Det kan vara familjer som ska flytta från Uppsala, till exempel. Men det kan lika gärna, som i fallet med Rickard Nygrens son Rasmus, vara något som inte fungerar med kommunens datasystem. Det kan vara okunskap om hur systemet fungerar, slarv eller oförmåga till samarbete mellan föräldrarna som är orsaken.
Kommunens inställning är att man vill premiera de föräldrar som gör "rätt" och gör ett aktivt skolval för sina barn. Men det man glömmer bort är att det inte är de myndiga föräldrarna som ska gå i skolan. Det är deras barn.
Barnen har inte valt föräldrar som är slarviga eller som saknar förmågan att navigera rätt i samhällets krav på att alla ska vara aktiva medborgare. Och varken barn eller föräldrar har ansvar för att kommunens datasystem fungerar som tänkt.
Det är därför skollagen tar sin utgångspunkt i barnens rätt att gå i en skola nära hemmet. Det är en rätt som kommunens tjänstemän har skyldighet att tillgodose, oavsett vilka system och valprocedurer de hänvisar till.
I många fall kan de som drabbas vara en utsatt grupp. Och det är oerhört cyniskt om det skulle vara så att kommunen kallt räknar med att det är en grupp som inte kan eller orka driva sitt fall rättsligt. Ska man få rätt i förvaltningsrätten krävs det att man vet exakt hur man ska argumentera för sin sak. Skolinspektionen kan efter en anmälan göra en egen tillsyn. Men även här kan man som förälder behöva argumentera rätt för sin sak och bemöta eventuella felaktigheter. UNT har tidigare berättat om fall där kommunen i sin argumentation gett en felaktig bild av hur systemet de tillämpar fungerar.