Forskarna Gustaf Granath och Joachim Strengbom drivs av att ge samhället svar på ett problem, säger de. "Men det är också otroligt spännande grundforskning", säger Joachim Strengbom.
– Vi har lagt alla ägg i samma korg. Alternativ till kalhyggen har inte fått någon större uppmärksamhet. Det gäller även forskningen.
Det säger Joachim Strengbom, docent i ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, medan Gustaf Granath, docent i ekologi på Uppsala universitet, rattar bilen på grusvägen in i Tärnsjöskogen.
Utanför passerar kalhyggen, snårskog, och mer uppväxta partier. Virkesfält, skulle någon säga. Föryngringsskog, någon annan. Hur som helst är det brukat med de moderna metoder där skogen kalhuggs – eller trakthyggesbruk som det kallas.
Metoden att kalhugga har blivit en brännhet fråga och i grävande reportage och tv-serier har slaget om den svenska skogen granskats. Kritiken har gällt hot mot den biologiska mångfalden, att klimatet skulle påverkas negativt på grund av mer växthusgaser i atmosfären, och att skogens värde som rekreationsplats för människan försämras. Det är inte heller säkert att det är ekonomiskt effektivare, menar kritikerna.
På Uppsala universitet har egna forskare och experter på ekologi rasat mot det skogsbruk värt miljarder som ger årliga miljonintäkter till universitetet. Det sker genom Uppsala Akademiförvaltnings innehav av skog. "Blodspengar" har experterna larmat och pekat på hur djur och arter skadas av kalhuggningen. Efter en granskning i UNT ställs nu universitetets skogsbruk delvis om.
Joachim Strengbom, SLU och Gustaf Granath, Uppsala universitet, leder forskningen om effekter av olika avverkningsmetoder. De har märkt att de gett sig in i ett getingbo. "Det är många åsikter", säger de.
Men om man inte ska kalhugga, hur ska man göra då? Och hur påverkas djur, natur och klimat av alternativen. Det vet vi inte, eftersom vi inte brytt oss om några andra metoder, menar Joachim Strengbom och Gustaf Granath.
– Nu finns det en risk att vi springer iväg mot ett alternativ som vi vill åt, men som vi egentligen inte vet något om, säger Joachim Strengbom.
Benjamin Gustafsson och Emmy Sköld riggar här för mätning på en av de 2 100 mätpunkterna runt om i Upplands skogar.
Några tjäderkycklingar flyger plötsligt upp framför bilen en stund innan vi är framme. Här har skogen bytt karaktär och är mer av "Ronjaskog" eller "trollskog", som det brukar heta i folkmun när det finns lav på träden och skogen har fått stå orörd länge.
Här finns några av de mer än 2 000 mätpunkter i det forskningsprojekt som Joachim och Gustaf leder. Mätplatserna är små rutor i skogen och finns i olika slags skogstyper, som ska avverkas på tre olika sätt.
Anne Ramberg är ordförande för Uppsala universitet och därmed för Uppsala Akademiförvaltning, som fått hård kritik för sina skogsbruksmetoder. Nu pågår en delvis omläggning.
Så vill forskarna studera effekterna av olika bruksmetoder. I ett fall handlar det om så kallad skärmavverkning, där en tredjedel av träden lämnas som en hög skärm, så att nya träd kan börja växa under. När de nya träden är 2,5 meter höga får de flesta höga äldre träden, skärmen, avverkas.
– Det här kan ju gynna arter som behöver träd. Men hur kommer det att påverka arter som behöver äldre skogar? Det är sådant vi vill ta reda på. Och utseendemässigt kanske det inte blir så stor skillnad mot ett trakthygge när de höga träden avverkas, säger Joachim Strengbom.
Joachim Strengbom är docent i ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.
På andra ställen ska så kallad luckhuggning användas. Då avverkas skogen fläckvis, som på ett schackbräde med rutor på 33 gånger 33 meter. Det gör att skogsmaskiner kan köra på diagonalen mellan de brukade delarna, och låta skogen stå orörd i de andra.
Den tredje variant som ska testas är just trakthyggesbruk med kalhyggen, så som det tillämpas i dag där enstaka träd lämnas.
Skogen vi besöker i dag ska få stå orörd som jämförelseskog. I fyra år pågår forskningsprojektet och just nu görs mätningarna inför avverkning i vinter. Sedan ska mätningarna upprepas efter avverkning.
– Vi mäter massor av variabler och studerar hur insekter påverkas, hur markvegetationen förändras, skattar bärtillgång, och tar markprover för att undersöka svampar. Och så undersöker vi upptag och avgång av koldioxid, förklarar Gustaf Granath.
Gustaf Granath är forskare vid Institutionen för ekologi och genetik på Uppsala universitet.
Klimatpåverkan är en omtvistad fråga, och används som argument av alla sidor i striden om skogen.
– Det finns indikationer på mindre avgång av koldioxid från marken om man inte kalhugger, men det är osäkert och omtvistat, säger Joachim Strengbom.
Resultaten kommer att bli tusentals ögonblicksbilder från fyra års studier, som tillsammans ska ge en bra helhetsbild. Men är inte fyra år en mycket kort tid när man pratar effekter av skogsbruk? Jo, men förhoppningen är att undersökningen ska upprepas av andra.
– Vi sätter upp en slags infrastruktur för hur det här kan göras och hoppas att någon annan upprepar mätningarna om 50 år, säger Gustaf Granath.
Mätresultaten från tusentals punkter i skogar av olika typer samlas in. Mätningarna ska utföras igen efter avverkning på tre olika sätt, för att se vilka effekterna blir.
Alla mätplatserna ligger på Uppsala Akademiförvaltnings marker.
– Vi visste ju att den här typen av försök låg i deras intresse, så vi kontaktade dem och fick tillgång till de här områdena, säger Gustaf Granath.