarar Stefan Hanna (UP) varför en omförhandling är viktig för hans parti:
– I avtalet står det att vi ska bygga i södra Uppsala. Det måste bort. Att Uppsala ska byggas ut med rimligt hög tillväxt är vi med på, men hur och var måste vi få bestämma tillsammans med marknaden.
Stefan Hanna vill inte bara omförhandla antalet bostäder, utan också vilket kollektivtrafiksalternativ staten kan finansiera.
Om Uppsala lyckas få staten till förhandlingsbordet vill Stefan Hanna ta med sig en annan fråga också: den om "kapacitetsstark kollektivtrafik". I fyrspårsavtalet är staten positiv till att delfinansiera spårväg mellan Ultuna och den nya tågstationen. Men varför ska staten villkora en viss teknik? undrar Stefan Hanna, vars parti är emot spårväg.
– Om Uppsala växlar upp så här snabbt och drar ett lass för att stärka Sverige tycker vi att staten ska kunna finansiera ett annat trafikslag än spårväg. Klart att det också ska upp på bordet. Sedan får vi se var det landar, säger Stefan Hanna som nyligen krävde att få sitta med vid förhandlingarna.
Knivsta, som har ett liknande avtal med staten, försökte redan för två år sedan omförhandla men fick nej. Under våren ska de göra ett nytt försök i hopp om att regeringsskiftet ökat chanserna.