Felicia Grimmenhag tillsammans med hästarna Ramsay och Tarot E.
För snart 10 år sedan körde Felicia moped i Bålsta när hon blev påkörd av en bil i hög hastighet. Hon flögs till Akademiska sjukhuset, hade hjärtstillestånd i 15 minuter, och vaknade sedan upp med båda benen amputerade.
– När chocken hade lagt sig var jag jätteledsen och jättearg. Jag kände: Varför har det här hänt mig av alla människor? Men jag bestämde mig tidigt för att försöka tackla det, säger Felicia Grimmenhag.
Först satte Felicia upp mindre mål som att kunna äta själv och kunna vända sig själv i sängen. Sedan satte hon upp de större målen, och ett av dem var att rida igen. I dag är hon internationell pararyttare som tävlar i paradressyr.
– Det är ungefär som vanligt dressyr där man får hästen att rida fina moment, men för ryttare med funktionsnedsättningar.
Målet var att tävla i Paralympics i Tokyo 2020, men pandemin satte stopp för det. I samma veva gick Felicias tävlingshäst i pension.
– Det var tufft. En plan jag hade haft i fem år ändrades.
Felicia har nu en mindre erfaren häst som hon hoppas kunna tävla med längre fram, och så letar hon efter ännu en häst som hon kan tävla internationellt med.
Utöver ridningen studerar Felicia kriminologi, håller föreläsningar, och så försöker hon inspirera människor på sociala medier.
– Jag är egentligen en ganska vanlig tjej och vill visa att jag kan leva ett självständigt liv. Genom att göra det jag gör kan jag inspirera andra, jag vill att de ska hitta en styrka när de ser mig rida.
Efter att Felicia var med om olyckan kände hon att det saknades förebilder som varit med om liknande saker. Nu vill hon vara den förebilden för andra som sitter i rullstol eller känner sig annorlunda.
– Om jag kan hjälpa en eller två personer så är det helt fantastiskt.
Felicia upplever att det finns svårigheter med att ha amputerat benen. Dels blir många saker praktiskt svåra och mer omständliga när man sitter i rullstol, och dels finns det de som stirrar ute på stan och behandlar henne annorlunda. Men med olyckan kom också ett driv.
– Jag har alltid varit en positiv och självständig person, men jag har blivit mer driven och motiverad. Jag tror inte att jag hade hållit på med hästar på den här nivån om det inte var för olyckan, säger Felicia Grimmenhag.