Kevin Hellman går på Fridegårdsgymnasiet i Bålsta och sitter i kommunens ungdomsråd på fritiden. Kevin anser att drömscenariot hade varit att ha en lokal barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning (BUP) som kunde samarbeta med skolorna. "Det skulle också vara bra om politikerna höjde lärarlönerna och förbättrade arbetsförhållandena så att lärarna stannar", säger Kevin.
Valet 2022
UNT har varit i kontakt med flera föräldrar och elever i Håbo som känner vanmakt över att många elever inte får hjälp att klara sin skolgång. Detta trots att Håbo är den kommun i länet där det finns flest barn med adhd och att antalet så kallade ”hemmasittare” ökar.
– Jag fick aldrig min adhd utredd under tiden i grundskolan, utan sågs som ett problembarn och mådde därför väldigt dåligt psykiskt när jag gick i sexan till åttan, säger Josefina Wistedt, 18, som nu vet att hon har både adhd och dyslexi.
Det var först i slutet av åttan och i nian som en bra lärare såg hennes problem och la ner extra tid på att hjälpa henne.
– Det är jag jätteglad för i dag. Har man inga grundkunskaper blir det väldigt svårt att klara gymnasiet och få ett bra liv, säger Josefina Wistedt.
I dag går hon på gymnasiet, men sitter på fritiden i kommunens ungdomsråd för att försöka förbättra för dem som går i Håbos grundskolor. Även Kevin Hellman, 18, har en liknande bakgrund. Skillnaden är att han först placerades i en särskild undervisningsenhet.
– Där gick jag fram till att de plötsligt en dag sa att det inte fanns resurser till specialundervisning längre. Utan förberedelser kastades jag och de andra in i vanliga klasser, och specialpedagogerna försvann. Det var inte bra, säger Kevin Hellman som har adhd.
"Det måste finnas en organisation på skolorna som från början kan ta upp elever som halkar efter och sedan fortsätta att ge dem hjälp, annars kommer de bara ”gräva ett hål”. Sedan blir det så svårt att komma upp ur det hålet och lära sig något", säger Josefina Wistedt som inte tycker det ska handla om tur, om man får en lärare som tar av sin fritid för att ge elever specialundervisning, eller inte.
Både han och Josefina anser att det behövs fler specialpedagoger i Håbos grundskolor så att barn med särskilda behov kan få rätt hjälp. En del av dem som inte hänger med i skolan blir utåtagerande och stör andra elever, medan andra lider i det tysta av att känna sig utanför och värdelösa. Ungdomarna säger att det finns många exempel på unga som till följd av den felaktiga behandlingen i skolan blivit deprimerade, fått självskadebeteenden eller självmordstankar.
– Jag blev bland annat deprimerad och fick en tid på BUP (barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning) i Uppsala dit det är alldeles för långt att åka för dem som mår dåligt och där det är mycket långa köer. Det skulle behövas BUP även i Håbo, säger Josefina Wistedt.
Ett annat problem de nämner är den stora omsättningen på lärare.
– Min klass bytte lärare varje termin ett tag. Nu efteråt förstår jag att de fasta lärarna i skolan var väldigt engagerade, fick ta ett stort ansvar och var riktigt bra, säger Kevin Hellman.
Varje gång det kom en ny lärare fick eleverna berätta vad de lärt sig.
– Det var så hos oss också. Det fanns inga anteckningar. Varje gång var jag tvungen att börja om, be om ett möte och berätta hur jag fungerade. Det fanns ingen som hade ansvar för att överlämningarna blev gjorda och det var jättesvårt att få den hjälp man behövde, berättar Josefina, som poängterar att alla som har adhd och koncentrationsproblem inte är hyperaktiva och hoppar omkring.
– Man kan vara jättelättlärd fast på sitt sätt. I vissa fall behövs det så lite för att allt ska fungera bra. Exempelvis korta pauser.
Ungdomarnas förslag till politikerna är att de ska se till att elever som halkar efter får hjälp tidigt, att det blir bättre arbetsmiljö för lärare och elever samt att regionpolitikerna förbättrar barn- och ungdomspsykiatrin.
Flera föräldrar som har barn i Håbos grundskolor i dag, som UNT talat med, berättar liknande historier och håller med eleverna om kritiken.