â Rent jordmĂ€ssigt Ă€r vĂ„r lerjord i Uppsala lika bra som de bĂ€sta jordarna i sydvĂ€stra SkĂ„ne. Men SkĂ„ne har ett annat klimat med lĂ€ngre vĂ€xtsĂ€songer, vilket gör att jordarna dĂ€r Ă€r lite mer högavkastande, sĂ€ger Ingmar Messing, professor vid Institutionen för mark och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
De goda odlingsjordarna kring Uppsala innebÀr i dag bÄde en vÀlsignelse och en förbannelse. En stor del av dagens Uppsala Àr byggt pÄ jordbruksmark. I princip allt som byggts öster om FyrisÄn i Uppsala ligger pÄ fina lerjordar. Det hade knappast varit möjligt i dag, dÄ den goda odlingsjorden betraktas som ett riksintresse som bara i begrÀnsad utstrÀckning fÄr bebyggas. Det innebÀr att stora omrÄden i nÀrheten av Uppsala Àr undantagna nÀr staden vÀxer.
Internationellt har Äkermarken börjat bli en bristvara. Ingmar Messing tycker att man i dag fortsÀtter att tulla allt för mycket av odlingsjorden i Uppsala. IndustriomrÄdet i östra Fyrislund och det nya bussgaraget Àr exempel han nÀmner som nutida exploateringar pÄ jordbruksmark.
â Med den exploatering som hittills har skett har vi förbrukat rĂ€tten att bygga pĂ„ Ă„kermark, sĂ€ger Ingmar Messing.
Han pÄpekar dessutom att jorden ofta Àr förstörd om man bygger pÄ Äkermark, medan parker eller idrottsplatser i framtiden kan ÄterstÀllas till Äker, om det skulle behövas.
Totalt Àr bara 7 procent av Sveriges yta Äkermark medan 50 procent utgörs av skog. DÀrför Àr det, menar Ingmar Messing, ett mindre ingrepp att bygga för bostÀder och företag pÄ skogsmark Àn pÄ Äkermark.
Ekonomiskt Àr det dock svÄrt för jordbruket att vÀrja sig. Det Àr stora skillnader pÄ dagens fastighetsvÀrden i KungsÀngen och FÄlhagen med vad samma mark hade varit vÀrd som Äkermark. Ingmar Messing oroas av att man i samband med fyrspÄrsutbyggnaden med tillhörande bostadsexploatering ytterligare kommer att förstöra god Äkermark kring Uppsala.
â Bygger man hus pĂ„ en hektar Ă„kermark pĂ„ vĂ„r fantastiska lerjord leder det indirekt till att man fĂ„r avverka flera hektar regnskog pĂ„ sĂ€mre jordbruksmark för att mĂ€tta den ökande vĂ€rldsbefolkningen, sĂ€ger Ingmar Messing.
Att lerjorden Ă€r bra odlingsjord beror pĂ„ flera saker. Dels hĂ„ller den vattnet bĂ€ttre Ă€n sandjordar, vilket mĂ€rks inte minst ett torrt Ă„r som i Ă„r. Dessutom samlas de smĂ„ kornen i leran ihop sig till större klukmpar. VĂ€xtrötterna kan sedan söka sig ned i sprickor lĂ€ngs de hĂ€r klumparna och i maskgĂ„ngar och nĂ„ djupare ner i marken, vilket gynnar vĂ€xternas upptag av bĂ„de vatten och nĂ€ring. Höstvetets rötter kan gĂ„ sĂ„ djupt som 1,5â2 meter under markytan. JĂ€mfört med sand- och siltjordar finns ocksĂ„ mer mineralnĂ€ringsĂ€mnen i leran som frigörs successivt genom vittring, vilket ökar bördigheten..
Historiskt har Ă€ven lerjordarna kring Uppsala, mĂ€rkligt nog, varit betydelsefulla odlingsmarker, enligt Clas Tollin, docent i agrarhistoria. Möjligheterna att bearbeta tunga lerjordar var begrĂ€nsad med dĂ„tidens redskap. ĂndĂ„ kan man se att Ă€ven lerjordarna runt Uppsala var uppodlade redan under sen vikingatid och tidig medeltid.
â Hur de bar sig Ă„t, det vet jag inte. Men dĂ„tidens jordbrukare mĂ„ste ha haft en vĂ€ldig kĂ€nsla för timing, nĂ€r det var exakt rĂ€tt fuktighet i jorden för att kunna bruka lerorna trots den tidens lĂ€tta redskap, sĂ€ger Clas Tollin.
SkÀlet till att man gav sig pÄ de tunga jordarna redan pÄ den tiden var Àven dÄ bördigheten. PÄ den tiden kunde man kanske fÄ sex gÄnger utsÀdet pÄ de bÀsta jordarna i stÀllet för fyra gÄnger som var normalt. Men det Àr naturligtvis siffror som stÄr sig slÀtt mot dagens moderna jordbruk dÀr avkastningen kan ligga pÄ 40 gÄnger utsÀdet eller mer.
LĂS MER: Leran Ă€r Uppsalas guld sedan medeltiden