Som UNT (3/5) uppmärksammar kräver studentkåren att Uppsala universitet erbjuder gratis mensskydd på toaletterna. Universitetet säger nej med hänvisning till att man inte kan använda utbildningsanslaget, att det är "väldigt hårt reglerat och granskat" vad universitetet får göra med pengarna.
Universitetet är rätt ute. Det finns inga "gratis" bindor eller tamponger.
För några år sedan debatterades kostnadsfria mensskydd för tjejer upp till 21 år, i samband med ett förslag från Vänsterpartiet i regionfullmäktige. En liten fråga kan tyckas, precis som det aktuella förslaget om mensskydd på universitetet, men den sätter ändå fingret på vad som ska – eller inte ska – vara skattefinansierat.
Vänsterpartiets motion om mensskydd röstades ner. Det visade sig då att det i regel finns mensskydd att få hos skolsköterskor vid ”akuta” situationer. Vilket förstås är utmärkt, men något annat än ”gratis” i allmänhet för en åldersgrupp.
Uppsala studentkår anser att universitetet borde följa "skolor och stora företag" som redan bekostar mensskydd. Men på skolor går i regel minderåriga, på universitetet myndiga. Att jämföra med företag blir även det skevt. Företags utgifter – för allt från fruktkorgar till mensskydd – är privat bekostade.
I Sverige kan man som bekant plugga utan att oroa sig över dyra studieavgifter, vi har studiebidrag och studielån. Svenska studenter får redan gott om stöd. Budgetalternativen bland mensskydden i butikshyllorna är i sammanhanget ingen omöjlig utgift.
Som ledarsidans Karl Rydå tidigare har påpekat kompenseras dessutom studenterna för den ökade inflationen. Prisbasbeloppet – som studiemedlets storlek är kopplat till – höjs nämligen med inflationen (20/9 2022).
Studentkåren påstår att universitetet, med gratis bindor och tamponger, skulle visa sig ha "ett engagemang för jämställdhet". Men engagemang för jämställdhet visar sig bättre i att det inte finns någon orättvis könsdiskriminering, än om universitet bekostar bindor. Men samma argumentation skulle man kunna hävda att universitetet skulle visa på engagemang mot åldersdiskriminering genom att bekosta inkontinensskydd. Grundregeln måste ändå vara att vuxna människor – kvinnor som män – är kapabla att själva bekosta det man eventuellt behöver. Om det sedan är extra mellanmål, mensskydd eller nässpray mot pollen får variera.
Den som argumenterar för motsatsen får först förklara varför det skulle vara mer rättvist att andra ska betala.