Väljarna har sagt sitt. Det finns ingen anledning att tro på stora omkastningar när alla förtidsröster har räknats på torsdag morgon. Därför finns det redan ett ganska tydligt valresultat för de 312 församlingar som ska väljas. Men hur de 290 kommunerna och 21 regionerna sedan ska styras är i många fall ännu ytterst oklart.
Kanske gäller det även riksdagen. Resan mot en regeringsbildning blir sannolikt ganska kort för Ulf Kristersson (M), men sedan börjar balansgången för att kunna styra landet. Redan dagen efter valet höll de preliminärt 16 L-ledamöterna andan när Jimmie Åkesson var på lunch i M-kansliet. Prövningarna kommer bara att tillta under hösten när statsbudgeten tar form, med alla röda linjer som ska hållas eller brytas.
Sverigedemokraterna kan spela en stor roll även i kommunerna och regionerna, i alla fall om de inte ska vara med och styra. Tar man bort SD:s numera ganska rejäla bit från fullmäktigekakan är det sällan det går att forma en vettig majoritet av det som återstår. Men till skillnad från i riksdagen går det ofta att bilda hållbara minoriteter, som i exempelvis Region Uppsala, Uppsalas och Tierps kommuner den gångna mandatperioden.
En blocköverskridande minoritet bör helst luta åt höger, av två skäl. Dels krävs det i sådana fall en ohelig samsyn mellan S och SD för att välta besluten, dels löper ett mindre mittenparti större risk för att bli ”uppätet” om det lierar sig med S (se även Karl Rydås krönika). Med M vid rodret blir kanske jämlikheten större, på grund av storleken sinsemellan liksom traditionen.
Helena Proos, S-regionråd, säger att hon nu vill samarbeta med V, MP, C och L: ”Jag tycker att det finns goda möjligheter för att vi ska kunna komma överens och få till en ny majoritet” (UNT 12/9). Men hur sugna är C och L på samarbete efter den stenhårda S-valkampanjen där de anklagas för att ha tagit bort vårdplatser på Akademiska (där L haft ordförandeposten i styrelsen) och lagt ut ”1,8 miljarder på konsulter”?
Hur sugna är ens miljöpartisterna som i fyra år styrt tillsammans med M genom ”generösa kompromisser”, som MP-regionrådet Malena Ranch uttryckt det (UNT 31/7). Det återstår att se. Valrörelse är en sak, eftervalsarbete något helt annat och inte sällan med nya personer på posterna.
Någon agerar som om man fortfarande var ett 40-45-procentsparti, någon annan som om SD inte fanns. Men nya vägar prövas runt om i landet och erfarenheter görs. Det finns skillnader mot i riksdagen, rikets säkerhet står inte på spel, men också många likheter. Ytterst handlar det om att öppna dörren och prata med varandra för att komma vidare.