Polisen utreder ett grovt brott som ska ha inträffat under fredagseftermiddagen.
Mordet på en 80-årig kvinna i Valsätra tidigare i december satte psykiatrin i blixtbelysning. Polis- och åklagarkällor har i UNT riktat beska salvor mot psykiatrin för att – som de ser det – personer som behöver vård och kan vara farliga inte tas om hand.
Psykiatrin har å sin sida pekat på att snäva lagkrav med starkt begränsade möjligheter till tvångsvård.
Psykiatrins fokus är patienternas vårdbehov, inte samhällsskydd. Det påpekandet gör Moa Dahlin, docent i offentlig rätt på Uppsala universitet, specialiserad mot frågor om tvångsvård.
– Om en person går till psykiatrin och säger "Hej, jag är farlig, ta hand om mig" är det ändå vårdbehovet som ska bedömas. Där är det höga trösklar, där alla kriterier måste vara uppfyllda hela tiden för att någon ska kunna tvångsvårdas, säger hon.
Moa Dahlin är forskare i offentlig rätt på Uppsala universitet och har vigt mycket av sin gärning år frågor om tvångsvård. Hon välkomnar debatten, som hon saknat.
Samhället behöver fylla ett tomrum som finns. De som behöver hjälp och upplever att de är en fara har ingenstans att vända sig, förutom till psykiatrin.
– Det borde finns någon annan instans med uppdrag att förebygga brott. Psykiatrin bör inte ha det uppdraget, de ska ge sjuka människor vård. Det är oklart juridiskt vem som ansvarar för de här riskpersonerna, säger Moa Dahlin.
Vårt vårdsystem bygger på mänskliga rättigheter i flera nivåer. Den som lider av psykisk sjukdom har samma rättigheter som andra patienter och kan tacka nej till vård på samma sätt som en cancerpatient.
– Rätten att vara i fred och tacka nej till vård, om inte kriterierna för tvångsvård är uppfyllda, är en jättestark rätt, medan rätten till hälsa ska uppfyllas av staten på systemnivå genom lagstiftning och resurser, säger Moa Dahlin.
Samtidigt finns personer som borde få vård men inte får det. Psykiatrins har för lite resurser och för få sängar och platser, och i prioriteringarna görs då ibland felaktiga bedömningar.
– Att bedöma våldsrisk, som är en faktor i en vårdbedömning, är väldigt svårt, säger Moa Dahlin.
Psykiatrins hus i Uppsala.
På gruppnivå finns samband som är betydligt starkare än det mellan psykisk ohälsa och risk för brott, som att vara man, att ha begått brott tidigare, eller att ha missbruksproblem. Ändå höjs röster för att samhället oftare ska gå in i förväg för att förhindra brott när det gäller psykisk sjukdom. Här ramlar vi in i fördomar och en gammal syn på psykisk sjukdom, menar Moa Dahlin.
– Vilka människor tycker vi att det finns fog för att tvångsvårda? Ja, inte de med cancer eller diabetes tydligen. Men de med psykisk sjukdom, tycker en del, förmodligen för att de är rädda.
Det finns mycket att förbättra – och det är politikernas ansvar, menar Moa Dahlin. Hon ser att människor faller mellan stolarna på grund av oklart ansvar och brist på rättslig reglering.
– Det som hänt i Uppsala är fruktansvärt och jag förstår frustrationen hos polis och i psykiatrin. Båda har rätt från sin horisont. Men det som krävs är politiska beslut om resurser.
Hanna Nordström från Uppsala som levt med psykisk ohälsa och kontakter med psykiatrin i många år. I UNT har hon berättat om hur hon rasade mellan stolarna i vården, ett problem forskare väl känner till.
En annan forskare som ser brister är Marie Väfors Fritz, lektor vid Malmö universitet, som forskar om kvinnor, psykisk ohälsa och missbruk.
– Jag har sett hur samhället gång på gång och i flera lager missar att ge tidiga insatser. Det är så sorgligt och dags att göra något åt, säger hon.
Idag får inte psykiatrin nog med resurser, menar Marie Väfors Fritz.
– De gör vad de kan, men behöver helt enkelt mer. Inte heller primärvården kan klara dem som kommer dit, säger hon.
Att polis och psykiatrin anklagar varandra för att inte ta sitt ansvar för inte frågan framåt, menar Marie Väfors Fritz. Ansvaret är heller inte deras.
Forskarna Emma Dahlin och Marie Väfors Fritz ser att det finns de i dag som inte får den vård inom psykiatrin som de skulle behöva.
– Idag faller många mellan stolarna och det finns mycket som behöver göras, som stora och breda preventiva satsningar redan från förskoleåldern och vidare upp till skola, ungdomsmottagningar, socialtjänst och så vidare. Men i stället dras det ned rakt över.
Även Marie Väfors Fritz pekar på de fördomar som hon tycker blir synliga när tragedin är ett faktum, som efter mordet i Valsätra.
– Det finns fördomar om att psykiskt sjuka personer är farliga, men generellt sett är de inte det. Under särskilda tillstånd och under stor stress kan en del bli det. Därför är det ännu viktigare att de får hjälp i tid.
På Uppsala universitet konstaterar Moa Dahlin att psykisk ohälsa inte är en fråga högt upp på den politiska dagordningen.
– Det här är en grupp med jättelåg status. Men samhället borde kunna hantera det här bättre. Jag har saknat debatten om det.