David Holmberg anser inte att vi ska använda lön för att stärka våra egna varumärken utan mer se till vad vi faktiskt behöver för att leva när vi förhåller oss till lön.
David Holmberg är verksam vid ortogeriatriska avdelningen på Akademiska sjukhuset, men den här dagen njuter han av ledigheten hemma.
– Jag hade kunnat krympa den här lägenheten ännu mer och leva ännu enklare för jag använder mest sängen, nattygsbordet och tv:n, säger han och slår sig ner i soffan som annars mest står oanvänd.
När sjukhusdirektör Marianne van Rooijen för några veckor sedan meddelade personalen att sjukhuset under 2023 överträtt budgeten med en miljard frågade hon medarbetarna vad som kunde göras för att minska kostnaderna. Då bestämde sig David Holmberg för att försöka göra det han velat göra länge. Han skulle försöka sänka sin egen lön.
– Jag känner att det spelar ingen roll för mig vilken lön jag har så jag kan lika gärna avstå för att vi ska få en bättre sjukvård och ett bättre samhälle.
När varken Davids chef eller sjukhusledningen hörsammade hans förfrågan om att få gå ner i lön skrev han en insändare till UNT där han berättade om hur svårt det är att sänka sin lön.
David Holmberg bor i en etta på 27 kvadratmeter med kokvrå som han har betalat av alla lån på, vilket delvis förklarar varför han inte är stressad över skenande räntor.
– Jag har sökt mycket efter exempel på frivillig lönesänkning och de enda exempel jag hittar är höga chefer som går ner lite för att rädda företag och män som går ner till samma lönenivå som kvinnor på samma företag.
I en tid när många människor stressas av rusande boräntor, höjda mat- och drivmedelspriser och där lönerna inte höjs i samma takt som inflationen är David något av en anomali. Varför vill man ha mindre när det redan är knapert? Och om man nu inte värderar pengar så högt, varför inte gå ner i tid så får man automatiskt lägre lön?
David jobbar redan 75 procent, vilket gör att han före skatt har 75 procent av cirka 38 750 kronor som är hans grundlön.
David Holmberg är 39 år och jobbar som specialistsjuksköterska på ortogeriatriska avdelningen på Akademiska sjukhuset.
– Jag har ett lönekonto där pengarna kommer in och ett annat konto som mitt betalkort är kopplat till. Varje månad förs det över 11 000 till mitt betalkonto och resten av pengarna rör jag nästan aldrig.
Lägenheten har han betalat av så räntorna är ingen stress och han har inga intressen eller barn som kostar mycket pengar. När han inte jobbar umgås han med sin flickvän, skriver på ett filosofiforum och spelar Pokémon Go.
– Jag tänker på ekonomi lite som på Pokémon Go. I det spelet kan man ju betala för att få massa förmåner, men det tycker jag inte är någon sport. Det är i begränsningarna det blir intressant. Det skulle känns meningsfullt om jag bara hade 10 000 och kunde klara mig på så lite.
David Holmberg spelar mycket Pokémon Go, ett nöje som inte kostar något, vilket är en del i varför han inte har ett behov av en hög lön.
Efter publiceringen i UNT har Davids chef tagit kontakt med honom och lovat honom att de ska se över de lägre lönenivåerna vid nästa lönerevision. Att detta skulle rädda Akademiska sjukhusets ekonomi tror han inte, snarare vill han med lönesänkningen gå i bräschen för ett nytt sätt att se på pengar och solidaritet.
– Solidaritet handlar om att hjälpas åt tillsammans. Folk har sagt att jag i kärva tider borde spara, men då tänker jag att det är bättre att jag bidrar till samhället innan det kollapsar. För om det blir en samhällskollaps och valutan urholkas då kommer ändå inte mina pengar vara värda någonting.
Samtidigt jobbar David inom ett yrke där medarbetarna ständigt kämpar för att höja sina löner. Enligt en genomgång av lönerna i UNT i september var medianlönen för en grundutbildad sjuksköterska i Region Uppsala 34 250 kronor inklusive fasta lönetillägg. Motsvarande siffra för Uppsala kommun var 38 000. Specialistsjuksköterskorna i region Uppsala tjänar mellan 35 875 och 43 000.
Annika Hemström, specialistsjuksköterska inom anestesi och akutsjukvård på Akademiska sjukhuset, anser inte att lönesänkning är det bästa sättet att kämpa för jämställda löner.
Annika Hemström, förtroendevald för Vårdförbundet vid Akademiska, sa då att regionen ligger lågt lönemässigt. Hon menar att löner handlar om jämställdhet, och att lika lön för lika arbete ska gälla för grupper med ungefär samma utbildning och ansvar.
Om att en kollega nu vill sänka sin lön säger hon:
– Gissningsvis har han en lön jämställd med andra gruppers med samma utbildning och ansvar, men eftersom det är så ovanligt blir det som att man ska skämmas över det, att man inte är värd hela sin lön. Han är en pionjär inom jämställdhetsarbetet, men om han i stället vill bidra genom att ha en ojämställd lön tycker jag det är synd.
David Holmberg säger att han inte vill tvinga andra att sänka sina löner. Han vill mer inspirera till att få människor att tänka annorlunda kring pengar och materiella behov.
– Lön handlar för många mer om signalspråk, vad vi är värda och vilken status vi har, än om det faktiska levernet. Vi skulle klara oss på så mycket mindre och klimatet visar att människors livsstil inte är hållbar.