PFAS- reningen planeras pågå i flera år och kommer att kosta Habia teknofluor ”åtskilliga miljoner”. "Det är klart att det påverkar oss, men vi klarar av det", säger Johan Holmstedt, vd.
I Brantshammar, tre kilometer väster om Knivsta, har Habia teknofluor sedan 1950-talet tillverkat fluorplastprodukter till bland annat gas-, bil, och livsmedelsindustrin. De mycket höga halter av miljögiftet PFAS som hittats i grundvattnet på fabriksområdet handlar enligt företaget om gamla föroreningar som sipprat ner i berggrunden.
"Evighetskemikalien" bryts inte ner i naturen och anses ha flera negativa effekter på hälsan, framför allt kan den som fått i sig PFAS under lång tid påverkas. Förra våren skulle ett stort reningsprojekt ha inletts av företaget, vilket UNT rapporterat om. Men så blev det inte.
– Vi ville dra igång så snabbt som möjligt för ett år sedan, säger Johan Holmstedt, vd på Habia teknofluor, och berättar att en specialbeställd så kallad reningscontainer är på plats och har tickat pengar i över ett år.
Huvudorsaken till förseningen är att förutsättningarna förändrades, bland annat efter att länsstyrelsen haft synpunkter på projektet. Cirka 2 500 kubikmeter förorenat grundvatten, som enligt planen ska pumpas upp årligen till reningscontainern, får efter PFAS-reningen inte längre spolas ut i intilliggande Brantshammarssjön.
UNT 28 februari 2023.
Enligt länsstyrelsen skulle det riskera att öka utsläppen till Mälaren, dricksvattentäkt för Knivstaborna – och för totalt cirka två miljoner människor.
– Även om grundvattnet renas med kolfilter så kommer det att finnas kvar PFAS. De här ämnena är ju lite knepiga. Redan i väldigt, väldigt låga halter kan de göra skada, säger Kjersti Wik, miljöskyddshandläggare på länsstyrelsen.
Inte långt ifrån fabriken ligger Brantshammarsjön, som ligger tre kilometer väster om Knivsta och ungefär lika långt till Mälaren.
I stället ska det renade grundvattnet filtreras ner i marken, i en så kallad infiltrationsbädd som grävts ut på parkeringen bredvid fabriken. Länsstyrelsen anser att det är bättre för miljön och minskar risken för att PFAS-kemikalierna sprids till andra vattendrag.
– Vi har konsulter som hjälper oss kring hur vi ska hantera situationen på bästa sätt. Infiltrationsbädden, som jag tycker att vi har varit rätt skyndsamma med att bygga, är en rejäl grop som är cirka 20 gånger 10 meter stor och 1,5 meter djup, berättar Johan Holmstedt.
Reningen ska enligt planen inledas under våren och kan komma att pågå i flera år.
– Det är egentligen bara detaljer kvar innan vi kan dra igång. Filteranläggningen är testad och uppfyller de krav som finns.
Enligt Johan Holmstedt kommer saneringen att kosta företaget, som har ett 60-tal anställda, ”åtskilliga miljoner”.
– Det är klart att det påverkar oss, men vi klarar av det. Samtidigt har vi ett ansvar att ta hand om föroreningarna, säger han.
I dag får vi i oss PFAS via mat och vatten. Det nya mycket stränga gränsvärdet för dricksvatten är 4 ng/l och börjar på allvar gälla 2026.
Länsstyrelsen utesluter inte att företaget längre fram måste göra andra insatser för att minska PFAS-förekomsten i området.
– Nu jobbar de med att minska halterna i grundvattnet och sen får man väl se om det behövs göras något mer senare, säger Kjersti Wik och nämner att ämnena även förekommer i bottensediment i delar av Brantshammarssjön.
PFAS-halter på 2 000–11 000 ng (miljarddels gram) per liter har konstaterats i grundvattnet under fabriksområdet. De två brunnar som finns här renas sedan flera år med kolfilter och klarar nuvarande gränsvärde för dricksvatten på 90 ng/l. Men från år 2026 skärps gränsen för PFAS till 4 ng/l.
En förhoppning är att reningen av grundvattnet ger en positiv effekt för dricksvattenbrunnarna på sikt.
– Då kanske man inte behöver ha rening där längre, säger Kjersti Wik.
Slangar av fluorplast (PTFE) tillverkade av Habia teknofluor i Knivsta.