Det finns bara ett universitetsdjursjukhus i Sverige, ett djursjukhus med tillhörande veterinärutbildning. Det är förlagt till Ultuna, söder om Uppsala, som en del av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Vad betyder den exklusiviteten, den närmast totala bristen på jämförelser, för möjligheten att styra verksamheten?
Den senaste krisåtgärden är att skyddsombuden anmält djursjukhuset till Arbetsmiljöverket (UNT 1/8). De mångåriga arbetsmiljöproblemen, som bland annat inneburit att både chefer och erfaren personal valt att sluta, har enligt anmälan lett till ”stora risker för felaktig behandling och att djur far illa eller till och med avlider på grund av att veterinärgruppen främst består av oerfaren personal”.
Ett flertal utredningar, den senaste 2017, har ifrågasatt statusen som universitetsdjursjukhus, främst beroende på bristande koppling mellan sjukhuset å ena sidan, utbildningen och forskningen å den andra. Personalproblemen har sedan eskalerat, trots otaliga försök till omorganisation. Hösten 2022 sade nästan 15 procent av all personal upp sig. I fjol våras lämnade tre chefer sjukhuset samtidigt och smådjurskliniken fick stänga tillfälligt.
Krisen har drabbat hela SLU som bland annat fick täcka ett underskott på 180 miljoner kronor för djursjukhuset under 2022. Arbetsmiljöproblemen drabbar dessutom tillgången på veterinärer i hela landet om smådjurskliniken skulle tvingas stänga, hävdade 75 (!) anställda i en debattartikel i Svenska Dagbladet (27/4 2023).
Parallellt med krisen för smådjurskliniken förs en allt intensivare debatt om skenande veterinärkostnader, att framför allt hund- och kattägare numera är beredda att göra vad som helst för att rädda livet på sina älsklingar. Akutsjukvården för djur har blivit alltmer ”människoliknande” med fler avancerade operationer. Självklart sätter detta press på djursjukvården att leverera, även om kostnaderna till största delen hamnar hos ägare och försäkringsbolag.
Hur djursjukvården ska organiseras och tillgången på veterinärer säkras är en nationell fråga. Ett fungerande jordbruk och tillgång på mat är också en säkerhetsfråga. Ansvaret faller ytterst på ledningen för SLU, som under många år inte kunnat bringa reda i verksamheten.
I höst väntar ytterligare en omorganisation på djursjukhuset som prefekten Bodil Ström Holst hoppas ska kunna lösa arbetsmiljöproblemen. Här finns inget ”Karolinska” att titta på, som inom humansjukvården, hon agerar i ett vakuum. Hur många chanser ska universitetet få innan regeringen sätter ned foten? Sverige klarar sig inte utan veterinärer.