Det måste kosta att bidragsfuska

Amir Rostami beskriver välfärdsbrottsligheten som samhällshotande.

Utredaren Amir Rostami presenterar viktiga förslag.

Utredaren Amir Rostami presenterar viktiga förslag.

Foto: Bertil Ericson

Ledarkrönika2022-06-16 15:23
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Amir Rostami, kriminolog och regeringens särskilda utredare om bidragsbrott, konstaterar klokt att om fusket inte stoppas kommer folks vilja att bidra till välfärden att sjunka drastiskt. Han beskriver välfärdsbrottsligheten som samhällshotande. Utredningen fortsätter, men ett av Rostamis aktuella förslag är att införa en straffavgift för fuskare. Förutom skyldigheten att betala tillbaka felaktigt utbetalda bidrag från myndigheter skulle man alltså även få en straffavgift på 25 procent.

Välfärdsbrottsligheten kostar miljarder, och på senare år har kopplingen till den organiserade brottsligheten uppmärksammats alltmer. 

När kommunen under en period på tio månader granskade Uppsalabor, misstänkta för fusk med adresser och bidrag, resulterade det i 60 anmälningar till Skatteverket. Tillsammans med andra kommuner har man utbytt erfarenheter. Det är utmärkt. Som Erik Pelling (S) har sagt är det en förbannad skyldighet att agera (UNT, 7/6). I en granskning av UNT:s Staffan Wolters kunde man nyligen läsa om hur en funktionshindrad man från Mellanöstern blev ett levebröd för släkten i Uppsala (22/5). Mannens släktingar fuskade till sig flera miljoner i bidrag, under flera år. 

"På många sätt är Uppsala-fallet typiskt", skrev Expressens Anna Dahlberg som har uppmärksammat assistansfusket (11/6). När familjemedlemmar och släktingar får roller som assistenter och gode män blir det svårt att få insyn i fallen. Om en brukare dessutom har en funktionsnedsättning, och tas hit från en annan del av världen, blir personen lättare ett offer för vanvård och utnyttjande.

I veckan presenterade Moderaterna ett så kallat "klanpaket" med åtgärder mot kriminella släkter. Partiet vill att Brottsförebyggande rådet får i uppdrag att kartlägga fenomenet. I journalisten Johanna Bäckström Lernebys bok ”Familjen” får man följa en släkt som i Göteborgsområdet har spridit skräck genom hot, våld och kriminalitet. I boken kan man också läsa om hur "familjen" har utnyttjat bidragssystemen. Häromåret bedömde en högt uppsatt polischef att det finns ett 40-tal kriminella släktbaserade nätverk eller klaner runt om i landet. 

Det är illa nog att enskilda bidragsfuskar. Men omfattningen av fusket och kopplingen till organiserad brottslighet gör det akut att komma till rätta med problemen. Utredaren Amir Rostamis förslag är åtminstone en början. Budskapet till kriminella kommer inte en dag för tidigt: välfärden är inte er kassakista.