"Går Uppsala akademiförvaltning i bräschen för ett modernt, miljöanpassat kalhyggesfritt skogsbruk, som sätter biologisk mångfald högt, så skulle det kunna vara en enorm tillgång för Uppsala universitets varumärke. I dag är det en belastning", säger Göran Arnqvist.
– Det är svårt att sätta ord på känslorna jag får som lärare, forskare och professor vid Uppsala universitet.
Göran Arnqvist är professor vid Institutionen för ekologi och genetik och expert på biologisk mångfald, alltså frågor om arter och deras överlevnad och tillstånd.
– Jag och mina kollegor är internationellt ledande på biologisk mångfald. Samtidigt får vårt universitet finansiering av en verksamhet som är direkt skadlig för den. Många tycker att det handlar om blodspengar som universitetet får tillbaka, säger Göran Arnqvist.
Det han syftar på är relationen till Uppsala akademiförvaltning, som förvaltar stiftelser med donationer till Uppsala universitet i form av stadsfastigheter, jordbruk, värdepapper, och skog, till ett värde av 11,6 miljarder kronor.
Akademiförvaltningens uppdrag är att "söka nå högsta möjliga avkastning på stiftelsernas tillgångar", som det står på universitetets hemsida.
Avkastningen går till Uppsala universitet för stipendier, forskningsändamål, och annan verksamhet. År 2020 var den summan 220 miljoner kronor.
Uppsala Akademiförvaltning är storförvaltare av fastigheter i centrala Uppsala, men också av jord- och skogsbruk. Huvudkontoret ligger här på Drottninggatan. Värdet på innehavet uppgår till 11,6 miljarder kronor.
Skogens finns i främst Uppland och Västmanland, men också på andra ställen. Värdet på den uppgick 2020 till 2,6 miljarder kronor.
Det som står i fokus för kritiken är metoden med kalhyggen, områden där få eller inga träd sparas.
Per Alström, även han professor vid Institutionen för ekologi och genetik, beskriver kalhyggen som förödande för mångfalden av arter, särskilt om det är äldre skogar som huggs ned med träd av olika slag och åldrar, döda träd och naturliga markförhållanden.
– Det tar så lång tid att återhämta sig för naturen, inte bara träden. Ett helt ekosystem påverkas. Men det är inte biologer eller etik som styr på förvaltningen, det är att maximera vinsten, säger Per Alström.
I vintras bestämde Göran Arnqvist och Per Alström sig för att påverka universitetsledningen till att ställa krav på skogsbruket. Med 16 namnkunniga professorer och forskare skickade de en skrivelse till Uppsala universitets styrelse, konsistoriet, som också är Akademiförvaltningens högsta styrelse.
Per Alström, forskare vid Institutionen för ekologi och genetik, ser ett dubbelt budskap i vad universitetet lovat i överenskommelser, men gör i praktiken med skogsförvaltningen.
Där kräver de att kalhyggesbruket omedelbart stoppas till förmån för andra metoder, som enligt dem inte behöver innebära lägre avkastning men är betydligt mindre skadliga för den biologiska mångfalden och dessutom skulle stärka universitetets varumärke.
Bland annat påpekar de att universitetet skrivit under länsstyrelsens "Färdplan för ett hållbart län", med skarpa formuleringar om bevarande av biologisk mångfald kopplat till skogsbruket, ett perspektiv som universitetet särskilt betonat i arbetet med planen.
– Det känns väldigt fel att använda metoder som har direkt negativ påverkan på biologisk mångfald när man skrivit under hållbarhetslöften, säger Per Alström.
LÄS MER: Läs forskarnas skrivelse här
I mejlsvar till UNT skriver styrelseordförande advokat Anne Ramberg, att kravet förtjänar "noggrann beredning" och att en "omfattande utredning med hjälp av extern expertis" nu ska göras. Många frågor kring förvaltning av stiftelser behöver också svar, påpekar Anne Ramberg.
Anne Ramberg är ordförande i Uppsala universitets styrelse, och därmed också i den högsta styrelsen för Uppsala akademiförvaltning. I skogen ska många intressen balanseras, framhåller hon.
I slutet av oktober, tidigast, ska styrelsen sedan bestämma hur man går vidare.
LÄS MER: Läs hela Anne Rambergs svar till UNT här
Även forskarna har fått svar. Där påpekar Anne Ramberg att många intressen balanseras i skogen, som ett rikt friluftsliv, biologisk mångfald, lagring av koldioxid, och pengarna till Uppsala universitet som virkesförsäljningen ger. Det forskarna föreslår skulle vara en "mycket grundläggande förändring", skriver hon.
Men där står inget om omfattande utredning eller extern expertis, utan att frågan "gått på remiss" till de ansvariga för den löpande förvaltningen. Att det skulle vara att utreda sig själv håller hon inte med om, eftersom det inte är förvaltningens ledning som ska utredas, utan metoderna i skogsbruket.
I en remiss till länsstyrelsen har Uppsala universitet och dåvarande rektor Eva Åkesson, betonat vikten av trygga arters livsmiljöer på ett bättre sätt än idag.
Göran Arnqvist är inte nöjd med svaren forskarna fått. Beskedet till UNT om utredning och extern expertis tar han emot med avvaktan och förvåning.
– Det är ju väsensskilt från vad hon skrivit till oss. Och varför ska det ta så lång tid som till i höst? Det ger risk till nya avverkningar. Vi är besvikna. Och vem utser expertisen?
Enligt Anne Ramberg ska förvaltningen anlita "den expertis de anser sig behöva". Tidsramen förklarar hon med frågans "komplexitet".
Enligt Göran Arnqvist och Per Alström, forskare vid Institutionen för ekologi och genetik, finns studier som visar på att avkastningen inte behöver minska med andra metoder än kalhyggesbruk.
Göran Arnqvist påpekar att universitetet har egen, ledande biologisk expertis.
– Det är ju vi som ligger bakom skrivelsen.