En person som vill vara anonym berättar att hen fick problem efter att ha gjort en utredning och lagt fram ett förslag som inte vann ledningens gehör. ”Jag pekade på fakta som gjorde att chefer som ville göra karriär hamnade i dålig dager”. Det slutade med att den anställde inte fick nya arbetsuppgifter och till sist valde att säga upp sig.
”Min chef slutade att prata med mig. Jag mådde fysiskt dåligt. Men tyvärr har SKB fått in karriärmänniskor som bara vill att allt ska se bra ut, det är förödande för företaget”.
En annan SKB-anställd ger en liknande bild av hur svåra frågor och avvikande uppfattningar hanterats i organisationen. Personen tillägger att det finns grupper och avdelningar som fungerar bättre också. ”Det finns exempel på bra ledare, men överlag är det karriärchefer som kommer in. Det saknas dessutom kompetens inom kärnteknisk verksamhet i ledningen. Just nu är det bedrövligt.”
LÄS MER: Facket: "Bristerna är kända"
LÄS MER: Svidande kritik i SSM:s rapport
En före detta SKB-anställd berättar öppet.
– Jag kände så väl igen mig i SSM:s rapport.
Det säger Eva Nevelius, tidigare journalist på UNT. Hon är en av dem som sagt upp sig från SKB efter att ha hamnat på kollisionskurs med ledningen. År 2011 började hon på SKB:s kommunikationsavdelning. Bland annat var hon skribent, redaktör och ansvarig utgivare för SKB:s tidning Lagerbladet som ges ut tre gånger om året till samtliga invånare i Östhammars kommun.
– SKB jobbade mycket med skriftlig kommunikation och man anordnade möten och åkte ut och träffade folk. Årsrapporterna var lättlästa och bolaget förstod att det var viktigt med öppenhet för att vinna acceptans hos befolkningen. Även under tiden som jag jobbade som journalist tyckte jag att SKB var ovanligt öppna med vad de höll på med.
Men Eva Nevelius anser att det skedde en förändring efter att stora delar av den tidigare företagsledningen bytts ut några år senare. För redaktionen som jobbade med Lagerbladet i Östhammar och publicerade nyheter till webbplatsen blev det alltmer kännbart att det inte gick att jobba som förut. En rädsla för kritik märktes uppifrån.
– Vi hade tidigare kunnat ta initiativ till artiklar skriva om aktuella saker som granskades av dem som blev intervjuade, ofta höga experter eller chefer. Men nu skulle alla texter också gå till en kommunikatör i Stockholm som budskapsgranskade texterna. Så hade vi inte jobbat tidigare. Allt skulle stämma med i förväg formulerade budskap och det blev mycket tyckande om hur vi skulle uttrycka oss.
Eva Nevelius säger att hon inte har några problem med att ett företag vill ha ut ett visst budskap.
– Jag ser inget fel i att ha det. Men nu var det mycket som inte skulle sägas, och ord som inte fick användas. Ett klassiskt exempel var att det inte skulle skrivas om några problem längre, utan bara utmaningar. Det var allt från småsaker till sådant som gjorde att jag kände att nu berättar jag inte hela sanningen. Det kändes inte riktigt sant.
Våren 2015 inträffade något som i slutänden fick Eva Nevelius att säga upp sig. Hennes chef på huvudkontoret i Stockholm ville lyfta ut fem sidor från kommande nummer av Lagerbladet. SKB skulle ligga lågt och inte ha så många artiklar om mervärdesavtalet, hette det. En del kompromissande hade Eva Nevelius vant sig med, men den här gången fick hon nog. Hon kontaktade PRV och avsade sig uppdraget som ansvarig utgivare.
– Jag ville stå för en ärlig och uppriktig kommunikation, men de hade tagit ifrån mig allt mitt ansvar och mitt mandat för innehållet. Då kände jag att jag inte var rätt person att vara ansvarig utgivare längre.
Hon säger att chefen reagerade med väldig ilska.
– Men jag hade min fulla rätt enligt lagen att avsäga mig utgivarskapet, som är ett speciellt juridiskt ansvar. Eftersom Lagerbladet bara kom ut tre gånger per år behövdes dessutom ingen ansvarig utgivare, tidningen kunde komma ut ändå.
Stämningen, som redan var dålig, blev nu mycket frostig. Enligt Eva Nevelius hotade avdelningschefen i Stockholm att ge henne en skriftlig erinran för arbetsvägran. Så skedde aldrig, efter att Eva Nevelius dragit in facket och en jurist. Men mycket av hennes arbetsuppgifter hade försvunnit och hon kände sig utfryst av sin högsta chef.
– Mina kolleger hade en svår sits. De ville stötta mig, men många vågade inte. De var alltför rädda om sina jobb.
Om du skulle se det ur företagsledningens perspektiv, bör anställda inte göra som ledningen säger?
– Jo, men du måste också ha möjlighet att lyfta frågor om du anser att ledningen inte följer företagets egen värdegrund och ledord. Arbetsplatser där medarbetare lyder order blint har aldrig varit någon bra idé, särskilt inte när det gäller en verksamhet som är så känslig som SKB:s. Det här är inte vilket företag som helst och sakkunskapen finns ofta hos medarbetarna, inte ledningen. Då är det viktigt att medarbetarna blir lyssnade på.
Eva Nevelius försökte prata med vd:n Christopher Eckerberg om hur hon upplevt utvecklingen på SKB. Men hon fick inget gehör.
– Jag satt med vd någon timme och berättade hur jag såg på situationen. Han lyssnade, men det ledde inte till något.
Vad hade du velat?
– Jag ville ha en förändring på företaget. Det är svårt att jobba med kommunikation på ett företag som inte längre vill kommunicera. Hur de behandlat mig spelade mindre roll, men det säger en del om hur klimatet blivit. SKB är inte transparent och öppet som förut.
Hon menar att befolkningen i Östhammars kommun förtjänar öppenhet i en så viktig fråga som att omhänderta kärnavfall.
– Speciellt när det gäller använt kärnbränsle. Jag hoppas fortfarande att SKB ska kunna ge en lösning på den frågan, men arbetet måste ske med respekt för invånarna i Östhammars kommun och de som ska leva där framöver. Informationen behövs.
SKB ska även ha erbjudit Eva Nevelius avgångsvederlag. Men hon sa nej, eftersom avtalet innefattade ett löfte om fullständig tystnadsplikt – även kring orsakerna till att hon slutade.
– Att skriva under en sekretessförbindelse om att inte berätta om saker som är viktiga för säkerheten är en självklarhet. Men att ett företag som SKB tror att fullständig tystnad för all framtid kan köpas på det här sättet tycker jag är väldigt märkligt. Sådana avtal borde inte förekomma på ett företag som säger sig värna öppenheten, säger Eva Nevelius.
SKB väljer att svara på kritiken via mejl. Simon Hoff, presschef på SKB, svarar så här:
"SKB har inför publicering tagit del av artikeln, men det är en viktig grundregel hos oss att aldrig diskutera enskilda personalärenden i media. Det handlar om respekt för alla våra medarbetare och omtanke om samtliga inblandade.
Öppenhet är viktigt för SKB. Det är därför vi tar emot besökare vid våra anläggningar, informerar i Lagerbladet och andra tryckta och digitala kanaler och är öppna gentemot media och andra som är intresserade av vår verksamhet. Det kommer vi att fortsätta med.
Även internt ska SKB-kulturen präglas av öppenhet och lyhördhet. Den rapport som vi mottog från SSM innan årsskiftet och som pekade på brister i säkerhetsledarskapet har tagits på stort allvar. En arbetsgrupp med representation från samtliga avdelningar och orter, inklusive skyddsombuden, har satts samman i syfte att utveckla och förbättra SKB inom det här området. Gruppen hade sitt första möte tidigare i veckan och förslagen ska inom kort presenteras för företagsledningen. Arbetet med de här frågorna går vidare med målsättningen att det ska vara högt i tak på SKB. Säkerhet är alltid vår högsta prioritet."
josef.nylen@unt.se