Sven Liljander äger och driver Enköpings åkeri AB med en snart 100-årig historia och lika många anställda och bilar. Uppdragen kommer via speditionsföretaget Schenker och gäller transporter från Stockholm till Värmland och Dalarna, och mellan Stockholm och Enköping och platser däremellan.
Villkoren Sven Liljander och hans ekonomi- och miljöansvarige Jonas Broberg talar om gäller i första hand miljö- och arbetsvillkor för de anställda och trafiksäkerhet:
– Vi lever under väldigt reglerade villkor. Skattemyndigheter, Transportstyrelsen och polisen kontrollerar, och gör vi fel får vi betala böter eller straffavgifter. Men kontroll av efterlevnaden fungerar tyvärr inte lika för alla, säger Sven Liljander.
Liksom i alla branscher går rykten. Till Enköpings åkeri har historien nått om hur det läckt grön diesel ur en vält utlandsregistrerad lastbil:
– Grönfärgad diesel är lågbeskattad och inte tillåten att använda i transportfordon, och det är klart att lastbilar som körs på sådan diesel minskar sina kostnader. Enligt folk på plats vid olyckan brydde sig polisen inte om den gröna dieseln, säger Jonas Broberg.
Men det är inte grön diesel som är den stora skillnaden i kostnader för inte bara svenska utan också tyska och franska åkerier. Det är löner till chaufförerna:
– Låglönekonkurrens där varken direkta löner eller socialförsäkringar ger samma kostnader för utländska chaufförer och företagare som för oss, slår direkt mot oss, säger Sven Liljander.
Christer Brus vid Bilspeditions Transportörförening med cirka 150 medlemmar, är mycket tydlig med vad han anser krävs:
– Tydliga lagar och regler, kontroller och påföljder som gör det olönsamt att bryta mot dem. Nu är reglerna krångliga, för få poliser gör att kontrollerna är näst intill obefintliga och påföljderna är inte avskräckande, säger Christer Brus.
Han efterlyser också trovärdig statistik över fördelningen av transporter mellan inhemska och utländska åkerier.
– Nu är det mycket tyckande och lite siffror.
Ulric Långberg är branschansvarig på Sveriges Åkeriföretag som organiserar 7 000 medlemsföretag över hela Sverige. Han jämför åkeriernas situation med den som rått för svenska bönder:
– Små företag konkurreras ut och köps upp av större företag. Men åkarna har också gått in i förmedlingsföretag, som Schenker och DHL. Förmedlarna tar jobb i konkurrens och åkarna kan bara acceptera erbjudet pris. Åkerierna har stora rörliga kostnader, det de kan spara på är löner.
För en ensamföretagare kan lönen vara en rörlig kostnad om hen tar ut lägre lön eller kanske ingen lön alls. Men för åkerier med anställda chaufförer och kollektivavtal är det bara uppsägningar som kan minska kostnaderna.
– Vi kan konkurrera med kvalitet, men då måste det också finnas ett beställaransvar (se faktaruta) som verkligen efterlevs, och den utvidgning av beställaransvaret som vi krävt har inte genomförts, säger Sven Liljander.
Beställaransvaret gäller nu om beställaren haft ”skälig anledning misstänka” att någon transportör inte har rätt tillstånd för att utföra beställningen. Det finns ingen undersökningsplikt.
Sveriges åkeriföretag har skapat en kampanj för kvalitetsmärkning av åkerier, Fair Transport. De som certifieras enligt Fair Transport åtar sig att köra trafiksäkert, klimatsmart och ta ansvar för att arbetsmiljö- och andra regler följs. Däremot krävs inte kollektivavtal, bara ”kollektivavtalsliknande villkor”.
– Lagar och regler för transportsektorn nationellt och internationellt är en djungel. Tillämpningar av reglerna har skiftat från land till land, och kontrollerna av att de följs är näst intill obefintliga i Sverige. Tydligt beställaransvar hos fraktköpare och ökad medvetenhet hos butikskunder, som med Fair Trade, skulle vara välkommet, sammanfattar Ulric Långberg.
LÄS MER: Polis med koll på yrkestrafiken