Lärartillgången i Uppsala är god och de flesta grundskolelärare, mer än tre av fyra, är behöriga. Den slutsatsen kan man dra av UNT:s genomgång (22/9), trots formuleringar om ”ökad lärarbrist” och att ”det känns inte alls bra” om svårigheten att hitta behöriga lärare. Men mycket beror på vilket perspektiv man har.
”Lärarbristen” har varit ett genomgående tema i nyhetsrapporteringen under ett par decennier. Men dagens uppskattning från Skolverket, att 12 000 lärare kommer att saknas i Sverige 2035, är i sammanhanget lågt. Det räcker med att gå tillbaka sju år för att hitta uppgifter om att ”60 000 lärare beräknas saknas” (UNT 16/10 2016).
Givetvis ska målet vara att besätta alla tjänster med behöriga lärare. Men baksidan av ”noll saknas, inga obehöriga” skulle bli ett kraftigt överskott av vissa sorters lärare. Tillgången och efterfrågan varierar kraftigt för olika skolämnen. Just för tillfället är bristen på lärare i slöjd, teknik och svenska som andraspråk särskilt stor.
Larm om brist i offentliga yrken brukar ta sin utgångpunkt i demografiska förändringar, det vill säga en åldrande befolkning. Det gör också de 21 regionråd som på Expressens debattsida (25/9) lovar krafttag mot kostnaderna för hyrpersonal. ”Kommande tio år ökar andelen personer över 80 år med nästan 50 procent och samtidigt ökar andelen personer i arbetsför ålder med endast fyra procent”, skriver de.
Ökningen av antalet äldre kan låta väl dramatisk, som att välfärden kommer att rasa samman. SCB:s statistik visar dock på en gradvis, långsam förändring – andelen 80-plussare utgör sex procent av befolkningen i dag som kommer att bli tio procent 2070. I förändringen ingår också att den yngsta gruppen, 80-90-åringarna, bara blir friskare. Om prognoserna håller kommer också pensionsåldern att följa med uppåt, den har redan börjat höjas.
Problemet för regionerna är inte brist på exempelvis sjuksköterskor. Det är bara det att sjuksköterskorna inte vill jobba på storsjukhusen med de villkor som erbjuds, lön, arbetstider och övrig arbetsmiljö, främst stress.
Liknande problem hade kommunerna med skolan för 10-15 år sedan. Då flydde verkligen lärarna från skolmiljön. I dag är situationen annorlunda. Det betyder inte att allt är frid och fröjd, men de ständiga ropen om ”brist” kan bli kontraproduktiva. Vem söker sig till ett yrke där verksamheten alltid går på knäna för att det inte finns folk?
Arbetsgivare och fack kan ibland ha ett gemensamt intresse av att peka på brist för en yrkesgrupp. Men skattebetalare har också ett intresse av att veta hur det verkligen ser ut.