Johan Swahn företräder ideella Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG), som är kritisk till att frågan om saneringen av deponin i Forsmark drar ut på tiden.
2800 tunnor radioaktivt avfall ska tas upp ur slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark, SFR. Det har Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bestämt och bett ägaren Svensk Kärnbränslehantering (SKB) att utföra uppdraget.
Men nu får SKB kritik för att man överklagar beslutet och därför fördröjer saneringen.
– Det bästa är att ta upp det innan SFR-lagret ska byggas ut och det baserar vi på skicket som de här tunnorna är i. Korrosionen blir bara värre ju längre man väntar, säger Johan Swahn, talesperson för Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG).
Tunnorna kommer ursprungligen från Studsvik AB och har legat i förvaret i över 20 år. Undersökningar som gjordes för 10 år sedan har visat att containrarna kan innehålla farligare ämnen än vad som tidigare varit känt och att de har korrosionsskador.
Men det finns frågetecken kring vem som bär ansvaret för avfallet från början. Studsvik hävdar att de har ansvar för en del, men inte allt, och hänvisar till att resten av avfallet hanterats av staten.
För SKB handlar det om att få ett säkert besked om vart avfallet ska skickas och vem som ska betala fakturan. Därför har bolaget överklagat myndighetsbeslutet och frågan ligger just nu på regeringens bord.
Anna Porelius, kommunikationschef på Svensk kärnbränslehantering, SKB, säger att upptagningen av tunnorna kommer att ske innan det utbyggda förvaret tas i bruk 2030.
Anna Porelius, kommunikationschef på SKB, betonar att SKB är överens med SSM om att tunnorna ska tas upp.
– När vi får slutligt besked om vem som äger avfallet, kan vi utföra det som står i föreläggandet. SFR kommer att vara utbyggt år 2030 och då borde ägarskapet vara fastställt sedan länge.
För SKB är det bäst att vänta till 2030 då SFR-lagret är utbyggt och klart. Det underlättar nämligen logistiken.
– Vi måste flytta på de containrar som står i vägen för de 75 som ska ut, och det görs enklast om vi har utrymme klart att förvara dem på, säger Anna Porelius.
SKB menar att avfallet inte utgör någon fara i dagsläget. Det ligger i 100 liters behållare som, placerats i tunnor omslutna av betong, som i sin tur står i 75 containrar.
– Det är containrarna som börjat korrodera, och det är inte så konstigt eftersom det finns både vatten och syre i tunnlarna. Men containrarna är endast till för att underlätta transport och hantering av avfallet, det är ingen säkerhetsbarriär, säger hon.
SSM har godkänt de åtgärder som vidtagits av SKB för att kontrollera korrosionen. Bland annat har SKB satt upp en tunnelduk för att hejda droppandet av grundvatten från taket i bergrummet. Det görs även återkommande kontroller av tjockleken på bärande delar av containern som avfallet förvaras.
Innehållet i en del av tunnorna kommer från början från Studsvik, ett företag inom kärnkraftsindustrin utanför Nyköping.
SSM anser att SKB är tillståndshavare för förvaret och då är ansvaret för upptaget av avfallet SKB:s. Det är upp till kärnavfallsbolaget att se till att de aktörer som ska ta emot avfallet gör det på rätt sätt. Om inte, kan myndigheten vidta åtgärder.
Men samtidigt menar SSM att det kan räcka med att vänta in utbyggnaden av avfallslagret.
– Det vi sagt är att det är viktigt att det sker en upptagning av tunnorna innan nytt avfall deponeras där. Det är också viktigt att arbetet görs på ett säkert sätt och det kräver sin planering, säger Elisabet Höge, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.
Beslutet om att ta upp avfallet fattades 2022, men problemet har varit känt sedan 2012.
Varför har det tagit så lång tid?
– De första åren utreddes frågan. Vi måste väga riskerna mot varandra och ställa oss frågan hur avfallet bäst skulle tas om hand, säger Elisabet Höge.