I 30 år har Anna Persdotter cyklat mellan Knivsta och Uppsala. Mestadels cyklar hon längs järnvägen.
Anna Persdotter är 47 år och uppvuxen i Knivsta. Hon är vad man skulle kunna kalla en entusiastisk pendlare. Sedan flera år cyklar hon två till tre dagar i veckan till deltidsjobbet i Uppsala. Året runt.
Redan under gymnasietiden i Uppsala upptäckte hon fördelarna med att välja cykeln längs den drygt två mil långa sträckan.
– Min mamma cyklade längs Gamla Stockholmsvägen till och från jobbet i stort sett varje dag på 80- och 90-talet. Jag började när jag var 15 år och ibland hände det att jag cyklade hem på natten när jag varit ute och festat med mina kompisar i Uppsala, minns hon och fortsätter:
– Jag cyklade hellre än att passa busstider, det är så sabla tråkigt, ha ha. För mig blev det ett sätt att göra det lite enklare och friare att bo i Knivsta.
Hon har alltså haft gott om tid på sig att hitta den närmaste och, kanske man ska tillägga, minst dåliga sträckan för cykelpendling. Länsväg 255, som alltså också kallas Gamla Stockholmsvägen, är alldeles för trafikfarlig anser hon.
– Den är väldigt otrevlig och det finns inga marginaler till bilarna som kör väldigt fort, säger Anna Persdotter som arbetar som naprapat och KBT-terapeut.
I stället cyklar hon till stora delar längs järnvägen via Boängsvägen från villan i centrala Knivsta. I Nyby norr om Alsike svänger hon via Danmarks gärde av mot Bergsbrunna och sedan till Vilan i södra Uppsala. Därifrån är det fin, asfalterad cykelväg in till Uppsala centrum.
– Det här är den kortaste vägen och den är i stort sett fri från biltrafik. För mig tar det ungefär en timme enkel väg, men om det är mycket snö på vintern får man räkna med 1,5 timme.
Många väljer pendeltåget mellan Uppsala och Knivsta. För Knivstabon Anna Persdotter är det självklart att ta cykeln de dryga två milen.
Cykelpendlingen till och från Uppsala går alltså inte längs en markerad cykelväg utan förutsätter troligen en relativt vältränad och positivt inställd cyklist på en mountainbike med vinterdäck. Anna Persdotter verkar tycka att det går rätt bra, men hon säger att det skulle gå ännu bättre om en mindre del av sträckan i gränslandet mellan kommunerna kunde åtgärdas.
– Det handlar om en liten sträcka på 2–3 kilometer som behöver göras om till en stig eller en grusväg. Om kommunen gör en quick fix där så har vi en cykelväg hela vägen, säger hon.
För Anna Persdotter är cykelpendlingen ett sätt att spara pengar och göra en insats för miljön. Dessutom ser hon stora hälsofördelar. Hon skulle gärna se att bygget av den sedan 2018 beslutade gång- och cykelvägen längs väg 255 prioriteras högre av politikerna.
Hälsan, ekonomin och miljön. Det är de största fördelarna med att cykelpendla, tycker Knivstabon Anna Persdotter. "Folkhälsan påverkas enormt mycket om fler människor cyklar till jobbet", säger hon.
Som UNT tidigare berättat finns inte projektet med som ett namngivet objekt i Region Uppsalas förslag till länsplan för trafikinfrastrukturen de närmaste tolv åren. Ett vägprojekt måste vara namngivet för att Trafikverket ska ges uppdraget att påbörja bygget.
– En ny cykelväg skulle göra det enklare för många att välja cykel och vara en tydlig fingervisning från regionen och kommunen att det faktiskt är viktigt. Jag jobbar ju med folkhälsa och den påverkas enormt mycket om fler människor cyklar till jobbet, säger Anna Persdotter.
Knivstabon Anna Persdotter cykelpendlar mellan Knivsta och Uppsala. Efter 30 års cyklande har hon koll på den bästa vägen, men hon skulle gärna se att det byggdes en riktig cykelväg.
I det så kallade fyrspårspaketet planeras även en gång- och cykelväg längs den nya spårdragningen. Den cykelvägen är troligen ännu längre bort tidsmässigt än den längs väg 255, men för Anna Persdotter är den sträckningen mest intressant.
– Ja, personligen tycker jag det. Men jag tror att cykelvägen längs väg 255 skulle gynna fler Knivstabor.