Uppsala kommunfullmäktige är landets yngsta, 15 av 124 ledamöter under 30 år.
I början av september är det dags igen. Höstterminen vid universiteten drar igång, med allt det för med sig.
Tjoande på sena kvällar och nätter, Facebookinlägg i jakt på bostad och cyklar som viner förbi. Saker många associerar med Uppsala, saker som hör studentlivet till. För utan universiteten hade den här avstickaren på Fyrisån inte varit en av Sveriges största städer.
Många städer byggs upp kring något. Det kan vara en industri, en hamn som ligger precis rätt, en kyrka eller ett lärosäte. Uppsala är hem till Nordens äldsta universitet och ärkebiskopssätet. Och trots att deras historia länge var sammanflätad går det bara att konstatera att universiteten vann kampen om Uppsala.
Totalt så studerar och arbetar mer än sextiotusen personer på Uppsala universitet och SLU. I en kommun med cirka 230 000 invånare utgör universitetens personal och studenter alltså en stor del av befolkningen.
Och när många av dem åker hem på sommaren, märks det. Verksamheter stänger helt eller har sämre öppettider, antalet personer i centrum minskar drastiskt och ett småstadslugn infinner sig. Till och med priserna på andrahandsmarknaden sjunker, för att sedan stiga runt terminsstart enligt en rapport från Timbro.
Förra veckan skrev UNT (16/8) om att Uppsalas kommunfullmäktige är det ungdomstätaste i landet. 15 av 124 ledamöter är under 30, däribland kommunalrådet Sofia Andersson (M) och omsorgsnämndens ordförande Asal Gohari (S). Även många äldre kommunalråd, regionråd och ledamöter kom först hit som studenter.
Samtidigt pratas det i många partier om hur svårt det är att rekrytera inom åldersgruppen 30 till 50 år. Ligger det kanske i Uppsalas natur att de politiska musklerna inom just de åldersgrupperna blir svaga när före detta studenter flyttar för arbete innan de hittar sin väg tillbaka?
Eller så orkar man helt enkelt inte engagera sig politiskt om man, som många Uppsalabor gör, pendlar dagarna i ända. Ett nio timmar långt sammanträde med kommunfullmäktige tilltalar inte en äldre pendlare lika mycket som en ung student. Oavsett anledning är resultatet ett ungt kommunfullmäktige. Vem vet, någon gång kanske det kommer att talas om hur det missgynnar äldre?
Tack vare universiteten ser kommunen en konstant ström av nya invånare, något som den förlitar sig lite väl mycket på.
Tidigare i år hamnade Uppsala på plats 27 av 34 när Sveriges studentstäder rangordnades (SVT 15/3). Trots en vinst i kategorin studentliv. Anledningen? Uppsala är den stad med sämst karriärmöjligheter efter examen i hela landet. Många hittar både praktik och arbete i andra städer, som Stockholm.
Ansvaret för att lösa de problem som det lokala näringslivet upplever och som uppmärksammats av bland annat Svenskt Näringsliv (UNT 20/6) ligger på kommunen. Som tycks ha blivit för bekväm och närmast handlingsförlamad i dessa frågor, kanske inte så konstigt när det alltid kommer nya studenter. Men tråkigt för alla de som vill skapa ett liv i kommunen.
Uppsala två universitet tycks ha gjort kommunen för bekväm.
Och studenterna existerar ju inte ensamma i staden. Här finns de som aldrig har studerat, de som bott här hela livet och de som också är unga men inte studenter. De som “festar i orten, för ingen av oss kommer in på nation”, som Aki en gång rappade.
Det är lätt att beklaga sig över nya studenter som festar för mycket, inte förstår staden och helt enkelt tar för mycket plats. Men det är också viktigt att komma ihåg att studenterna är en viktig del i det som gör Uppsala så unikt, till en blandning mellan en akademikerstad och en lugn stad i Mellansverige.
Det sägs ofta att Uppsala är en storstad med en småstadskänsla. Det är nog en helt korrekt beskrivning. För på sommaren lugnar staden ner sig och resten av året är pulsen hög.